| Yottabitar (Ybit) | Megabitar (Mbit) |
|---|---|
| 1 Yottabit | 1 × 1018 Mbit |
| 2 Yottabitar | 2 × 1018 Mbit |
| 3 Yottabitar | 3 × 1018 Mbit |
| 4 Yottabitar | 4 × 1018 Mbit |
| 5 Yottabitar | 5 × 1018 Mbit |
| 10 Yottabitar | 1 × 1019 Mbit |
| 20 Yottabitar | 2 × 1019 Mbit |
| 25 Yottabitar | 2.5 × 1019 Mbit |
| 50 Yottabitar | 5 × 1019 Mbit |
| 100 Yottabitar | 1 × 1020 Mbit |
| Referens | Yottabitar (Ybit) | Megabitar (Mbit) |
|---|---|---|
| A plain text message (160 characters) | 1.28 × 10-21 Ybit | 0.00128 Mbit |
| A three-minute MP3 | 2.4 × 10-17 Ybit | 24 Mbit |
| A smartphone photo | 3.2 × 10-17 Ybit | 32 Mbit |
| A high-definition film | 3.2 × 10-14 Ybit | 32000 Mbit |
| A dual-layer Blu-ray disc | 4 × 10-13 Ybit | 400000 Mbit |
Yottabiten är en enhet för digital information på tusen zettabit — en etta följd av tjugofyra nollor. Beteckningen är Ybit. I trettio år var den den största enhet metersystemet erbjöd, och den beskriver en datamängd som ännu inte finns någonstans.
En yottabit är 125 zettaoktetter. Summan av alla data mänskligheten håller uppskattas i dag till några hundra zettaoktetter, så världens hela informationsförråd ligger kring en eller två yottabit. Det är den första dataenhet som verkligen är större än det den skulle kunna beskriva, och just det gör den intressant.
Förstavelsen yotta antogs 1991 vid den 19:e allmänna konferensen för mått och vikt, tillsammans med zetta. Namnen uppfanns snarare än härleddes: de grekiska och latinska räkneorden hade förbrukats av peta och exa, och kommittén behövde bokstäver som inte redan var upptagna som enhetsbeteckningar. Y och Z hörde till de få som återstod, och stavelserna byggdes kring dem.
Länge markerade förstavelsen yotta stegens topp och förekom mest i spekulation och i påståenden om underrättelsetjänsters lagringsplaner som visade sig överdrivna. Sedan lade allmänna konferensen 2022 till ronna och quetta ovanför, jämte ronto och quecto nedanför, eftersom datamängderna steg snabbt nog för att toppen skulle vara i sikte.
Att nå en yottaoktett lagring med dagens teknik vore ett fysiskt företag. Även vid de högsta tätheter som står till buds skulle det kräva hundratals miljoner av de största hårddiskar som någonsin tillverkats, en elförsörjning i klass med ett litet lands och ett byggnadsprogram över årtionden. Begränsningen ligger inte i matematiken utan i kislet och elektriciteten.
Enheten är likväl riktigt bestämd, och en omvandlare måste hantera den, både därför att prognoser för framtida datatillväxt skrivs i yottaoktetter och därför att metersystemets regel är att varje förstavelse gäller varje enhet. En mängd behöver inte finnas för att dess namn ska vara väl bildat.
En yottabit motsvarar 1000 zettabit, 125 zettaoktetter eller ungefär 0,8272 yobibit.
Megabiten är en enhet för digital information på en miljon bitar. Beteckningen är Mbit. Det är den enhet i vilken en internetförbindelses hastighet nästan alltid marknadsförs, vilket gör den till en av få dataenheter som vanliga kunder möter vid namn varje gång de väljer en tjänst.
En megabit är exakt en miljon bitar, inte 1 048 576. Den skillnaden får praktiska följder. En megabit rymmer 125 000 oktetter, alltså 125 kilooktetter, så en förbindelse på 100 megabit per sekund överför i bästa fall omkring 12,5 megaoktetter per sekund. En fil angiven till 500 megaoktetter tar därför minst fyrtio sekunder, inte de fyra som det marknadsförda talet tycks utlova.
Den faktorn åtta är skälet till att så många tror sin förbindelse långsammare än vad de köpte. Inget oärligt sker: branschen anger genomströmningen i bitar per sekund därför att det är vad det fysiska skiktet faktiskt bär, medan filhanterare anger storlek i oktetter därför att lagringen är ordnad så. Båda bruken är riktiga inom sitt område, och räkningen mellan dem är en division med åtta.
Den verkliga genomströmningen är lägre ändå. Protokollhuvuden, felrättning och omsändningar tär på kapaciteten, och den användbara andelen av en länk är oftast 90 till 95 procent av dess nominella hastighet. Trådlösa länkar förlorar mer, eftersom mediet delas och störningar tvingar fram omtag. En förbindelse som utannonseras till 100 megabit per sekund levererar i praktiken ofta ungefär 90, och mindre över ett belastat trådlöst nät.
Talen som märker ut epokerna är värda att minnas. Tidigt bredband gav 1 till 8 megabit per sekund, kabel och fiber lyfte det till 50 och 100, och gigabittjänster är i dag vanliga i städer. Högupplöst video behöver ungefär 5 megabit per sekund, ultrahögupplöst ungefär 25, och ett videosamtal mellan två personer 8, så ett hushålls verkliga behov ligger oftast långt under vad det tecknar.
I minnet beskriver megabiten kretsarnas rymlighet. En minneskrets på 512 megabit rymmer 64 megaoktetter, och flera sådana kretsar bildar en modul. Tillverkaren räknar i bitar därför att det är vad kislet rymmer; köparen räknar i oktetter därför att det är vad operativsystemet rapporterar.
En megabit motsvarar 1 000 000 bitar, 1000 kilobit, 125 kilooktetter eller ungefär 0,9537 mebibit.