| Petaoktetter (Po) | Exbioktetter (Eio) |
|---|---|
| 1 Petaoktett | 0.000867361737988 Eio |
| 2 Petaoktetter | 0.00173472347598 Eio |
| 3 Petaoktetter | 0.00260208521397 Eio |
| 4 Petaoktetter | 0.00346944695195 Eio |
| 5 Petaoktetter | 0.00433680868994 Eio |
| 10 Petaoktetter | 0.00867361737988 Eio |
| 20 Petaoktetter | 0.0173472347598 Eio |
| 25 Petaoktetter | 0.0216840434497 Eio |
| 50 Petaoktetter | 0.0433680868994 Eio |
| 100 Petaoktetter | 0.0867361737988 Eio |
| Referens | Petaoktetter (Po) | Exbioktetter (Eio) |
|---|---|---|
| A plain text message (160 characters) | 1.6 × 10-13 Po | 1.38778 × 10-16 Eio |
| A three-minute MP3 | 0.000000003 Po | 2.60209 × 10-12 Eio |
| A smartphone photo | 0.000000004 Po | 3.46945 × 10-12 Eio |
| A high-definition film | 0.000004 Po | 0.00000000346945 Eio |
| A dual-layer Blu-ray disc | 0.00005 Po | 0.0000000433681 Eio |
Petaoktetten är en enhet för digital information på tusen teraoktetter, alltså en miljon gigaoktetter. Beteckningen är Po. Det är den institutionella lagringens enhet: den skala där data tillhör en organisation och inte en person, och där bevarandet blir en budgetpost och inte en efterhandstanke.
En petaoktett är ungefär lagringen i tusen stora hårddiskar av konsumentslag, eller texten i alla böcker som någonsin getts ut flera gånger om. I video är det omkring tjugotusen timmar i ultrahög upplösning, eller två och ett halvt års oavbrutet tittande. Hela katalogen hos en stor strömningstjänst, bevarad en gång per kvalitetsnivå, uppgår till några petaoktetter.
Vetenskapen nådde denna skala först. Den stora hadronkollideraren vid CERN spelar in tiotals petaoktetter om året sedan dess utlösningssystem redan kastat mer än 99,99 procent av vad detektorerna ser, och hela arkivet uppgår till flera hundra petaoktetter. Astronomin, genomiken och klimatmodelleringen håller arkiv av jämförbar storlek, och konsten att sköta dem blev ett eget forskningsfält.
Kommersiellt beskriver petaoktetten lagringen i ett enda datacenter och inte ett företags totala. En stor organisation håller tiotals eller hundratals petaoktetter spridda över många platser, och de största molnleverantörerna håller exaoktetter. I denna storlek är de praktiska svårigheterna inte rymligheten utan elen som håller diskarna snurrande, kylningen och vissheten om att en del av utrustningen går sönder i varje ögonblick.
Den sista punkten styr utformningen. I en petaoktettsuppsättning är diskhaverier inte undantagshändelser utan en oavbruten bakgrundstakt, så systemet byggs för att ständigt förlora apparater och återuppbygga utan avbrott. Data lagras med raderingskoder spridda över många maskiner, och ingen enda kopia av något betros.
Att läsa en petaoktett är i sig ett problem. Även vid tio gigaoktetter i sekunden, en takt få system håller, tar ett fullständigt varv mer än ett dygn. Därför utformas analys i denna storlek för att föra beräkningen till data i stället för data till beräkningen, en omkastning som format hela fältet för fördelad bearbetning.
En petaoktett motsvarar 1000 teraoktetter, 1 000 000 gigaoktetter, 8 petabit eller ungefär 0,8882 pebioktetter.
Exbioktetten är en enhet för digital information på två upphöjt till sextio oktetter, alltså 1024 pebioktetter. Beteckningen är Eio. Den är exaoktettens binära motsvarighet, och de två skiljer sig med 15,3 procent.
Ett tal med denna enhet citeras mer än något annat: sexton exbioktetter, storleken på det adressrum en 64-bitarsprocessor kan nå. Två upphöjt till sextiofyra oktetter är 16 EiB, och den siffran är det teoretiska taket för minnet i varje maskin byggd på den arkitektur som dominerat databehandlingen sedan mitten av 2000-talet.
Samma gräns återkommer i filsystem. Ett filsystem som numrerar sina block med 64-bitarsvärden kan adressera 16 exbioktetter block, och flera moderna konstruktioner anger just det som sin högsta volymstorlek. Andra anger 8 exbioktetter, då de reserverat en bit för ett tecken eller en flagga — en detalj som halverar gränsen och är värd att känna till när man läser en specifikation.
Ingenting närmar sig dessa storlekar i praktiken. Världens största lagringssystem rymmer exaoktetter, och summan av alla data mänskligheten håller är några hundra zettaoktetter, alltså tiotusentals exbioktetter. 64-bitarstaket valdes just för att inte nås, och övergången från 32 bitar, vars gräns på fyra gibioktetter nåddes inom ett årtionde, är skälet till att konstruktörerna lämnade så gott om utrymme.
En exbioktett är 1 152 921 504 606 846 976 bitar och 128 pebioktetter. Det är en mängd som finns i specifikationer, i adressräkning och i konstruktionsunderlagen för stora system, och ingen annanstans. Att beskriva den i fotografier eller filmer är inte till nytta, ty ingen samling av vare sig det ena eller det andra kommer i närheten.
Beteckningen Eio och dess decimala syskon Eo skiljer sig med mer än en åttondel, vilket är alldeles för mycket att lämna åt gissning. När ett dokument skriver EB om ett adressrum menar det nästan säkert EiB, ty adressrum är tvåpotenser av konstruktion; när det skriver EB om lagrade data menar det nästan säkert den decimala enheten.
En exbioktett motsvarar 1024 pebioktetter, 1 152 921 504 606 846 976 oktetter, 8 exbibit eller ungefär 1,153 exaoktetter.