| Terabitar (Tbit) | Petaoktetter (Po) |
|---|---|
| 1 Terabit | 0.000125 Po |
| 2 Terabitar | 0.00025 Po |
| 3 Terabitar | 0.000375 Po |
| 4 Terabitar | 0.0005 Po |
| 5 Terabitar | 0.000625 Po |
| 10 Terabitar | 0.00125 Po |
| 20 Terabitar | 0.0025 Po |
| 25 Terabitar | 0.003125 Po |
| 50 Terabitar | 0.00625 Po |
| 100 Terabitar | 0.0125 Po |
| Referens | Terabitar (Tbit) | Petaoktetter (Po) |
|---|---|---|
| A plain text message (160 characters) | 0.00000000128 Tbit | 1.6 × 10-13 Po |
| A three-minute MP3 | 0.000024 Tbit | 0.000000003 Po |
| A smartphone photo | 0.000032 Tbit | 0.000000004 Po |
| A high-definition film | 0.032 Tbit | 0.000004 Po |
| A dual-layer Blu-ray disc | 0.4 Tbit | 0.00005 Po |
Terabiten är en enhet för digital information på tusen miljarder bitar, alltså tusen gigabit. Beteckningen är Tbit. Det är den skala i vilken internets egen stomme mäts — inte förbindelsen in i ett hus, utan länkarna mellan städer och tvärs över haven.
En terabit är 125 gigaoktetter. Sagt på annat sätt är en terabit ungefär den datamängd som ryms i hundratjugofem timmar högupplöst video, eller innehållet på en stor bärbar dators disk. En enda länk på en terabit per sekund flyttar därmed motsvarigheten till den datorn varje sekund, oavbrutet.
Sjökablarna är där dessa tal bor. En modern havskabel bär flera hundra terabit per sekund över en handfull fiberpar, med våglängdsmultiplexering som låter dussintals skilda ljuskanaler löpa i samma glastråd samtidigt. De kablar som lagts tvärs över Atlanten på 2020-talet når upp i hundratals terabit, där den första transatlantiska telefonkabeln från 1956 bar trettiosex samtal.
Knutpunkter, där nät möts och lämnar över trafik till varandra, offentliggör sin genomströmning i terabit per sekund. De största i Europa och Asien toppar vid tiotals terabit, och de talen hör till de tillförlitligaste offentliga mätningarna av hur mycket internet faktiskt används i ett givet ögonblick.
Laboratorierekorden går långt högre. Forskarlag har drivit en enda optisk fiber förbi en petabit per sekund med flerkärnig fiber och hundratals våglängder samtidigt, låt vara att sådana försök sker över korta sträckor under kontrollerade förhållanden. Avståndet mellan vad som visas i laboratoriet och vad som läggs i havet är vanligen ett årtionde.
För lagring används terabiten mest inom halvledarindustrin, där en minnesbrickas täthet anges i terabit per kvadratcentimeter eller per kapsel. Konsumentvaror märks i stället i oktetter: en terabit är 125 gigaoktetter, så en krets beskriven som 8 terabit står på hyllan som en enhet på en teraoktett.
En terabit motsvarar 1 000 000 000 000 bitar, 1000 gigabit, 125 gigaoktetter eller ungefär 0,9095 tebibit.
Petaoktetten är en enhet för digital information på tusen teraoktetter, alltså en miljon gigaoktetter. Beteckningen är Po. Det är den institutionella lagringens enhet: den skala där data tillhör en organisation och inte en person, och där bevarandet blir en budgetpost och inte en efterhandstanke.
En petaoktett är ungefär lagringen i tusen stora hårddiskar av konsumentslag, eller texten i alla böcker som någonsin getts ut flera gånger om. I video är det omkring tjugotusen timmar i ultrahög upplösning, eller två och ett halvt års oavbrutet tittande. Hela katalogen hos en stor strömningstjänst, bevarad en gång per kvalitetsnivå, uppgår till några petaoktetter.
Vetenskapen nådde denna skala först. Den stora hadronkollideraren vid CERN spelar in tiotals petaoktetter om året sedan dess utlösningssystem redan kastat mer än 99,99 procent av vad detektorerna ser, och hela arkivet uppgår till flera hundra petaoktetter. Astronomin, genomiken och klimatmodelleringen håller arkiv av jämförbar storlek, och konsten att sköta dem blev ett eget forskningsfält.
Kommersiellt beskriver petaoktetten lagringen i ett enda datacenter och inte ett företags totala. En stor organisation håller tiotals eller hundratals petaoktetter spridda över många platser, och de största molnleverantörerna håller exaoktetter. I denna storlek är de praktiska svårigheterna inte rymligheten utan elen som håller diskarna snurrande, kylningen och vissheten om att en del av utrustningen går sönder i varje ögonblick.
Den sista punkten styr utformningen. I en petaoktettsuppsättning är diskhaverier inte undantagshändelser utan en oavbruten bakgrundstakt, så systemet byggs för att ständigt förlora apparater och återuppbygga utan avbrott. Data lagras med raderingskoder spridda över många maskiner, och ingen enda kopia av något betros.
Att läsa en petaoktett är i sig ett problem. Även vid tio gigaoktetter i sekunden, en takt få system håller, tar ett fullständigt varv mer än ett dygn. Därför utformas analys i denna storlek för att föra beräkningen till data i stället för data till beräkningen, en omkastning som format hela fältet för fördelad bearbetning.
En petaoktett motsvarar 1000 teraoktetter, 1 000 000 gigaoktetter, 8 petabit eller ungefär 0,8882 pebioktetter.