| Yottabitar per sekund (Ybit/s) | Bitar per sekund (bit/s) |
|---|---|
| 1 Yottabit per sekund | 1 × 1024 bit/s |
| 2 Yottabitar per sekund | 2 × 1024 bit/s |
| 3 Yottabitar per sekund | 3 × 1024 bit/s |
| 4 Yottabitar per sekund | 4 × 1024 bit/s |
| 5 Yottabitar per sekund | 5 × 1024 bit/s |
| 10 Yottabitar per sekund | 1 × 1025 bit/s |
| 20 Yottabitar per sekund | 2 × 1025 bit/s |
| 25 Yottabitar per sekund | 2.5 × 1025 bit/s |
| 50 Yottabitar per sekund | 5 × 1025 bit/s |
| 100 Yottabitar per sekund | 1 × 1026 bit/s |
| Referens | Yottabitar per sekund (Ybit/s) | Bitar per sekund (bit/s) |
|---|---|---|
| A dial-up modem | 5.6 × 10-20 Ybit/s | 56000 bit/s |
| Typical home broadband | 1 × 10-16 Ybit/s | 100000000 bit/s |
| Gigabit Ethernet | 1 × 10-15 Ybit/s | 1 × 109 bit/s |
| Streaming a 4K film | 2.5 × 10-17 Ybit/s | 25000000 bit/s |
Yottabiten per sekund är en enhet för dataöverföringshastighet på tusen zettabit per sekund. Beteckningen är Ybit/s. I trettio år var det den största takt metersystemet kunde namnge, och den beskriver en snabbhet utan tillämpning någonstans: inte i teknik, inte i forskning och inte i någon prognos som någon tar på allvar.
Dess avstånd till verkligheten är lätt att ange. Världens internettrafik ligger i genomsnitt kring en exabit per sekund, så en yottabit per sekund är ungefär en miljon gånger hela människosläktets samlade kommunikation. Den största enskilda länk som någonsin byggts går i några hundra terabit per sekund, vilket är en tiomiljarddel av detta tal.
Enheten är likväl riktigt bestämd, och det är just den fullständigheten som räknas. Metersystemets regel är att varje förstavelse förenas med varje enhet utan undantag, så en läsare som aldrig sett Ybit/s kan tyda det enbart ur förstavelsen. Ett system med luckor skulle behöva en tabell över tillåtna sammansättningar, och en tabell är precis vad ett regelburet system finns till för att undvika.
Det finns ett fysiskt sätt att tänka talet. En yottabit per sekund är 125 zettaoktetter per sekund, och den totala mängd data mänskligheten någonsin lagrat är några hundra zettaoktetter. En länk i denna takt skulle alltså sända hela artens samlade information på ett par sekunder. Någon sådan datamassa finns inte på ett enda ställe att sända, och ingenting i den bortre änden kunde ta emot den.
Förstavelsen yotta antogs 1991 tillsammans med zetta, vid en konferens som också måste överväga vilka bokstäver som stod fria. Den stod på metersystemets topp till 2022, då ronna och quetta lades till ovanför, delvis därför att datamängderna började närma sig det gamla taket. Hastigheterna har inte följt mängderna uppåt i samma takt.
För en omvandlare är hanteringen av enheten en fråga om följdriktighet och inte om nytta. Ett verktyg som räknar om varje metrisk förstavelse riktigt behöver inte avgöra vilka av dem någon kommer att bruka, och ett tal skrivet i yottabit per sekund — hur osannolikt det än är — räknas om efter samma regel som varje annat.
En yottabit per sekund motsvarar 1000 zettabit per sekund, 125 zettaoktetter per sekund eller ungefär 0,8272 yobibit per sekund.
Biten per sekund är dataöverföringshastighetens grundenhet. Beteckningen är bit/s, ofta skrivet bps. Den räknar hur många binära avgöranden en kanal bär på en sekund, och varje annan enhet för överföringshastighet är en mångfald av den.
Eftersom den är en hastighet har den formen av en mängd delad med tid, precis som meter per sekund eller liter per sekund. Det gör räkningen enkel: en länk med ett visst antal bitar per sekund, multiplicerad med en varaktighet i sekunder, ger det totala antalet överförda bitar, och att dela med åtta omvandlar det till oktetter.
Enheten måste skiljas från bauden, som räknar symboler per sekund och inte bitar. Tidiga modem sände en bit per symbol, så de två talen sammanföll och orden användes om vartannat. Moderna upplägg kodar flera bitar i varje symbol — genom att ändra fas och amplitud samtidigt — så en kanal på 3000 baud kan bära 33 600 bitar per sekund. Endast bithastigheten beskriver hur mycket information som rör sig.
Claude Shannon fastställde det teoretiska taket 1948. En kanals kapacitet i bitar per sekund beror på dess bandbredd och på förhållandet mellan signal och brus, och inget kodningsupplägg kan överskrida den. Varje framsteg i modem- och radiokonstruktion sedan dess har varit ett försök att komma närmare den gränsen, och dagens system håller sig inom en bråkdels decibel från den.
I praktiken är en länks råa bithastighet aldrig den takt i vilken nyttiga data anländer. Protokollhuvuden, felrättande koder, kvittenser och omsändningar tär på kapaciteten, och den användbara andelen är vanligen 90 till 95 procent på en trådbunden länk och betydligt mindre på en delad trådlös.
Enstaka bitar per sekund anges sällan, eftersom nästan varje kanal är snabbare. Undantagen är kommunikation i det djupa rymden, där en sond miljarder kilometer bort kan sända tillbaka data i några tiotal bitar per sekund, och vissa strömsnåla givarnät som sänder en handfull bitar med långa mellanrum för att spara batteriet.
En bit per sekund motsvarar 0,125 oktetter per sekund, 0,001 kilobit per sekund eller ungefär 0,0009766 kibibit per sekund.