| Bitar per sekund (bit/s) | Teraoktetter per sekund (To/s) |
|---|---|
| 1 Bit per sekund | 1.25 × 10-13 To/s |
| 2 Bitar per sekund | 2.5 × 10-13 To/s |
| 3 Bitar per sekund | 3.75 × 10-13 To/s |
| 4 Bitar per sekund | 5 × 10-13 To/s |
| 5 Bitar per sekund | 6.25 × 10-13 To/s |
| 10 Bitar per sekund | 1.25 × 10-12 To/s |
| 20 Bitar per sekund | 2.5 × 10-12 To/s |
| 25 Bitar per sekund | 3.125 × 10-12 To/s |
| 50 Bitar per sekund | 6.25 × 10-12 To/s |
| 100 Bitar per sekund | 1.25 × 10-11 To/s |
| Referens | Bitar per sekund (bit/s) | Teraoktetter per sekund (To/s) |
|---|---|---|
| A dial-up modem | 56000 bit/s | 0.000000007 To/s |
| Typical home broadband | 100000000 bit/s | 0.0000125 To/s |
| Gigabit Ethernet | 1 × 109 bit/s | 0.000125 To/s |
| Streaming a 4K film | 25000000 bit/s | 0.000003125 To/s |
Biten per sekund är dataöverföringshastighetens grundenhet. Beteckningen är bit/s, ofta skrivet bps. Den räknar hur många binära avgöranden en kanal bär på en sekund, och varje annan enhet för överföringshastighet är en mångfald av den.
Eftersom den är en hastighet har den formen av en mängd delad med tid, precis som meter per sekund eller liter per sekund. Det gör räkningen enkel: en länk med ett visst antal bitar per sekund, multiplicerad med en varaktighet i sekunder, ger det totala antalet överförda bitar, och att dela med åtta omvandlar det till oktetter.
Enheten måste skiljas från bauden, som räknar symboler per sekund och inte bitar. Tidiga modem sände en bit per symbol, så de två talen sammanföll och orden användes om vartannat. Moderna upplägg kodar flera bitar i varje symbol — genom att ändra fas och amplitud samtidigt — så en kanal på 3000 baud kan bära 33 600 bitar per sekund. Endast bithastigheten beskriver hur mycket information som rör sig.
Claude Shannon fastställde det teoretiska taket 1948. En kanals kapacitet i bitar per sekund beror på dess bandbredd och på förhållandet mellan signal och brus, och inget kodningsupplägg kan överskrida den. Varje framsteg i modem- och radiokonstruktion sedan dess har varit ett försök att komma närmare den gränsen, och dagens system håller sig inom en bråkdels decibel från den.
I praktiken är en länks råa bithastighet aldrig den takt i vilken nyttiga data anländer. Protokollhuvuden, felrättande koder, kvittenser och omsändningar tär på kapaciteten, och den användbara andelen är vanligen 90 till 95 procent på en trådbunden länk och betydligt mindre på en delad trådlös.
Enstaka bitar per sekund anges sällan, eftersom nästan varje kanal är snabbare. Undantagen är kommunikation i det djupa rymden, där en sond miljarder kilometer bort kan sända tillbaka data i några tiotal bitar per sekund, och vissa strömsnåla givarnät som sänder en handfull bitar med långa mellanrum för att spara batteriet.
En bit per sekund motsvarar 0,125 oktetter per sekund, 0,001 kilobit per sekund eller ungefär 0,0009766 kibibit per sekund.
Teraoktetten per sekund är en enhet för dataöverföringshastighet på tusen gigaoktetter per sekund, eller åtta terabit per sekund. Beteckningen är To/s. Den beskriver minnesbandbredd inuti de snabbaste processorerna och den samlade genomströmningen i stora beräkningssystem, snarare än någon länk mellan skilda maskiner.
Grafik- och acceleratorkretsar är det tydligaste exemplet. En modern accelerator använder staplat minne placerat bredvid processorn i samma kapsel, och bandbredden mellan dem når flera teraoktetter per sekund. Det talet är vad som gör det möjligt att hålla tusentals räkneenheter sysselsatta samtidigt, och det är i dag den egenskap som oftast avgör hur snabbt en maskininlärningsuppgift går.
Det är värt att säga varför bandbredden och inte räknandet blivit den begränsande faktorn. Processorerna har vuxit i räknekraft långt snabbare än minnet i att förse dem med data, så en modern krets kan utföra tiotals operationer för varje oktett den läser. Varje beräkning som rör minnet oftare än så begränsas av minnet, och de flesta verkliga beräkningar gör det.
Superdatorers sammankopplingsnät når detta område sammanlagt. Nätet som binder tusentals noder bär teraoktetter per sekund tvärs genom hela maskinen, fastän ingen enskild länk gör det. Konstruktionsproblemet är att ordna topologin så att varje nod snabbt når varje annan, och därför byggs dessa nät som flerdimensionella nät och träd i stället för som enkla stjärnor.
För att göra talet gripbart: en teraoktett per sekund skulle fylla en stor konsumenthårddisk på tjugo sekunder och överföra hela texten i alla böcker på ett nationalbibliotek på mindre än en minut. Ingenting i vanligt bruk kommer i närheten, och ingen yttre kabel av något slag bär den.
Enheten förekommer också i beskrivningar av lagringsuppsättningar. Ett stort parallellt filsystem, spritt över tusentals diskar, kan sammanlagt leverera några teraoktetter per sekund till en superdator, och det talet anges som en tongivande specifikation eftersom det avgör hur snabbt en simulering kan skrivas ut och läsas tillbaka.
En teraoktett per sekund motsvarar 1000 gigaoktetter per sekund, 8 terabit per sekund eller ungefär 0,9095 tebioktetter per sekund.