| Kibibitar (Kibit) | Megaoktetter (Mo) |
|---|---|
| 1 Kibibit | 0.000128 Mo |
| 2 Kibibitar | 0.000256 Mo |
| 3 Kibibitar | 0.000384 Mo |
| 4 Kibibitar | 0.000512 Mo |
| 5 Kibibitar | 0.00064 Mo |
| 10 Kibibitar | 0.00128 Mo |
| 20 Kibibitar | 0.00256 Mo |
| 25 Kibibitar | 0.0032 Mo |
| 50 Kibibitar | 0.0064 Mo |
| 100 Kibibitar | 0.0128 Mo |
| Referens | Kibibitar (Kibit) | Megaoktetter (Mo) |
|---|---|---|
| A plain text message (160 characters) | 1.25 Kibit | 0.00016 Mo |
| A three-minute MP3 | 23437.5 Kibit | 3 Mo |
| A smartphone photo | 31250 Kibit | 4 Mo |
| A high-definition film | 31250000 Kibit | 4000 Mo |
| A dual-layer Blu-ray disc | 390625000 Kibit | 50000 Mo |
Kibibiten är en enhet för digital information på 1024 bitar. Beteckningen är Kibit. Det är den första av de binära förstavelserna, en uppsättning enheter som Internationella elektrotekniska kommissionen bestämde 1998 för att göra slut på en förvirring som dragit genom databehandlingen sedan sextiotalet.
Problemet var enkelt. Datorer adresserar minne i tvåpotenser, så minne kom i klumpar om 1024 i stället för 1000. Ingenjörerna lånade den metriska förstavelsen kilo för den mängden eftersom 1024 ligger nära 1000, och för små tal var närmevärdet ofarligt. Men lagring och överföring räknade i sanna tusental, så samma förstavelse betydde två skilda ting beroende på vilken del av maskinen som beskrevs.
IEC:s lösning var att mynta nya namn. Kibi är en sammandragning av kilo binärt, och mönstret fortsätter med mebi, gibi, tebi, pebi, exbi, zebi och yobi. Var och en är 1024 gånger den under, och varje beteckning tar formen av en versal följd av ett gement i: Ki, Mi, Gi, Ti och så vidare. Kilobiten betyder därmed tusen bitar och inget annat.
En kibibit är 128 oktetter, och avståndet till en kilobit är 2,4 procent. Den lilla skillnaden är skälet till att de två förväxlades så länge: i denna storlek märker ingen det. Felet hopar sig med 2,4 procent vid varje steg, når 5 procent vid mebibiten, 7 procent vid gibibiten och 21 procent vid yobibiten, och där blev tvetydigheten på allvar dyr.
Upptagandet har varit ofullständigt och ojämnt. Standardiseringsorgan, Linux-kärnan och merparten av den tekniska dokumentationen använder IEC-förstavelserna rätt. Konsumentprogram gör det till stor del inte, och många skriver alltjämt KB medan de delar med 1024. Följden är att en läsare ofta måste sluta sig ur sammanhanget till vilket bruk ett tal följer, vilket är precis vad standarden skrevs för att hindra.
I praktiken syns kibibiten mest i databladen för små minneskretsar, i de seriella minnen inbyggda system använder, och i protokolldokument där en exakt tvåpotens har betydelse. Överallt där 1024 avses och inte 1000 är detta rätt enhet.
En kibibit motsvarar 1024 bitar, 128 oktetter eller 1,024 kilobit.
Megaoktetten är en enhet för digital information på en miljon oktetter, alltså åtta miljoner bitar. Beteckningen är Mo. Det är den enskilda filens enhet: ett fotografi, en låt, ett dokument, hämtningen av ett program mäts alla i megaoktetter, vilket gör den till den dataenhet som oftast läses i det dagliga livet.
De vanliga talen är värda att bära med sig. Ett fotografi från en telefon är 2 till 5 megaoktetter, ett obehandlat fotografi från en systemkamera 25 till 50. En komprimerad låt 3 till 10. En minut högupplöst video omkring 100. Ett långt textdokument mindre än en. En uppdatering av operativsystemet är flera tusen, vilket är skälet till att den i stället anges i gigaoktetter.
Megaoktetten bär dessutom datorhistoriens mest ökända enhetsfel. Den så kallade 1,44 MB-disketten rymmer varken 1,44 miljoner oktetter eller 1,44 gånger 1 048 576. Dess rymlighet är 1440 kibioktetter, alltså 1 474 560 oktetter: tillverkarna multiplicerade ett binärt kilo med ett decimalt tusen och skapade ett tal som inte stämmer i något system alls. Det är alltjämt skolexemplet på varför IEC-förstavelserna behövdes.
Kompaktskivorna är renare: en vanlig skiva rymmer omkring 700 megaoktetter data, eller 74 till 80 minuters ljud, och den rymligheten var i ett årtionde den praktiska gränsen för att sprida program. Före dem innebar utgivning av ett program en låda disketter, och efter dem rymde en DVD omkring 4,7 gigaoktetter, nära sju gånger så mycket.
Minnesstorlekarna nådde megaoktetterna i början av nittiotalet och stannade där ett årtionde. Fyra megaoktetter var bekvämt 1993 och otillräckligt 1998, vilket följer de grafiska gränssnittens och webbens ankomst. I dag tar en enda flik i en webbläsare rutinmässigt mer minne än en hel dator från den tiden.
Klyftan mellan decimalt och binärt betyder något i denna storlek. En megaoktett är en miljon oktetter, men en mebioktett är 1 048 576, och en fil som ett program anger till 100 MB kan i ett annat visas som 95,4 MB. Skillnaden är 4,9 procent: liten nog att förbises och stor nog att väcka tvist om huruvida en hämtning gick rätt till.
En megaoktett motsvarar 1 000 000 oktetter, 1000 kilooktetter, 8 megabit eller ungefär 0,9537 mebioktetter.