| Yottabitar (Ybit) | Kilooktetter (ko) |
|---|---|
| 1 Yottabit | 1.25 × 1020 ko |
| 2 Yottabitar | 2.5 × 1020 ko |
| 3 Yottabitar | 3.75 × 1020 ko |
| 4 Yottabitar | 5 × 1020 ko |
| 5 Yottabitar | 6.25 × 1020 ko |
| 10 Yottabitar | 1.25 × 1021 ko |
| 20 Yottabitar | 2.5 × 1021 ko |
| 25 Yottabitar | 3.125 × 1021 ko |
| 50 Yottabitar | 6.25 × 1021 ko |
| 100 Yottabitar | 1.25 × 1022 ko |
| Referens | Yottabitar (Ybit) | Kilooktetter (ko) |
|---|---|---|
| A plain text message (160 characters) | 1.28 × 10-21 Ybit | 0.16 ko |
| A three-minute MP3 | 2.4 × 10-17 Ybit | 3000 ko |
| A smartphone photo | 3.2 × 10-17 Ybit | 4000 ko |
| A high-definition film | 3.2 × 10-14 Ybit | 4000000 ko |
| A dual-layer Blu-ray disc | 4 × 10-13 Ybit | 50000000 ko |
Yottabiten är en enhet för digital information på tusen zettabit — en etta följd av tjugofyra nollor. Beteckningen är Ybit. I trettio år var den den största enhet metersystemet erbjöd, och den beskriver en datamängd som ännu inte finns någonstans.
En yottabit är 125 zettaoktetter. Summan av alla data mänskligheten håller uppskattas i dag till några hundra zettaoktetter, så världens hela informationsförråd ligger kring en eller två yottabit. Det är den första dataenhet som verkligen är större än det den skulle kunna beskriva, och just det gör den intressant.
Förstavelsen yotta antogs 1991 vid den 19:e allmänna konferensen för mått och vikt, tillsammans med zetta. Namnen uppfanns snarare än härleddes: de grekiska och latinska räkneorden hade förbrukats av peta och exa, och kommittén behövde bokstäver som inte redan var upptagna som enhetsbeteckningar. Y och Z hörde till de få som återstod, och stavelserna byggdes kring dem.
Länge markerade förstavelsen yotta stegens topp och förekom mest i spekulation och i påståenden om underrättelsetjänsters lagringsplaner som visade sig överdrivna. Sedan lade allmänna konferensen 2022 till ronna och quetta ovanför, jämte ronto och quecto nedanför, eftersom datamängderna steg snabbt nog för att toppen skulle vara i sikte.
Att nå en yottaoktett lagring med dagens teknik vore ett fysiskt företag. Även vid de högsta tätheter som står till buds skulle det kräva hundratals miljoner av de största hårddiskar som någonsin tillverkats, en elförsörjning i klass med ett litet lands och ett byggnadsprogram över årtionden. Begränsningen ligger inte i matematiken utan i kislet och elektriciteten.
Enheten är likväl riktigt bestämd, och en omvandlare måste hantera den, både därför att prognoser för framtida datatillväxt skrivs i yottaoktetter och därför att metersystemets regel är att varje förstavelse gäller varje enhet. En mängd behöver inte finnas för att dess namn ska vara väl bildat.
En yottabit motsvarar 1000 zettabit, 125 zettaoktetter eller ungefär 0,8272 yobibit.
Kilooktetten är en enhet för digital information på tusen oktetter, och därmed på åttatusen bitar. Beteckningen är ko. Den är den minsta av de vardagliga lagringsenheterna, och i två decennier var den den enhet i vilken en dators hela rymlighet beskrevs.
En kilooktett rymmer tusen tecken text utan diakriter, alltså omkring tvåhundra ord, eller en tredjedels sida. En kort brevs rena textfil är några kilooktetter. Nästan inget annat i dagens datorbruk är så litet: ett tomt dokument från en ordbehandlare väger redan tiotals kilooktetter, eftersom filformatet släpar med formgivning, typsnitt och beskrivande uppgifter runt texten.
Enhetens historiska betydelse är svår att överdriva. Apple II levererades med 4 kilooktetter minne, Commodore 64 tog sitt namn av sina 64, och IBM:s första persondator kunde adressera 640. Program av verklig invecklighet — kalkylblad, ordbehandlare, spel med bild och ljud — skrevs för att rymmas inom de talen, vilket krävde en disciplin som till stor del försvunnit.
Kilooktetten är också där förvirringen mellan decimalt och binärt började. Minne kom i enheter om 1024 oktetter eftersom adresseringen är binär, och alla kallade det en kilooktett. Disktillverkarna räknade i sanna tusental. De två bruken skiljer sig med 2,4 procent, försumbart i denna storlek, men samma fel hopar sig vid varje steg och når 10 procent vid teraoktetten.
IEC löste tvetydigheten 1998 genom att bestämma kibioktetten till 1024 oktetter och låta kilooktetten stanna vid exakt 1000. Operativsystemen har tagit upp detta ojämnt: somliga anger filstorlekar i sanna kilooktetter, andra delar alltjämt med 1024 men skriver ko, och några skriver numera Kio riktigt.
Där enheten alltjämt syns dagligen är i nätprotokoll och i storleken på webbens små beståndsdelar. En sidas formatmall, en ikon, ett intyg, en inställningsfil, en indexsida i en databas — allt detta mäts i kilooktetter, och den vanliga minnessidan i de flesta processorer är 4 kibioktetter, nära nog 4 kilooktetter för samtal men inte för räkning.
En kilooktett motsvarar 1000 oktetter, 8000 bitar, 8 kilobit eller ungefär 0,9766 kibioktetter.