| Exbioktetter (Eio) | Kilooktetter (ko) |
|---|---|
| 1 Exbioktett | 1.15292150461 × 1015 ko |
| 2 Exbioktetter | 2.30584300921 × 1015 ko |
| 3 Exbioktetter | 3.45876451382 × 1015 ko |
| 4 Exbioktetter | 4.61168601843 × 1015 ko |
| 5 Exbioktetter | 5.76460752303 × 1015 ko |
| 10 Exbioktetter | 1.15292150461 × 1016 ko |
| 20 Exbioktetter | 2.30584300921 × 1016 ko |
| 25 Exbioktetter | 2.88230376152 × 1016 ko |
| 50 Exbioktetter | 5.76460752303 × 1016 ko |
| 100 Exbioktetter | 1.15292150461 × 1017 ko |
| Referens | Exbioktetter (Eio) | Kilooktetter (ko) |
|---|---|---|
| A plain text message (160 characters) | 1.38778 × 10-16 Eio | 0.16 ko |
| A three-minute MP3 | 2.60209 × 10-12 Eio | 3000 ko |
| A smartphone photo | 3.46945 × 10-12 Eio | 4000 ko |
| A high-definition film | 0.00000000346945 Eio | 4000000 ko |
| A dual-layer Blu-ray disc | 0.0000000433681 Eio | 50000000 ko |
Exbioktetten är en enhet för digital information på två upphöjt till sextio oktetter, alltså 1024 pebioktetter. Beteckningen är Eio. Den är exaoktettens binära motsvarighet, och de två skiljer sig med 15,3 procent.
Ett tal med denna enhet citeras mer än något annat: sexton exbioktetter, storleken på det adressrum en 64-bitarsprocessor kan nå. Två upphöjt till sextiofyra oktetter är 16 EiB, och den siffran är det teoretiska taket för minnet i varje maskin byggd på den arkitektur som dominerat databehandlingen sedan mitten av 2000-talet.
Samma gräns återkommer i filsystem. Ett filsystem som numrerar sina block med 64-bitarsvärden kan adressera 16 exbioktetter block, och flera moderna konstruktioner anger just det som sin högsta volymstorlek. Andra anger 8 exbioktetter, då de reserverat en bit för ett tecken eller en flagga — en detalj som halverar gränsen och är värd att känna till när man läser en specifikation.
Ingenting närmar sig dessa storlekar i praktiken. Världens största lagringssystem rymmer exaoktetter, och summan av alla data mänskligheten håller är några hundra zettaoktetter, alltså tiotusentals exbioktetter. 64-bitarstaket valdes just för att inte nås, och övergången från 32 bitar, vars gräns på fyra gibioktetter nåddes inom ett årtionde, är skälet till att konstruktörerna lämnade så gott om utrymme.
En exbioktett är 1 152 921 504 606 846 976 bitar och 128 pebioktetter. Det är en mängd som finns i specifikationer, i adressräkning och i konstruktionsunderlagen för stora system, och ingen annanstans. Att beskriva den i fotografier eller filmer är inte till nytta, ty ingen samling av vare sig det ena eller det andra kommer i närheten.
Beteckningen Eio och dess decimala syskon Eo skiljer sig med mer än en åttondel, vilket är alldeles för mycket att lämna åt gissning. När ett dokument skriver EB om ett adressrum menar det nästan säkert EiB, ty adressrum är tvåpotenser av konstruktion; när det skriver EB om lagrade data menar det nästan säkert den decimala enheten.
En exbioktett motsvarar 1024 pebioktetter, 1 152 921 504 606 846 976 oktetter, 8 exbibit eller ungefär 1,153 exaoktetter.
Kilooktetten är en enhet för digital information på tusen oktetter, och därmed på åttatusen bitar. Beteckningen är ko. Den är den minsta av de vardagliga lagringsenheterna, och i två decennier var den den enhet i vilken en dators hela rymlighet beskrevs.
En kilooktett rymmer tusen tecken text utan diakriter, alltså omkring tvåhundra ord, eller en tredjedels sida. En kort brevs rena textfil är några kilooktetter. Nästan inget annat i dagens datorbruk är så litet: ett tomt dokument från en ordbehandlare väger redan tiotals kilooktetter, eftersom filformatet släpar med formgivning, typsnitt och beskrivande uppgifter runt texten.
Enhetens historiska betydelse är svår att överdriva. Apple II levererades med 4 kilooktetter minne, Commodore 64 tog sitt namn av sina 64, och IBM:s första persondator kunde adressera 640. Program av verklig invecklighet — kalkylblad, ordbehandlare, spel med bild och ljud — skrevs för att rymmas inom de talen, vilket krävde en disciplin som till stor del försvunnit.
Kilooktetten är också där förvirringen mellan decimalt och binärt började. Minne kom i enheter om 1024 oktetter eftersom adresseringen är binär, och alla kallade det en kilooktett. Disktillverkarna räknade i sanna tusental. De två bruken skiljer sig med 2,4 procent, försumbart i denna storlek, men samma fel hopar sig vid varje steg och når 10 procent vid teraoktetten.
IEC löste tvetydigheten 1998 genom att bestämma kibioktetten till 1024 oktetter och låta kilooktetten stanna vid exakt 1000. Operativsystemen har tagit upp detta ojämnt: somliga anger filstorlekar i sanna kilooktetter, andra delar alltjämt med 1024 men skriver ko, och några skriver numera Kio riktigt.
Där enheten alltjämt syns dagligen är i nätprotokoll och i storleken på webbens små beståndsdelar. En sidas formatmall, en ikon, ett intyg, en inställningsfil, en indexsida i en databas — allt detta mäts i kilooktetter, och den vanliga minnessidan i de flesta processorer är 4 kibioktetter, nära nog 4 kilooktetter för samtal men inte för räkning.
En kilooktett motsvarar 1000 oktetter, 8000 bitar, 8 kilobit eller ungefär 0,9766 kibioktetter.