| Megabitar (Mbit) | Zettabitar (Zbit) |
|---|---|
| 1 Megabit | 1 × 10-15 Zbit |
| 2 Megabitar | 2 × 10-15 Zbit |
| 3 Megabitar | 3 × 10-15 Zbit |
| 4 Megabitar | 4 × 10-15 Zbit |
| 5 Megabitar | 5 × 10-15 Zbit |
| 10 Megabitar | 1 × 10-14 Zbit |
| 20 Megabitar | 2 × 10-14 Zbit |
| 25 Megabitar | 2.5 × 10-14 Zbit |
| 50 Megabitar | 5 × 10-14 Zbit |
| 100 Megabitar | 1 × 10-13 Zbit |
| Referens | Megabitar (Mbit) | Zettabitar (Zbit) |
|---|---|---|
| A plain text message (160 characters) | 0.00128 Mbit | 1.28 × 10-18 Zbit |
| A three-minute MP3 | 24 Mbit | 2.4 × 10-14 Zbit |
| A smartphone photo | 32 Mbit | 3.2 × 10-14 Zbit |
| A high-definition film | 32000 Mbit | 3.2 × 10-11 Zbit |
| A dual-layer Blu-ray disc | 400000 Mbit | 4 × 10-10 Zbit |
Megabiten är en enhet för digital information på en miljon bitar. Beteckningen är Mbit. Det är den enhet i vilken en internetförbindelses hastighet nästan alltid marknadsförs, vilket gör den till en av få dataenheter som vanliga kunder möter vid namn varje gång de väljer en tjänst.
En megabit är exakt en miljon bitar, inte 1 048 576. Den skillnaden får praktiska följder. En megabit rymmer 125 000 oktetter, alltså 125 kilooktetter, så en förbindelse på 100 megabit per sekund överför i bästa fall omkring 12,5 megaoktetter per sekund. En fil angiven till 500 megaoktetter tar därför minst fyrtio sekunder, inte de fyra som det marknadsförda talet tycks utlova.
Den faktorn åtta är skälet till att så många tror sin förbindelse långsammare än vad de köpte. Inget oärligt sker: branschen anger genomströmningen i bitar per sekund därför att det är vad det fysiska skiktet faktiskt bär, medan filhanterare anger storlek i oktetter därför att lagringen är ordnad så. Båda bruken är riktiga inom sitt område, och räkningen mellan dem är en division med åtta.
Den verkliga genomströmningen är lägre ändå. Protokollhuvuden, felrättning och omsändningar tär på kapaciteten, och den användbara andelen av en länk är oftast 90 till 95 procent av dess nominella hastighet. Trådlösa länkar förlorar mer, eftersom mediet delas och störningar tvingar fram omtag. En förbindelse som utannonseras till 100 megabit per sekund levererar i praktiken ofta ungefär 90, och mindre över ett belastat trådlöst nät.
Talen som märker ut epokerna är värda att minnas. Tidigt bredband gav 1 till 8 megabit per sekund, kabel och fiber lyfte det till 50 och 100, och gigabittjänster är i dag vanliga i städer. Högupplöst video behöver ungefär 5 megabit per sekund, ultrahögupplöst ungefär 25, och ett videosamtal mellan två personer 8, så ett hushålls verkliga behov ligger oftast långt under vad det tecknar.
I minnet beskriver megabiten kretsarnas rymlighet. En minneskrets på 512 megabit rymmer 64 megaoktetter, och flera sådana kretsar bildar en modul. Tillverkaren räknar i bitar därför att det är vad kislet rymmer; köparen räknar i oktetter därför att det är vad operativsystemet rapporterar.
En megabit motsvarar 1 000 000 bitar, 1000 kilobit, 125 kilooktetter eller ungefär 0,9537 mebibit.
Zettabiten är en enhet för digital information på tusen exabit, alltså en triljard bitar — en etta följd av tjugoen nollor. Beteckningen är Zbit. Det är den största enhet i vilken verkliga, uppmätta datamängder ännu rapporteras till vardags, och den kom i allmänt bruk först under de senaste femton åren.
En zettabit är 125 exaoktetter. Uttrycket som gjorde förstavelsen bekant var zettabyte-eran, myntat för det ögonblick omkring 2016 då världens årliga internettrafik för första gången översteg en zettaoktett. Den tröskeln kom drygt ett årtionde efter att årstrafiken för första gången passerat en exaoktett, vilket ger en god bild av tillväxttakten det handlar om.
Uppskattningar av den totala mängden befintliga data ges i zettaoktetter. Världens datasfär — allt som är lagrat på varje server, disk, telefon och minneskort, plus allt som skapas och genast kastas — sätts till någonstans över hundra zettaoktetter, vilket är mer än åttahundra zettabit. Ingen räknar detta direkt; talen kommer ur tillverkningsstatistik och modeller.
Nästan allt av det alstras av maskiner och läses aldrig av någon. Övervakningsvideo som spelas in och skrivs över, mätvärden från givare, loggar, säkerhetskopior och de många kopior som redundans kräver utgör den överväldigande delen. Den andel en människa någonsin sett är en försvinnande bråkdel av det hela, och dess andel krymper varje år.
Förstavelsen zetta antogs 1991, tillsammans med yotta, vid en konferens som också måste överväga vilka bokstäver som återstod. Z och Y valdes delvis för att de var oanvända, och det namnmönster som hämtats ur grekiska och latinska räkneord hade då redan blivit löst. Tilläggen ronna och quetta år 2022 förlängde stegen uppåt av samma skäl.
För perspektiv: en zettabit information skriven som text på en enda rad av tecken skulle sträcka sig långt bortom solsystemet. Enheten beskriver ingenting en människa kan hålla eller hantera; den beskriver en civilisations samlade alstring, och den är användbar just därför att den mängden nu behöver ett namn.
En zettabit motsvarar 1000 exabit, 125 exaoktetter eller ungefär 0,8470 zebibit.