| Referens | Bitar (bit) | Kibibitar (Kibit) |
|---|---|---|
| A plain text message (160 characters) | 1280 bit | 1.25 Kibit |
| A three-minute MP3 | 24000000 bit | 23437.5 Kibit |
| A smartphone photo | 32000000 bit | 31250 Kibit |
| A high-definition film | 3.2 × 1010 bit | 31250000 Kibit |
| A dual-layer Blu-ray disc | 4 × 1011 bit | 390625000 Kibit |
Biten är informationens grundenhet. Beteckningen är bit, och namnet är en sammandragning av engelskans binary digit, binär siffra, myntad av statistikern John Tukey och satt på pränt av Claude Shannon i hans uppsats från 1948, En matematisk teori för kommunikation, det verk som grundade informationsteorin.
En bit är den mängd information som ett enda val mellan två lika sannolika möjligheter bär. Ett mynt som faller krona eller klave, en strömbrytare öppen eller sluten, en spänning hög eller låg: var och en av dessa avgör en bit. Den bestämningen är det som gör biten till en enhet och inte blott en skrivvana. Den mäter hur mycket ovisshet ett svar undanröjer, och det oberoende av vad frågan gällde.
Shannons insikt var att detta gick att räkna. Ett meddelande hämtat ur ett alfabet på trettiotvå lika sannolika tecken bär fem bitar per tecken, eftersom trettiotvå är två upphöjt till fem. Är tecknen inte lika sannolika — som bokstäverna i ett språk inte är — sjunker medelvärdet, och just det avståndet mellan den naiva räkningen och det sanna medelvärdet är vad komprimering utnyttjar. En väl komprimerad fil är en där de överflödiga bitarna tagits bort.
I utrustningen är biten ett fysiskt tillstånd: en laddning fångad på en flytande grind i flashminne, magnetiseringens riktning hos en domän på en hårddisks skiva, en grop eller en plan yta på en optisk skiva, en ljuspuls närvarande eller frånvarande i en fiber. Alla kodar samma abstrakta storhet, och därför kan data flytta mellan dem utan förlust.
I lagring räknas bitar nästan aldrig en och en. De buntas till oktetter om åtta, och rymligheten anges i oktetter eller deras mångfalder. Överföring är en annan sak: nät- och gränssnittshastigheter anges i bitar per sekund, så en förbindelse som utannonseras till 100 megabit per sekund levererar omkring 12,5 megaoktetter per sekund. Att blanda ihop de två är hela fältets vanligaste räknefel.
Där enstaka bitar verkligen räknas är i uppgifter om finhet och omfång. En färgkanal med 8 bitar rymmer 256 steg; en med 10 bitar rymmer 1024. Ljud med 16 bitar per sampel har omkring 96 decibels dynamik, och med 24 bitar omkring 144. En 64-bitars adress kan namnge ungefär 18 triljoner platser. I varje fall fördubblar varje tillagd bit det som går att skilja åt.
En bit motsvarar 0,125 oktetter, 0,001 kilobit eller ungefär 0,0009766 kibibit.
Kibibiten är en enhet för digital information på 1024 bitar. Beteckningen är Kibit. Det är den första av de binära förstavelserna, en uppsättning enheter som Internationella elektrotekniska kommissionen bestämde 1998 för att göra slut på en förvirring som dragit genom databehandlingen sedan sextiotalet.
Problemet var enkelt. Datorer adresserar minne i tvåpotenser, så minne kom i klumpar om 1024 i stället för 1000. Ingenjörerna lånade den metriska förstavelsen kilo för den mängden eftersom 1024 ligger nära 1000, och för små tal var närmevärdet ofarligt. Men lagring och överföring räknade i sanna tusental, så samma förstavelse betydde två skilda ting beroende på vilken del av maskinen som beskrevs.
IEC:s lösning var att mynta nya namn. Kibi är en sammandragning av kilo binärt, och mönstret fortsätter med mebi, gibi, tebi, pebi, exbi, zebi och yobi. Var och en är 1024 gånger den under, och varje beteckning tar formen av en versal följd av ett gement i: Ki, Mi, Gi, Ti och så vidare. Kilobiten betyder därmed tusen bitar och inget annat.
En kibibit är 128 oktetter, och avståndet till en kilobit är 2,4 procent. Den lilla skillnaden är skälet till att de två förväxlades så länge: i denna storlek märker ingen det. Felet hopar sig med 2,4 procent vid varje steg, når 5 procent vid mebibiten, 7 procent vid gibibiten och 21 procent vid yobibiten, och där blev tvetydigheten på allvar dyr.
Upptagandet har varit ofullständigt och ojämnt. Standardiseringsorgan, Linux-kärnan och merparten av den tekniska dokumentationen använder IEC-förstavelserna rätt. Konsumentprogram gör det till stor del inte, och många skriver alltjämt KB medan de delar med 1024. Följden är att en läsare ofta måste sluta sig ur sammanhanget till vilket bruk ett tal följer, vilket är precis vad standarden skrevs för att hindra.
I praktiken syns kibibiten mest i databladen för små minneskretsar, i de seriella minnen inbyggda system använder, och i protokolldokument där en exakt tvåpotens har betydelse. Överallt där 1024 avses och inte 1000 är detta rätt enhet.
En kibibit motsvarar 1024 bitar, 128 oktetter eller 1,024 kilobit.