| Referens | Dygn (d) | Mikrosekunder (µs) |
|---|---|---|
| A blink of an eye | 0.00000115741 d | 100000 µs |
| One heartbeat at rest | 0.00000960648 d | 830000 µs |
| Half of a football match | 0.03125 d | 2.7 × 109 µs |
| A full day | 1 d | 8.64 × 1010 µs |
Dygnet är en tidsenhet som motsvarar 24 timmar, eller 86 400 sekunder. Beteckningen är d. Det är godkänt för bruk tillsammans med SI utan att vara en SI-enhet, och det är den enda vanliga tidsenhet som direkt motsvarar en fysisk cykel som människor kan iaktta utan instrument.
Det finns mer än ett slags dygn, och skillnaden spelar roll i astronomin. Soldygnet är tiden mellan två på varandra följande middagar, när solen återvänder till samma läge på himlen. Stjärndygnet är den tid jorden behöver för ett varv i förhållande till de avlägsna stjärnorna, och det är kortare med ungefär tre minuter och femtiosex sekunder. Skillnaden beror på att jorden samtidigt rör sig längs sin bana och därför måste vrida sig något mer än ett helt varv för att åter föra solen till samma höjd.
Soldygnet är inte heller konstant. Jordens bana är elliptisk och axeln lutar, så intervallet mellan middagarna varierar under året med upp till ett trettiotal sekunder åt vardera hållet. Medelsoldygnet jämnar ut detta, och tidsekvationen beskriver skillnaden, vilket är skälet till att ett solur kan gå en kvart före eller efter en klocka beroende på årstiden.
Det civila dygnet på exakt 86 400 sekunder är en överenskommelse och ingen mätning. Jordens rotation bromsas gradvis av tidvattenfriktion mot månen, i en takt som förlänger dygnet med ungefär två millisekunder per århundrade, och den varierar dessutom oregelbundet med rörelser i atmosfären och i kärnan. Sedan 1972 har skottsekunder skjutits in för att hålla klocktiden inom en sekund från soltiden, en praxis som enligt beslut ska upphöra senast 2035 till förmån för en större tillåten avvikelse.
Bortom tidhållningen ordnar enheten allt periodiskt i det vanliga livet: anställnings- och hyresavtal, ränteberäkningar, doseringsscheman för läkemedel, väderstatistik, uppskattningar av frakt och leverans samt hela kalendrarnas apparat. Biologin har sin egen version i dygnsrytmen, en inre cykel på nästan exakt tjugofyra timmar som fortsätter även utan ledtrådar från dagsljuset.
Astronomin använder julianskt dagnummer, en obruten räkning av dygn från en fast epok år 4713 före vår tideräkning, just därför att kalendrar är oregelbundna och en enkel löpande summa är lättare att räkna med.
Ett dygn motsvarar 24 timmar, 1440 minuter eller 86 400 sekunder.
Mikrosekunden är en tidsenhet som motsvarar en miljondels sekund, eller en tusendels millisekund. Beteckningen är µs, skriven med den grekiska bokstaven my, och formen us förekommer där det tecknet är obekvämt att skriva.
Den ligger helt under tröskeln för mänsklig erfarenhet. Ingenting som en människa gör eller förnimmer sker på den här skalan, och enheten tillhör därför helt och hållet instrumenten. Ljuset färdas ungefär trehundra meter på en mikrosekund, ungefär längden av tre fotbollsplaner, vilket lägger ett fast golv för hur snabbt en signal kan korsa ett rum, ett kretskort eller en kontinent.
Satellitnavigering hänger på att den mäts noggrant. En mottagare räknar ut sin position utifrån ankomsttiderna för signaler från flera satelliter, och ett fel på en mikrosekund i den tidmätningen ger ett positionsfel på omkring trehundra meter. Därför bär satelliterna atomur, och därför korrigerar systemet för relativistiska effekter: uren i omloppsbana går mätbart fortare än ur på marken, med omkring trettioåtta mikrosekunder per dygn, och utan den korrektionen skulle navigeringen driva flera kilometer på några timmar.
Elektroniken arbetar bekvämt på den här skalan. Kopplingstiden hos en effekttransistor, pulsbredden i radar, intervallet mellan sampel vid snabb datainsamling och svarstiden hos en analog-digitalomvandlare anges alla i mikrosekunder. En mikrokontroller på en megahertz fullbordar en instruktionscykel per mikrosekund, vilket gör enheten till den naturliga valutan för tidsstyrning i inbyggda system.
Fysik och kemi använder den för förlopp som är snabba men inte extrema. Myoner som bildas i den höga atmosfären har en medellivstid på omkring 2,2 mikrosekunder, och redan det att de når marken är ett direkt experimentellt belägg för tidsdilatationen. Även vissa fluorescensavklingningar, gasfasreaktioner och stötvågsfenomen ligger i det här området.
Ljudtekniken möter den vid digital sampling. Vid den gängse takten 44 100 sampel per sekund varar ett sampel omkring 22,7 mikrosekunder, och det tidsfladder som försämrar omvandlarens prestanda mäts i bråkdelar av det.
En mikrosekund motsvarar 0,000001 sekunder, 0,001 millisekunder eller 1000 nanosekunder.