| Exbioktetter (Eio) | Bitar (bit) |
|---|---|
| 1 Exbioktett | 9.22337203685 × 1018 bit |
| 2 Exbioktetter | 1.84467440737 × 1019 bit |
| 3 Exbioktetter | 2.76701161106 × 1019 bit |
| 4 Exbioktetter | 3.68934881474 × 1019 bit |
| 5 Exbioktetter | 4.61168601843 × 1019 bit |
| 10 Exbioktetter | 9.22337203685 × 1019 bit |
| 20 Exbioktetter | 1.84467440737 × 1020 bit |
| 25 Exbioktetter | 2.30584300921 × 1020 bit |
| 50 Exbioktetter | 4.61168601843 × 1020 bit |
| 100 Exbioktetter | 9.22337203685 × 1020 bit |
| Referens | Exbioktetter (Eio) | Bitar (bit) |
|---|---|---|
| A plain text message (160 characters) | 1.38778 × 10-16 Eio | 1280 bit |
| A three-minute MP3 | 2.60209 × 10-12 Eio | 24000000 bit |
| A smartphone photo | 3.46945 × 10-12 Eio | 32000000 bit |
| A high-definition film | 0.00000000346945 Eio | 3.2 × 1010 bit |
| A dual-layer Blu-ray disc | 0.0000000433681 Eio | 4 × 1011 bit |
Exbioktetten är en enhet för digital information på två upphöjt till sextio oktetter, alltså 1024 pebioktetter. Beteckningen är Eio. Den är exaoktettens binära motsvarighet, och de två skiljer sig med 15,3 procent.
Ett tal med denna enhet citeras mer än något annat: sexton exbioktetter, storleken på det adressrum en 64-bitarsprocessor kan nå. Två upphöjt till sextiofyra oktetter är 16 EiB, och den siffran är det teoretiska taket för minnet i varje maskin byggd på den arkitektur som dominerat databehandlingen sedan mitten av 2000-talet.
Samma gräns återkommer i filsystem. Ett filsystem som numrerar sina block med 64-bitarsvärden kan adressera 16 exbioktetter block, och flera moderna konstruktioner anger just det som sin högsta volymstorlek. Andra anger 8 exbioktetter, då de reserverat en bit för ett tecken eller en flagga — en detalj som halverar gränsen och är värd att känna till när man läser en specifikation.
Ingenting närmar sig dessa storlekar i praktiken. Världens största lagringssystem rymmer exaoktetter, och summan av alla data mänskligheten håller är några hundra zettaoktetter, alltså tiotusentals exbioktetter. 64-bitarstaket valdes just för att inte nås, och övergången från 32 bitar, vars gräns på fyra gibioktetter nåddes inom ett årtionde, är skälet till att konstruktörerna lämnade så gott om utrymme.
En exbioktett är 1 152 921 504 606 846 976 bitar och 128 pebioktetter. Det är en mängd som finns i specifikationer, i adressräkning och i konstruktionsunderlagen för stora system, och ingen annanstans. Att beskriva den i fotografier eller filmer är inte till nytta, ty ingen samling av vare sig det ena eller det andra kommer i närheten.
Beteckningen Eio och dess decimala syskon Eo skiljer sig med mer än en åttondel, vilket är alldeles för mycket att lämna åt gissning. När ett dokument skriver EB om ett adressrum menar det nästan säkert EiB, ty adressrum är tvåpotenser av konstruktion; när det skriver EB om lagrade data menar det nästan säkert den decimala enheten.
En exbioktett motsvarar 1024 pebioktetter, 1 152 921 504 606 846 976 oktetter, 8 exbibit eller ungefär 1,153 exaoktetter.
Biten är informationens grundenhet. Beteckningen är bit, och namnet är en sammandragning av engelskans binary digit, binär siffra, myntad av statistikern John Tukey och satt på pränt av Claude Shannon i hans uppsats från 1948, En matematisk teori för kommunikation, det verk som grundade informationsteorin.
En bit är den mängd information som ett enda val mellan två lika sannolika möjligheter bär. Ett mynt som faller krona eller klave, en strömbrytare öppen eller sluten, en spänning hög eller låg: var och en av dessa avgör en bit. Den bestämningen är det som gör biten till en enhet och inte blott en skrivvana. Den mäter hur mycket ovisshet ett svar undanröjer, och det oberoende av vad frågan gällde.
Shannons insikt var att detta gick att räkna. Ett meddelande hämtat ur ett alfabet på trettiotvå lika sannolika tecken bär fem bitar per tecken, eftersom trettiotvå är två upphöjt till fem. Är tecknen inte lika sannolika — som bokstäverna i ett språk inte är — sjunker medelvärdet, och just det avståndet mellan den naiva räkningen och det sanna medelvärdet är vad komprimering utnyttjar. En väl komprimerad fil är en där de överflödiga bitarna tagits bort.
I utrustningen är biten ett fysiskt tillstånd: en laddning fångad på en flytande grind i flashminne, magnetiseringens riktning hos en domän på en hårddisks skiva, en grop eller en plan yta på en optisk skiva, en ljuspuls närvarande eller frånvarande i en fiber. Alla kodar samma abstrakta storhet, och därför kan data flytta mellan dem utan förlust.
I lagring räknas bitar nästan aldrig en och en. De buntas till oktetter om åtta, och rymligheten anges i oktetter eller deras mångfalder. Överföring är en annan sak: nät- och gränssnittshastigheter anges i bitar per sekund, så en förbindelse som utannonseras till 100 megabit per sekund levererar omkring 12,5 megaoktetter per sekund. Att blanda ihop de två är hela fältets vanligaste räknefel.
Där enstaka bitar verkligen räknas är i uppgifter om finhet och omfång. En färgkanal med 8 bitar rymmer 256 steg; en med 10 bitar rymmer 1024. Ljud med 16 bitar per sampel har omkring 96 decibels dynamik, och med 24 bitar omkring 144. En 64-bitars adress kan namnge ungefär 18 triljoner platser. I varje fall fördubblar varje tillagd bit det som går att skilja åt.
En bit motsvarar 0,125 oktetter, 0,001 kilobit eller ungefär 0,0009766 kibibit.