| Referens | Dygn (d) | Minuter (min) |
|---|---|---|
| A blink of an eye | 0.00000115741 d | 0.00166667 min |
| One heartbeat at rest | 0.00000960648 d | 0.0138333 min |
| Half of a football match | 0.03125 d | 45 min |
| A full day | 1 d | 1440 min |
Dygnet är en tidsenhet som motsvarar 24 timmar, eller 86 400 sekunder. Beteckningen är d. Det är godkänt för bruk tillsammans med SI utan att vara en SI-enhet, och det är den enda vanliga tidsenhet som direkt motsvarar en fysisk cykel som människor kan iaktta utan instrument.
Det finns mer än ett slags dygn, och skillnaden spelar roll i astronomin. Soldygnet är tiden mellan två på varandra följande middagar, när solen återvänder till samma läge på himlen. Stjärndygnet är den tid jorden behöver för ett varv i förhållande till de avlägsna stjärnorna, och det är kortare med ungefär tre minuter och femtiosex sekunder. Skillnaden beror på att jorden samtidigt rör sig längs sin bana och därför måste vrida sig något mer än ett helt varv för att åter föra solen till samma höjd.
Soldygnet är inte heller konstant. Jordens bana är elliptisk och axeln lutar, så intervallet mellan middagarna varierar under året med upp till ett trettiotal sekunder åt vardera hållet. Medelsoldygnet jämnar ut detta, och tidsekvationen beskriver skillnaden, vilket är skälet till att ett solur kan gå en kvart före eller efter en klocka beroende på årstiden.
Det civila dygnet på exakt 86 400 sekunder är en överenskommelse och ingen mätning. Jordens rotation bromsas gradvis av tidvattenfriktion mot månen, i en takt som förlänger dygnet med ungefär två millisekunder per århundrade, och den varierar dessutom oregelbundet med rörelser i atmosfären och i kärnan. Sedan 1972 har skottsekunder skjutits in för att hålla klocktiden inom en sekund från soltiden, en praxis som enligt beslut ska upphöra senast 2035 till förmån för en större tillåten avvikelse.
Bortom tidhållningen ordnar enheten allt periodiskt i det vanliga livet: anställnings- och hyresavtal, ränteberäkningar, doseringsscheman för läkemedel, väderstatistik, uppskattningar av frakt och leverans samt hela kalendrarnas apparat. Biologin har sin egen version i dygnsrytmen, en inre cykel på nästan exakt tjugofyra timmar som fortsätter även utan ledtrådar från dagsljuset.
Astronomin använder julianskt dagnummer, en obruten räkning av dygn från en fast epok år 4713 före vår tideräkning, just därför att kalendrar är oregelbundna och en enkel löpande summa är lättare att räkna med.
Ett dygn motsvarar 24 timmar, 1440 minuter eller 86 400 sekunder.
Minuten är en tidsenhet som motsvarar 60 sekunder, eller en sextiondels timme. Beteckningen är min. Den är ingen SI-enhet men är godkänd för bruk tillsammans med SI, och den hör till de ytterst få sexagesimala kvarlevorna i det vanliga moderna livet.
Indelningen av timmen i sextio delar kommer från babylonisk astronomi via grekisk och islamisk lärdom. Sextio är ett högt sammansatt tal, delbart med 1, 2, 3, 4, 5, 6, 10, 12, 15, 20, 30 och 60, vilket innebär att halvor, tredjedelar, fjärdedelar, femtedelar och sjättedelar av en timme alla blir hela antal minuter. En decimaltimme om hundra delar skulle ge rena halvor, fjärdedelar och femtedelar men ingen exakt tredjedel, och en tredjedels timme är en storhet som människor faktiskt använder.
I århundraden var minuten en tänkt snarare än en uppmätt indelning, eftersom ingen klocka kunde visa den. Mekaniska ur med enbart timvisare var det normala fram till sextonhundratalet, och det var pendeln, utvecklad av Christiaan Huygens utifrån Galileis iakttagelse av isokronismen, som först gjorde noggrannhet på minuten vardaglig. Minutvisaren följde pendeln, inte tvärtom.
Den franska republiken försökte avskaffa den. Den decimaltid som infördes 1794 delade dygnet i tio timmar om hundra minuter, var och en om hundra sekunder. Den var obligatorisk i mindre än två år, misslyckades eftersom varje ur i landet hade behövt bytas ut, och förblir det tydligaste beviset för att metrisk reform lyckas bara där de befintliga enheterna verkligen är obekväma.
Modern användning är allmän och odramatisk. Tider för möten, tillagning, resor, idrottsperioder och debiteringsintervall anges i minuter, och enheten ligger på en naturlig mänsklig skala: lång nog att utgöra en meningsfull period av verksamhet, kort nog att planera kring utan ytterligare underindelning.
Dess logik med sextondelen delas med cirkeln, och de två möts i navigeringen. En bågminut latitud är en sjömil, och ett fartyg som tillryggalägger en sjömil på en tidsminut går sextio knop, vilket är varför en gammal tumregel växlar mellan sträcka och tid på ett sjökort utan någon räkning. Musiken delar tiden på samma vis. Tempot anges i slag per minut, från en sorgmarsch nära 60 till dansmusik vid 120 och mer, och den metronom Mälzel tog patent på 1815 fäste den överenskommelsen i tryck. På båda fälten är minuten kort nog att kännas och lång nog att räknas.
En minut motsvarar 60 sekunder, en sextiondels timme eller ungefär 0,000694444 dygn.