| Yottaoktetter per sekund (Yo/s) | Bitar per sekund (bit/s) |
|---|---|
| 1 Yottaoktett per sekund | 8 × 1024 bit/s |
| 2 Yottaoktetter per sekund | 1.6 × 1025 bit/s |
| 3 Yottaoktetter per sekund | 2.4 × 1025 bit/s |
| 4 Yottaoktetter per sekund | 3.2 × 1025 bit/s |
| 5 Yottaoktetter per sekund | 4 × 1025 bit/s |
| 10 Yottaoktetter per sekund | 8 × 1025 bit/s |
| 20 Yottaoktetter per sekund | 1.6 × 1026 bit/s |
| 25 Yottaoktetter per sekund | 2 × 1026 bit/s |
| 50 Yottaoktetter per sekund | 4 × 1026 bit/s |
| 100 Yottaoktetter per sekund | 8 × 1026 bit/s |
| Referens | Yottaoktetter per sekund (Yo/s) | Bitar per sekund (bit/s) |
|---|---|---|
| A dial-up modem | 7 × 10-21 Yo/s | 56000 bit/s |
| Typical home broadband | 1.25 × 10-17 Yo/s | 100000000 bit/s |
| Gigabit Ethernet | 1.25 × 10-16 Yo/s | 1 × 109 bit/s |
| Streaming a 4K film | 3.125 × 10-18 Yo/s | 25000000 bit/s |
Yottaoktetten per sekund är en enhet för dataöverföringshastighet på tusen zettaoktetter per sekund, eller åtta yottabit per sekund. Beteckningen är Yo/s. Det är den största överföringstakt metersystemet namngav under trettio år, och den står i den punkt där frågan upphör att vara teknisk och blir fysikalisk.
De fysikaliska gränserna är verkliga och går att ange. Varje kommunikationskanal har en kapacitet satt av sin bandbredd och sitt förhållande mellan signal och brus, ett resultat Claude Shannon bevisade 1948. Att driva takten högre innebär att bruka mer bandbredd, mer effekt eller fler parallella kanaler, och vart och ett av dessa medel har en kostnad som växer utan gräns när takten gör det.
Energin sätter den skarpaste gränsen. Värmeläran kräver en minsta energi för att skilja ett tillstånd från ett annat vid en given temperatur, och även om praktiska system ligger många tiopotenser över det golvet är golvet inte noll. Vid en yottaoktett per sekund blir till och med det teoretiska minimum en betydande effekt, och varje verkligt system multiplicerar det med en stor faktor.
Det finns också en gräns i själva mediet. En enda optisk fiber har ett kapacitetstak satt av olinjära verkningar i glaset, vilka växer med den ljuseffekt som bärs, så att höja effekten försämrar till slut signalen i stället för att förbättra den. Att nå en yottaoktett per sekund skulle kräva något i stil med hundra miljarder fibrer i drift samtidigt vid dagens rekord, vilket är ett byggnadsproblem och inget kommunikationsproblem.
Inget av detta gör enheten meningslös. Den är riktigt bestämd, den räknas om efter samma regel som varje annan, och den förekommer i diskussioner om teoretiska gränser och i fullständiga tabeller över förstavelsesystemet. Ett mätsystem som slutade namnge storheter där tekniken tar slut vore mindre nyttigt, inte mer.
Sedan 2022 har metersystemet ronna och quetta ovanför yotta, så detta är inte längre stegens topp. Den utvidgningen drevs av datamängder och inte av takter, och ingenting inom överföring har ännu gett skäl att skriva en takt ovanför denna.
En yottaoktett per sekund motsvarar 1000 zettaoktetter per sekund, 8 yottabit per sekund eller ungefär 0,8272 yobioktetter per sekund.
Biten per sekund är dataöverföringshastighetens grundenhet. Beteckningen är bit/s, ofta skrivet bps. Den räknar hur många binära avgöranden en kanal bär på en sekund, och varje annan enhet för överföringshastighet är en mångfald av den.
Eftersom den är en hastighet har den formen av en mängd delad med tid, precis som meter per sekund eller liter per sekund. Det gör räkningen enkel: en länk med ett visst antal bitar per sekund, multiplicerad med en varaktighet i sekunder, ger det totala antalet överförda bitar, och att dela med åtta omvandlar det till oktetter.
Enheten måste skiljas från bauden, som räknar symboler per sekund och inte bitar. Tidiga modem sände en bit per symbol, så de två talen sammanföll och orden användes om vartannat. Moderna upplägg kodar flera bitar i varje symbol — genom att ändra fas och amplitud samtidigt — så en kanal på 3000 baud kan bära 33 600 bitar per sekund. Endast bithastigheten beskriver hur mycket information som rör sig.
Claude Shannon fastställde det teoretiska taket 1948. En kanals kapacitet i bitar per sekund beror på dess bandbredd och på förhållandet mellan signal och brus, och inget kodningsupplägg kan överskrida den. Varje framsteg i modem- och radiokonstruktion sedan dess har varit ett försök att komma närmare den gränsen, och dagens system håller sig inom en bråkdels decibel från den.
I praktiken är en länks råa bithastighet aldrig den takt i vilken nyttiga data anländer. Protokollhuvuden, felrättande koder, kvittenser och omsändningar tär på kapaciteten, och den användbara andelen är vanligen 90 till 95 procent på en trådbunden länk och betydligt mindre på en delad trådlös.
Enstaka bitar per sekund anges sällan, eftersom nästan varje kanal är snabbare. Undantagen är kommunikation i det djupa rymden, där en sond miljarder kilometer bort kan sända tillbaka data i några tiotal bitar per sekund, och vissa strömsnåla givarnät som sänder en handfull bitar med långa mellanrum för att spara batteriet.
En bit per sekund motsvarar 0,125 oktetter per sekund, 0,001 kilobit per sekund eller ungefär 0,0009766 kibibit per sekund.