| Tebibitar (Tibit) | Kilobitar (kbit) |
|---|---|
| 1 Tebibit | 1099511627.78 kbit |
| 2 Tebibitar | 2199023255.55 kbit |
| 3 Tebibitar | 3298534883.33 kbit |
| 4 Tebibitar | 4398046511.1 kbit |
| 5 Tebibitar | 5497558138.88 kbit |
| 10 Tebibitar | 10995116277.8 kbit |
| 20 Tebibitar | 21990232555.5 kbit |
| 25 Tebibitar | 27487790694.4 kbit |
| 50 Tebibitar | 54975581388.8 kbit |
| 100 Tebibitar | 109951162778 kbit |
| Referens | Tebibitar (Tibit) | Kilobitar (kbit) |
|---|---|---|
| A plain text message (160 characters) | 0.00000000116415 Tibit | 1.28 kbit |
| A three-minute MP3 | 0.0000218279 Tibit | 24000 kbit |
| A smartphone photo | 0.0000291038 Tibit | 32000 kbit |
| A high-definition film | 0.0291038 Tibit | 32000000 kbit |
| A dual-layer Blu-ray disc | 0.363798 Tibit | 400000000 kbit |
Tebibiten är en enhet för digital information på 1 099 511 627 776 bitar, alltså 1024 gibibit eller två upphöjt till fyrtio. Beteckningen är Tibit. Den är terabitens binära motsvarighet, och de två skiljer sig i dag med 10 procent — den punkt där skillnaden upphör att vara pedanteri och blir en penningfråga.
De tio procenten är själva skälet till att IEC-förstavelserna finns. Vid kibibiten var avvikelsen 2,4 procent och kunde viftas bort; här är den en tiondel av mängden. I ett avtal om lagringsutrustning, i ett tjänsteavtal som utlovar rymlighet, eller i en specifikation en leverantör måste uppfylla, är en tiondel skillnaden mellan uppfyllelse och avtalsbrott.
Enhetens verkliga hem är flashminnet, där brickor numera tillverkas med rymligheter på en tebibit och mer genom att cellskikt staplas lodrätt. En modern flashbricka kan rymma en eller två tebibit, och en kapsel med åtta av dem rymmer en teraoktett rå rymlighet, från vilken reservblock och skötselpålägg dras av innan något når användaren.
En tebibit är 137 438 953 472 oktetter, alltså 128 gibioktetter. Praktiskt sett är det lagringen i en telefon i mellanklassen, eller ett par timmars okomprimerad högupplöst video. Enheten beskriver lagringsapparaters råvara snarare än något en människa hanterar direkt.
Även filsystem räknar binärt i denna storlek. En volym som ett verktyg anger till 16 tebioktetter och ett annat till 17,6 teraoktetter är samma volym, och skillnaden ligger helt i räkningens bas. Den som sköter lagring lär sig att kontrollera vilket bruk ett verktyg följer innan två tal från skilda källor jämförs.
Riktig skrivning är Tibit, med versalt T och gement i. Den syns i flashminnens datablad, i filsystemens dokumentation och i standarder, och nästan ingen annanstans. Just det gemena i:et är det enda tillförlitliga tecknet på att ett tal är binärt, och därför använder omsorgsfullt fackskrivande det även när skillnaden verkar liten.
En tebibit motsvarar 1 099 511 627 776 bitar, 1024 gibibit, 137 438 953 472 oktetter eller ungefär 1,100 terabit.
Kilobiten är en enhet för digital information på tusen bitar. Beteckningen är kbit. Det lilla k:et betyder något: det anger metersystemets decimala kilo, exakt tusen, till skillnad från det binära 1024 som det stora K:et ibland avsåg i äldre databruk.
Den skillnaden stred man om i decennier. Minne byggs i tvåpotenser, så en krets med 1024 bitar kallades kilobitkrets, och namnet fastnade fastän talet slog fel med 2,4 procent. Lagring och överföring räknade däremot alltid i sanna tusental. IEC avgjorde saken 1998 genom att kalla den binära mängden kibibit och låta kilobiten betyda tusen och inget annat.
Som storleksordning rymmer en kilobit 125 oktetter, alltså omkring 125 tecken text utan diakriter — ungefär en lång mening, eller längden på ett kort inlägg i ett socialt nät. Ett enda fotografi med låg upplösning är tusentals gånger större. Kilobiten är en enhet för sådant som en gång ansågs rikligt och i dag anses försumbart.
Dess historiska hem var telefonmodemet. Uppringda förbindelser graderades i kilobit per sekund, och talen märkte ut tiden med precision: 300 bitar per sekund i slutet av sjuttiotalet, sedan 1,2, 2,4, 9,6, 14,4, 28,8 och till sist 56 kilobit per sekund, det sista pressade en vanlig talledning till dess teoretiska tak. Var och en som använde internet före bredbandet mätte sin upplevelse i dessa tal.
Kilobiten lever kvar i ljud- och bildkodning, där hastigheterna anges i kilobit per sekund. Telefonins talkodare går från 8 till 64. Musik kodad vid 128 kilobit per sekund var de bärbara spelarnas tidiga norm, 192 och 256 är vanliga i dag, och 320 är det praktiska taket för de äldre förlustformaten. Rörlig bild ligger en tiopotens högre, i megabit.
Minneskretsars rymlighet beskrivs alltjämt ibland i kilobit, särskilt för de små seriella minnen som används i inbyggda apparater, där en krets på 64 kilobit rymmer 8 kilooktetter inställningsdata. I sådana uppgifter är talet oftast det binära, så databladet är värt att läsa noga.
En kilobit motsvarar 1000 bitar, 125 oktetter eller ungefär 0,9766 kibibit.