| Kilooktetter (ko) | Exabitar (Ebit) |
|---|---|
| 1 Kilooktett | 8 × 10-15 Ebit |
| 2 Kilooktetter | 1.6 × 10-14 Ebit |
| 3 Kilooktetter | 2.4 × 10-14 Ebit |
| 4 Kilooktetter | 3.2 × 10-14 Ebit |
| 5 Kilooktetter | 4 × 10-14 Ebit |
| 10 Kilooktetter | 8 × 10-14 Ebit |
| 20 Kilooktetter | 1.6 × 10-13 Ebit |
| 25 Kilooktetter | 2 × 10-13 Ebit |
| 50 Kilooktetter | 4 × 10-13 Ebit |
| 100 Kilooktetter | 8 × 10-13 Ebit |
| Referens | Kilooktetter (ko) | Exabitar (Ebit) |
|---|---|---|
| A plain text message (160 characters) | 0.16 ko | 1.28 × 10-15 Ebit |
| A three-minute MP3 | 3000 ko | 2.4 × 10-11 Ebit |
| A smartphone photo | 4000 ko | 3.2 × 10-11 Ebit |
| A high-definition film | 4000000 ko | 0.000000032 Ebit |
| A dual-layer Blu-ray disc | 50000000 ko | 0.0000004 Ebit |
Kilooktetten är en enhet för digital information på tusen oktetter, och därmed på åttatusen bitar. Beteckningen är ko. Den är den minsta av de vardagliga lagringsenheterna, och i två decennier var den den enhet i vilken en dators hela rymlighet beskrevs.
En kilooktett rymmer tusen tecken text utan diakriter, alltså omkring tvåhundra ord, eller en tredjedels sida. En kort brevs rena textfil är några kilooktetter. Nästan inget annat i dagens datorbruk är så litet: ett tomt dokument från en ordbehandlare väger redan tiotals kilooktetter, eftersom filformatet släpar med formgivning, typsnitt och beskrivande uppgifter runt texten.
Enhetens historiska betydelse är svår att överdriva. Apple II levererades med 4 kilooktetter minne, Commodore 64 tog sitt namn av sina 64, och IBM:s första persondator kunde adressera 640. Program av verklig invecklighet — kalkylblad, ordbehandlare, spel med bild och ljud — skrevs för att rymmas inom de talen, vilket krävde en disciplin som till stor del försvunnit.
Kilooktetten är också där förvirringen mellan decimalt och binärt började. Minne kom i enheter om 1024 oktetter eftersom adresseringen är binär, och alla kallade det en kilooktett. Disktillverkarna räknade i sanna tusental. De två bruken skiljer sig med 2,4 procent, försumbart i denna storlek, men samma fel hopar sig vid varje steg och når 10 procent vid teraoktetten.
IEC löste tvetydigheten 1998 genom att bestämma kibioktetten till 1024 oktetter och låta kilooktetten stanna vid exakt 1000. Operativsystemen har tagit upp detta ojämnt: somliga anger filstorlekar i sanna kilooktetter, andra delar alltjämt med 1024 men skriver ko, och några skriver numera Kio riktigt.
Där enheten alltjämt syns dagligen är i nätprotokoll och i storleken på webbens små beståndsdelar. En sidas formatmall, en ikon, ett intyg, en inställningsfil, en indexsida i en databas — allt detta mäts i kilooktetter, och den vanliga minnessidan i de flesta processorer är 4 kibioktetter, nära nog 4 kilooktetter för samtal men inte för räkning.
En kilooktett motsvarar 1000 oktetter, 8000 bitar, 8 kilobit eller ungefär 0,9766 kibioktetter.
Exabiten är en enhet för digital information på tusen petabit, alltså en triljon bitar. Beteckningen är Ebit. På den skalan beskrivs ingen apparat, ingen kabel och ingen byggnad. Exabiten mäter hela regioners trafik och hela näringsgrenars alstring över tidsperioder.
En exabit är 125 petaoktetter. Den vanligaste platsen att möta enheten på är talen för världens internettrafik, som brukar ges i exaoktetter per månad. Världstrafiken passerade en exaoktett per månad omkring 2004, nådde ett hundratal 2017 och ligger i dag på flera hundra, vilket i bitar blir flera tusen exabit varje månad.
De summorna delar upp sig på ett avslöjande sätt. Den överväldigande delen är video, och resten domineras av programuppdateringar, synkronisering mot molnet och trafik mellan maskiner snarare än av något en människa läser just då. En enda populär film som släpps samtidigt över hela världen kan flytta en mätbar bråkdel av en exabit på ett dygn.
Lagring på denna skala finns bara som summa. Den samlade rymligheten hos alla hårddiskar och allt flashminne som tillverkas på ett år mäts i hundratals exaoktetter, alltså i tusentals exabit. Uppskattningar av alla data mänskligheten håller i ett givet ögonblick når tiotals zettaoktetter, och exabiten är den enhet ett steg under i vilken delarna i sådana uppskattningar räknas.
Vetenskapliga instrument alstrar exabitmängder innan något av det lagras. Radioteleskopet Square Kilometre Array alstrar rådata i en takt som skulle fylla exaoktetter på några dygn, och dess utformning vilar på att kasta och sammanfatta i realtid snarare än att spela in. Detsamma gäller de stora partikeldetektorerna och högupplösta klimatsimuleringar.
Förstavelsen exa kommer av grekiskans ord för sex, då exabiten är tusen upphöjt till sex i bitar. Den antogs 1975 tillsammans med peta, vid en tid då ingen väntade sig att någon av dem skulle beskriva annat än astronomiska eller teoretiska mängder. Båda är i dag vanliga enheter i teknikbranschen, vilket säger något om hur snabbt talen växte.
En exabit motsvarar 1000 petabit, 125 petaoktetter eller ungefär 0,8674 exbibit.