| Kilobitar (kbit) | Exbioktetter (Eio) |
|---|---|
| 1 Kilobit | 1.08420217249 × 10-16 Eio |
| 2 Kilobitar | 2.16840434497 × 10-16 Eio |
| 3 Kilobitar | 3.25260651746 × 10-16 Eio |
| 4 Kilobitar | 4.33680868994 × 10-16 Eio |
| 5 Kilobitar | 5.42101086243 × 10-16 Eio |
| 10 Kilobitar | 1.08420217249 × 10-15 Eio |
| 20 Kilobitar | 2.16840434497 × 10-15 Eio |
| 25 Kilobitar | 2.71050543121 × 10-15 Eio |
| 50 Kilobitar | 5.42101086243 × 10-15 Eio |
| 100 Kilobitar | 1.08420217249 × 10-14 Eio |
| Referens | Kilobitar (kbit) | Exbioktetter (Eio) |
|---|---|---|
| A plain text message (160 characters) | 1.28 kbit | 1.38778 × 10-16 Eio |
| A three-minute MP3 | 24000 kbit | 2.60209 × 10-12 Eio |
| A smartphone photo | 32000 kbit | 3.46945 × 10-12 Eio |
| A high-definition film | 32000000 kbit | 0.00000000346945 Eio |
| A dual-layer Blu-ray disc | 400000000 kbit | 0.0000000433681 Eio |
Kilobiten är en enhet för digital information på tusen bitar. Beteckningen är kbit. Det lilla k:et betyder något: det anger metersystemets decimala kilo, exakt tusen, till skillnad från det binära 1024 som det stora K:et ibland avsåg i äldre databruk.
Den skillnaden stred man om i decennier. Minne byggs i tvåpotenser, så en krets med 1024 bitar kallades kilobitkrets, och namnet fastnade fastän talet slog fel med 2,4 procent. Lagring och överföring räknade däremot alltid i sanna tusental. IEC avgjorde saken 1998 genom att kalla den binära mängden kibibit och låta kilobiten betyda tusen och inget annat.
Som storleksordning rymmer en kilobit 125 oktetter, alltså omkring 125 tecken text utan diakriter — ungefär en lång mening, eller längden på ett kort inlägg i ett socialt nät. Ett enda fotografi med låg upplösning är tusentals gånger större. Kilobiten är en enhet för sådant som en gång ansågs rikligt och i dag anses försumbart.
Dess historiska hem var telefonmodemet. Uppringda förbindelser graderades i kilobit per sekund, och talen märkte ut tiden med precision: 300 bitar per sekund i slutet av sjuttiotalet, sedan 1,2, 2,4, 9,6, 14,4, 28,8 och till sist 56 kilobit per sekund, det sista pressade en vanlig talledning till dess teoretiska tak. Var och en som använde internet före bredbandet mätte sin upplevelse i dessa tal.
Kilobiten lever kvar i ljud- och bildkodning, där hastigheterna anges i kilobit per sekund. Telefonins talkodare går från 8 till 64. Musik kodad vid 128 kilobit per sekund var de bärbara spelarnas tidiga norm, 192 och 256 är vanliga i dag, och 320 är det praktiska taket för de äldre förlustformaten. Rörlig bild ligger en tiopotens högre, i megabit.
Minneskretsars rymlighet beskrivs alltjämt ibland i kilobit, särskilt för de små seriella minnen som används i inbyggda apparater, där en krets på 64 kilobit rymmer 8 kilooktetter inställningsdata. I sådana uppgifter är talet oftast det binära, så databladet är värt att läsa noga.
En kilobit motsvarar 1000 bitar, 125 oktetter eller ungefär 0,9766 kibibit.
Exbioktetten är en enhet för digital information på två upphöjt till sextio oktetter, alltså 1024 pebioktetter. Beteckningen är Eio. Den är exaoktettens binära motsvarighet, och de två skiljer sig med 15,3 procent.
Ett tal med denna enhet citeras mer än något annat: sexton exbioktetter, storleken på det adressrum en 64-bitarsprocessor kan nå. Två upphöjt till sextiofyra oktetter är 16 EiB, och den siffran är det teoretiska taket för minnet i varje maskin byggd på den arkitektur som dominerat databehandlingen sedan mitten av 2000-talet.
Samma gräns återkommer i filsystem. Ett filsystem som numrerar sina block med 64-bitarsvärden kan adressera 16 exbioktetter block, och flera moderna konstruktioner anger just det som sin högsta volymstorlek. Andra anger 8 exbioktetter, då de reserverat en bit för ett tecken eller en flagga — en detalj som halverar gränsen och är värd att känna till när man läser en specifikation.
Ingenting närmar sig dessa storlekar i praktiken. Världens största lagringssystem rymmer exaoktetter, och summan av alla data mänskligheten håller är några hundra zettaoktetter, alltså tiotusentals exbioktetter. 64-bitarstaket valdes just för att inte nås, och övergången från 32 bitar, vars gräns på fyra gibioktetter nåddes inom ett årtionde, är skälet till att konstruktörerna lämnade så gott om utrymme.
En exbioktett är 1 152 921 504 606 846 976 bitar och 128 pebioktetter. Det är en mängd som finns i specifikationer, i adressräkning och i konstruktionsunderlagen för stora system, och ingen annanstans. Att beskriva den i fotografier eller filmer är inte till nytta, ty ingen samling av vare sig det ena eller det andra kommer i närheten.
Beteckningen Eio och dess decimala syskon Eo skiljer sig med mer än en åttondel, vilket är alldeles för mycket att lämna åt gissning. När ett dokument skriver EB om ett adressrum menar det nästan säkert EiB, ty adressrum är tvåpotenser av konstruktion; när det skriver EB om lagrade data menar det nästan säkert den decimala enheten.
En exbioktett motsvarar 1024 pebioktetter, 1 152 921 504 606 846 976 oktetter, 8 exbibit eller ungefär 1,153 exaoktetter.