| Pebioktetter (Pio) | Bitar (bit) |
|---|---|
| 1 Pebioktett | 9.00719925474 × 1015 bit |
| 2 Pebioktetter | 1.80143985095 × 1016 bit |
| 3 Pebioktetter | 2.70215977642 × 1016 bit |
| 4 Pebioktetter | 3.6028797019 × 1016 bit |
| 5 Pebioktetter | 4.50359962737 × 1016 bit |
| 10 Pebioktetter | 9.00719925474 × 1016 bit |
| 20 Pebioktetter | 1.80143985095 × 1017 bit |
| 25 Pebioktetter | 2.25179981369 × 1017 bit |
| 50 Pebioktetter | 4.50359962737 × 1017 bit |
| 100 Pebioktetter | 9.00719925474 × 1017 bit |
| Referens | Pebioktetter (Pio) | Bitar (bit) |
|---|---|---|
| A plain text message (160 characters) | 1.42109 × 10-13 Pio | 1280 bit |
| A three-minute MP3 | 0.00000000266454 Pio | 24000000 bit |
| A smartphone photo | 0.00000000355271 Pio | 32000000 bit |
| A high-definition film | 0.00000355271 Pio | 3.2 × 1010 bit |
| A dual-layer Blu-ray disc | 0.0000444089 Pio | 4 × 1011 bit |
Pebioktetten är en enhet för digital information på 1 125 899 906 842 624 oktetter, alltså 1024 tebioktetter. Beteckningen är Pio. Den är petaoktettens binära motsvarighet, och de två skiljer sig i dag med 12,6 procent.
Det är i denna enhet filsystemens gränser skrivs. Flera vitt spridda filsystem har högsta fil- eller volymstorlekar som är exakta tvåpotenser, och de gränserna hamnar i detta område: sexton tebioktetter för ett, en pebioktett för ett annat, åtta pebioktetter för ett tredje. Talen är ingens val; de följer av hur många bitar filsystemet använder för att numrera sina block.
Stora vetenskapliga och kommersiella lagringssystem måttsätts också här. Ett forskningsdatacenter kan driva ett filsystem på flera pebioktetter spritt över tusentals diskar, och de verktyg som sköter det rapporterar i pebioktetter eftersom den underliggande tilldelningen är binär rakt igenom. Att räkna om de talen till decimala enheter för en rapport inför ett fel på en åttondel utan någon nytta.
En pebioktett motsvarar ungefär tusen stora hårddiskar av konsumentslag, eller en sändares hela videoproduktion under många år. Den ligger också nära storleken hos de största enskilda vetenskapliga arkiven, fastän dessa vanligen anges i petaoktetter av pressavdelningar och i pebioktetter av de ingenjörer som driver dem, vilket ger två skilda tal för samma byggnad.
Att skilja de två åt är inget pedanteri på denna nivå. En skillnad på tolv procent vid ett köp av många pebioktetter är en stor penningsumma, och en kapacitetsplan byggd på fel enhet slår fel med mer än den marginal de flesta planer tillåter. Det är just den situation IEC-förstavelserna infördes för att förhindra.
Beteckningen Pio används i filsystemsdokumentation, i handböcker för lagringssystem och i standarder. När en källa skriver PB utan att säga vilket som avses är skillnaden en åttondel, och det hederliga för en läsare är att behandla talet som ungefärligt i stället för att anta det ena eller andra bruket.
En pebioktett motsvarar 1024 tebioktetter, 1 125 899 906 842 624 oktetter, 8 pebibit eller ungefär 1,126 petaoktetter.
Biten är informationens grundenhet. Beteckningen är bit, och namnet är en sammandragning av engelskans binary digit, binär siffra, myntad av statistikern John Tukey och satt på pränt av Claude Shannon i hans uppsats från 1948, En matematisk teori för kommunikation, det verk som grundade informationsteorin.
En bit är den mängd information som ett enda val mellan två lika sannolika möjligheter bär. Ett mynt som faller krona eller klave, en strömbrytare öppen eller sluten, en spänning hög eller låg: var och en av dessa avgör en bit. Den bestämningen är det som gör biten till en enhet och inte blott en skrivvana. Den mäter hur mycket ovisshet ett svar undanröjer, och det oberoende av vad frågan gällde.
Shannons insikt var att detta gick att räkna. Ett meddelande hämtat ur ett alfabet på trettiotvå lika sannolika tecken bär fem bitar per tecken, eftersom trettiotvå är två upphöjt till fem. Är tecknen inte lika sannolika — som bokstäverna i ett språk inte är — sjunker medelvärdet, och just det avståndet mellan den naiva räkningen och det sanna medelvärdet är vad komprimering utnyttjar. En väl komprimerad fil är en där de överflödiga bitarna tagits bort.
I utrustningen är biten ett fysiskt tillstånd: en laddning fångad på en flytande grind i flashminne, magnetiseringens riktning hos en domän på en hårddisks skiva, en grop eller en plan yta på en optisk skiva, en ljuspuls närvarande eller frånvarande i en fiber. Alla kodar samma abstrakta storhet, och därför kan data flytta mellan dem utan förlust.
I lagring räknas bitar nästan aldrig en och en. De buntas till oktetter om åtta, och rymligheten anges i oktetter eller deras mångfalder. Överföring är en annan sak: nät- och gränssnittshastigheter anges i bitar per sekund, så en förbindelse som utannonseras till 100 megabit per sekund levererar omkring 12,5 megaoktetter per sekund. Att blanda ihop de två är hela fältets vanligaste räknefel.
Där enstaka bitar verkligen räknas är i uppgifter om finhet och omfång. En färgkanal med 8 bitar rymmer 256 steg; en med 10 bitar rymmer 1024. Ljud med 16 bitar per sampel har omkring 96 decibels dynamik, och med 24 bitar omkring 144. En 64-bitars adress kan namnge ungefär 18 triljoner platser. I varje fall fördubblar varje tillagd bit det som går att skilja åt.
En bit motsvarar 0,125 oktetter, 0,001 kilobit eller ungefär 0,0009766 kibibit.