| Hundredweights (cwt) | Mikrogram (μg) |
|---|---|
| 1 Hundredweight | 50802345440 μg |
| 2 Hundredweights | 101604690880 μg |
| 3 Hundredweights | 152407036320 μg |
| 4 Hundredweights | 203209381760 μg |
| 5 Hundredweights | 254011727200 μg |
| 10 Hundredweights | 508023454400 μg |
| 20 Hundredweights | 1016046908800 μg |
| 25 Hundredweights | 1270058636000 μg |
| 50 Hundredweights | 2540117272000 μg |
| 100 Hundredweights | 5080234544000 μg |
| Referens | Hundredweights (cwt) | Mikrogram (μg) |
|---|---|---|
| A sheet of A4 paper (80 gsm) | 0.0000984207 cwt | 5000000 μg |
| One litre of water | 0.0196841 cwt | 1 × 109 μg |
| Average adult human | 1.37789 cwt | 7 × 1010 μg |
| A small car | 27.5578 cwt | 1.4 × 1012 μg |
Hundredweight är en massenhet vars värde beror på vilken sida av Atlanten man står. Det brittiska eller långa hundredweight är 112 pund, ungefär 50,802 kilogram. Det amerikanska eller korta är 100 pund, ungefär 45,359 kilogram. Beteckningen är cwt, av latinets centum och engelskans weight.
Namnet lovar hundra och den brittiska versionen levererar hundratolv, vilket ser ut som ett fel tills man ser aritmetiken bakom. Tjugo hundredweight utgör ett long ton om 2240 pund, och ett hundredweight är åtta stone om fjorton pund vardera. Kedjan av halveringar och fördubblingar från pundet till tonnet sluter sig snyggt bara om mellanenheten är 112, så talet är en följd av systemet och inte ett misstag i det.
Dess arbetsliv låg i bulkhandeln. Kol, cement, spannmål, potatis och gödsel rörde sig per hundredweight, och säckstorlekar byggdes kring den: den brittiska standardkolsäcken rymde ett hundredweight, och därför angavs en kolhandlares kärra i antal hundredweight i stället för i ton. Skåpbilar och lätta lastbilar klassades en gång på samma sätt, och uttrycket lever kvar i några fordonsnamn.
I USA används det korta hundredweight fortfarande på jordbruksmarknader, där priser på boskap, spannmål och mjölk noteras per hundredweight i stället för per pund eller ton. På andra håll har enheten till stor del vikit för tonnet och kilogrammet, och dess viktigaste moderna roll är att göra gamla uppteckningar begripliga.
Kontinentala Europa behöll en kusin under annat namn. Kvintalen, av arabiskans qintar genom medeltidslatinet, tjänade samma syfte i fransk, spansk, italiensk och portugisisk handel, och när metersystemet kom bestämdes den helt enkelt till jämna 100 kilogram. Den metriska kvintalen är alltjämt den enhet i vilken spannmålsskördar rapporteras i stora delar av södra Europa, Latinamerika och Indien, och den ligger nog nära den brittiska hundredweighten på 50,8 kilogram för att gamla och nya tal ska se bedrägligt lika ut. Jämförelsen är lärorik: båda enheterna överlevde därför att en säck som en stark arbetare orkar hantera är en naturligare mängd än någon jämn metrisk massa.
Ett brittiskt hundredweight motsvarar 112 pund, ungefär 50,802 kilogram eller 8 stone.
Mikrogrammet är en massenhet som motsvarar en miljondels gram, eller en tusendels milligram. Den officiella beteckningen är µg, skriven med den grekiska bokstaven my.
Inom vården är den beteckningen en känd risk. Handskrivet läses µg lätt som mg, ett tusenfaldigt fel, och förväxlingen har dödat patienter. Säkerhetsorgan som Institute for Safe Medication Practices rekommenderar därför att mcg skrivs på recept och etiketter, och de flesta sjukhussystem kräver det numera. Förkortningen tillhör inte SI och vore fel i en vetenskaplig artikel, men på en läkemedelslista är den det säkrare valet.
Mikronäringsämnena lever på den här skalan. Vitamin B12, folat, jod, selen, biotin och K-vitamin doseras i mikrogram, och dagsbehoven sträcker sig från några få mikrogram till några hundra. D-vitamin anges antingen i mikrogram eller i internationella enheter, där ett mikrogram motsvarar fyrtio IE, en dubbel konvention som ständigt förvirrar på kosttillskottsetiketter. Även potenta läkemedel använder enheten: fentanyl, levotyroxin, digoxin och de flesta hormonella preventivmedel doseras i mikrogram i stället för milligram.
Rapporteringen om luftkvalitet har gjort mikrogrammet välbekant för allmänheten. Fina partiklar mäts i mikrogram per kubikmeter, och Världshälsoorganisationens riktvärde för årlig exponering för PM2,5 är fem mikrogram per kubikmeter. Gränsvärden för kvävedioxid, svaveldioxid och ozon skrivs likadant, så siffran som nämns i en nyhet om luftföroreningar är nästan alltid ett antal mikrogram i en kubikmeter luft.
Toxikologin arbetar här därför att både verkan och fara växer med dosen. Digoxin ordineras i några hundra mikrogram om dygnet och blir farligt strax däröver, sköldkörtelhormon lämnas ut i steg om 25 mikrogram, och opioiden fentanyl verkar i doser om tiotals mikrogram, vilket är varför olagligt blandade pulver som innehåller den så ofta är dödliga. Den analytiska kemin möter enheten från andra hållet: nutida instrument påvisar bekämpningsmedel, metaller och läkemedel i vatten vid halter om mikrogram per liter, och gränsvärdena skrivs på den nivån. Ett mikrogram är osynligt, väger mindre än ett dammkorn, och är ändå den naturliga enheten både för den dos som botar och den som dödar.
Ett mikrogram motsvarar 0,001 milligram, en miljondels gram och ettusen nanogram.