| Exbibitar (Eibit) | Kibibitar (Kibit) |
|---|---|
| 1 Exbibit | 1.12589990684 × 1015 Kibit |
| 2 Exbibitar | 2.25179981369 × 1015 Kibit |
| 3 Exbibitar | 3.37769972053 × 1015 Kibit |
| 4 Exbibitar | 4.50359962737 × 1015 Kibit |
| 5 Exbibitar | 5.62949953421 × 1015 Kibit |
| 10 Exbibitar | 1.12589990684 × 1016 Kibit |
| 20 Exbibitar | 2.25179981369 × 1016 Kibit |
| 25 Exbibitar | 2.81474976711 × 1016 Kibit |
| 50 Exbibitar | 5.62949953421 × 1016 Kibit |
| 100 Exbibitar | 1.12589990684 × 1017 Kibit |
| Referens | Exbibitar (Eibit) | Kibibitar (Kibit) |
|---|---|---|
| A plain text message (160 characters) | 1.11022 × 10-15 Eibit | 1.25 Kibit |
| A three-minute MP3 | 2.08167 × 10-11 Eibit | 23437.5 Kibit |
| A smartphone photo | 2.77556 × 10-11 Eibit | 31250 Kibit |
| A high-definition film | 0.0000000277556 Eibit | 31250000 Kibit |
| A dual-layer Blu-ray disc | 0.000000346945 Eibit | 390625000 Kibit |
Exbibiten är en enhet för digital information på två upphöjt till sextio bitar, alltså 1024 pebibit. Beteckningen är Eibit. Den är exabitens binära motsvarighet, och de två skiljer sig i dag med 15,3 procent.
Två upphöjt till sextio är ett tal av särskild vikt i databehandlingen, ty sextio ligger nära de sextiofyra adressbitarna hos en modern processor. En 64-bitarsmaskin kan adressera sexton exbioktetter minne, och den siffran — 16 EiB — är hela arkitekturens teoretiska tak. Den står i processorhandböcker, i operativsystemens dokumentation och i specifikationen för varje 64-bitars filsystem.
Ingen maskin är i närheten av att bruka det området. Dagens processorer förverkligar bara fyrtioåtta eller femtiosju av de sextiofyra adressbitarna, ty att dra ledningar för hela bredden skulle kosta kisel för ett adressrum ingen kan fylla. De oanvända bitarna är reserverade, och att bredda utförandet är enkelt så snart minnesstorlekarna gör det värt besväret — just det var meningen med att från början välja sextiofyra.
En exbibit är 144 115 188 075 855 872 oktetter, alltså 128 pebioktetter. Det är mer lagring än någon enskild organisation håller, och jämförbart med den samlade årsproduktionen hos en stor del av lagringsbranschen. Som alla större binära enheter beskriver den gränser och rymligheter i specifikationer och inte något som byggts.
Enheten är också den i vilken filsystemens konstruktörer fastställer sina högsta storlekar. Filsystem byggda kring 64-bitars blockpekare har naturligt gränser vid exakta tvåpotenser, och flera vitt spridda anger högsta volymstorlekar i exbioktetter. De talen är inga önskningar: de är den aritmetiska följden av pekarbredden och kommer att hålla tills arkitekturen ändras.
Att läsa beteckningen rätt betyder något här. Eibit är exbibiten; Ebit är exabiten; EB och EiB är oktettformerna av var och en. I ett dokument där en skillnad på femton procent är betydelsefull — och i denna storlek är den det alltid — bär närvaron eller frånvaron av det gemena i:et hela innebörden.
En exbibit motsvarar 1024 pebibit, 144 115 188 075 855 872 oktetter eller ungefär 1,153 exabit.
Kibibiten är en enhet för digital information på 1024 bitar. Beteckningen är Kibit. Det är den första av de binära förstavelserna, en uppsättning enheter som Internationella elektrotekniska kommissionen bestämde 1998 för att göra slut på en förvirring som dragit genom databehandlingen sedan sextiotalet.
Problemet var enkelt. Datorer adresserar minne i tvåpotenser, så minne kom i klumpar om 1024 i stället för 1000. Ingenjörerna lånade den metriska förstavelsen kilo för den mängden eftersom 1024 ligger nära 1000, och för små tal var närmevärdet ofarligt. Men lagring och överföring räknade i sanna tusental, så samma förstavelse betydde två skilda ting beroende på vilken del av maskinen som beskrevs.
IEC:s lösning var att mynta nya namn. Kibi är en sammandragning av kilo binärt, och mönstret fortsätter med mebi, gibi, tebi, pebi, exbi, zebi och yobi. Var och en är 1024 gånger den under, och varje beteckning tar formen av en versal följd av ett gement i: Ki, Mi, Gi, Ti och så vidare. Kilobiten betyder därmed tusen bitar och inget annat.
En kibibit är 128 oktetter, och avståndet till en kilobit är 2,4 procent. Den lilla skillnaden är skälet till att de två förväxlades så länge: i denna storlek märker ingen det. Felet hopar sig med 2,4 procent vid varje steg, når 5 procent vid mebibiten, 7 procent vid gibibiten och 21 procent vid yobibiten, och där blev tvetydigheten på allvar dyr.
Upptagandet har varit ofullständigt och ojämnt. Standardiseringsorgan, Linux-kärnan och merparten av den tekniska dokumentationen använder IEC-förstavelserna rätt. Konsumentprogram gör det till stor del inte, och många skriver alltjämt KB medan de delar med 1024. Följden är att en läsare ofta måste sluta sig ur sammanhanget till vilket bruk ett tal följer, vilket är precis vad standarden skrevs för att hindra.
I praktiken syns kibibiten mest i databladen för små minneskretsar, i de seriella minnen inbyggda system använder, och i protokolldokument där en exakt tvåpotens har betydelse. Överallt där 1024 avses och inte 1000 är detta rätt enhet.
En kibibit motsvarar 1024 bitar, 128 oktetter eller 1,024 kilobit.