| Pebioktetter (Pio) | Kilooktetter (ko) |
|---|---|
| 1 Pebioktett | 1125899906843 ko |
| 2 Pebioktetter | 2251799813685 ko |
| 3 Pebioktetter | 3377699720528 ko |
| 4 Pebioktetter | 4503599627370 ko |
| 5 Pebioktetter | 5629499534213 ko |
| 10 Pebioktetter | 11258999068426 ko |
| 20 Pebioktetter | 22517998136852 ko |
| 25 Pebioktetter | 28147497671066 ko |
| 50 Pebioktetter | 56294995342131 ko |
| 100 Pebioktetter | 112589990684262 ko |
| Referens | Pebioktetter (Pio) | Kilooktetter (ko) |
|---|---|---|
| A plain text message (160 characters) | 1.42109 × 10-13 Pio | 0.16 ko |
| A three-minute MP3 | 0.00000000266454 Pio | 3000 ko |
| A smartphone photo | 0.00000000355271 Pio | 4000 ko |
| A high-definition film | 0.00000355271 Pio | 4000000 ko |
| A dual-layer Blu-ray disc | 0.0000444089 Pio | 50000000 ko |
Pebioktetten är en enhet för digital information på 1 125 899 906 842 624 oktetter, alltså 1024 tebioktetter. Beteckningen är Pio. Den är petaoktettens binära motsvarighet, och de två skiljer sig i dag med 12,6 procent.
Det är i denna enhet filsystemens gränser skrivs. Flera vitt spridda filsystem har högsta fil- eller volymstorlekar som är exakta tvåpotenser, och de gränserna hamnar i detta område: sexton tebioktetter för ett, en pebioktett för ett annat, åtta pebioktetter för ett tredje. Talen är ingens val; de följer av hur många bitar filsystemet använder för att numrera sina block.
Stora vetenskapliga och kommersiella lagringssystem måttsätts också här. Ett forskningsdatacenter kan driva ett filsystem på flera pebioktetter spritt över tusentals diskar, och de verktyg som sköter det rapporterar i pebioktetter eftersom den underliggande tilldelningen är binär rakt igenom. Att räkna om de talen till decimala enheter för en rapport inför ett fel på en åttondel utan någon nytta.
En pebioktett motsvarar ungefär tusen stora hårddiskar av konsumentslag, eller en sändares hela videoproduktion under många år. Den ligger också nära storleken hos de största enskilda vetenskapliga arkiven, fastän dessa vanligen anges i petaoktetter av pressavdelningar och i pebioktetter av de ingenjörer som driver dem, vilket ger två skilda tal för samma byggnad.
Att skilja de två åt är inget pedanteri på denna nivå. En skillnad på tolv procent vid ett köp av många pebioktetter är en stor penningsumma, och en kapacitetsplan byggd på fel enhet slår fel med mer än den marginal de flesta planer tillåter. Det är just den situation IEC-förstavelserna infördes för att förhindra.
Beteckningen Pio används i filsystemsdokumentation, i handböcker för lagringssystem och i standarder. När en källa skriver PB utan att säga vilket som avses är skillnaden en åttondel, och det hederliga för en läsare är att behandla talet som ungefärligt i stället för att anta det ena eller andra bruket.
En pebioktett motsvarar 1024 tebioktetter, 1 125 899 906 842 624 oktetter, 8 pebibit eller ungefär 1,126 petaoktetter.
Kilooktetten är en enhet för digital information på tusen oktetter, och därmed på åttatusen bitar. Beteckningen är ko. Den är den minsta av de vardagliga lagringsenheterna, och i två decennier var den den enhet i vilken en dators hela rymlighet beskrevs.
En kilooktett rymmer tusen tecken text utan diakriter, alltså omkring tvåhundra ord, eller en tredjedels sida. En kort brevs rena textfil är några kilooktetter. Nästan inget annat i dagens datorbruk är så litet: ett tomt dokument från en ordbehandlare väger redan tiotals kilooktetter, eftersom filformatet släpar med formgivning, typsnitt och beskrivande uppgifter runt texten.
Enhetens historiska betydelse är svår att överdriva. Apple II levererades med 4 kilooktetter minne, Commodore 64 tog sitt namn av sina 64, och IBM:s första persondator kunde adressera 640. Program av verklig invecklighet — kalkylblad, ordbehandlare, spel med bild och ljud — skrevs för att rymmas inom de talen, vilket krävde en disciplin som till stor del försvunnit.
Kilooktetten är också där förvirringen mellan decimalt och binärt började. Minne kom i enheter om 1024 oktetter eftersom adresseringen är binär, och alla kallade det en kilooktett. Disktillverkarna räknade i sanna tusental. De två bruken skiljer sig med 2,4 procent, försumbart i denna storlek, men samma fel hopar sig vid varje steg och når 10 procent vid teraoktetten.
IEC löste tvetydigheten 1998 genom att bestämma kibioktetten till 1024 oktetter och låta kilooktetten stanna vid exakt 1000. Operativsystemen har tagit upp detta ojämnt: somliga anger filstorlekar i sanna kilooktetter, andra delar alltjämt med 1024 men skriver ko, och några skriver numera Kio riktigt.
Där enheten alltjämt syns dagligen är i nätprotokoll och i storleken på webbens små beståndsdelar. En sidas formatmall, en ikon, ett intyg, en inställningsfil, en indexsida i en databas — allt detta mäts i kilooktetter, och den vanliga minnessidan i de flesta processorer är 4 kibioktetter, nära nog 4 kilooktetter för samtal men inte för räkning.
En kilooktett motsvarar 1000 oktetter, 8000 bitar, 8 kilobit eller ungefär 0,9766 kibioktetter.