| Mikrogram (μg) | Ton (t) |
|---|---|
| 1 Mikrogram | 1 × 10-12 t |
| 2 Mikrogram | 2 × 10-12 t |
| 3 Mikrogram | 3 × 10-12 t |
| 4 Mikrogram | 4 × 10-12 t |
| 5 Mikrogram | 5 × 10-12 t |
| 10 Mikrogram | 1 × 10-11 t |
| 20 Mikrogram | 2 × 10-11 t |
| 25 Mikrogram | 2.5 × 10-11 t |
| 50 Mikrogram | 5 × 10-11 t |
| 100 Mikrogram | 1 × 10-10 t |
| Referens | Mikrogram (μg) | Ton (t) |
|---|---|---|
| A sheet of A4 paper (80 gsm) | 5000000 μg | 0.000005 t |
| One litre of water | 1 × 109 μg | 0.001 t |
| Average adult human | 7 × 1010 μg | 0.07 t |
| A small car | 1.4 × 1012 μg | 1.4 t |
Mikrogrammet är en massenhet som motsvarar en miljondels gram, eller en tusendels milligram. Den officiella beteckningen är µg, skriven med den grekiska bokstaven my.
Inom vården är den beteckningen en känd risk. Handskrivet läses µg lätt som mg, ett tusenfaldigt fel, och förväxlingen har dödat patienter. Säkerhetsorgan som Institute for Safe Medication Practices rekommenderar därför att mcg skrivs på recept och etiketter, och de flesta sjukhussystem kräver det numera. Förkortningen tillhör inte SI och vore fel i en vetenskaplig artikel, men på en läkemedelslista är den det säkrare valet.
Mikronäringsämnena lever på den här skalan. Vitamin B12, folat, jod, selen, biotin och K-vitamin doseras i mikrogram, och dagsbehoven sträcker sig från några få mikrogram till några hundra. D-vitamin anges antingen i mikrogram eller i internationella enheter, där ett mikrogram motsvarar fyrtio IE, en dubbel konvention som ständigt förvirrar på kosttillskottsetiketter. Även potenta läkemedel använder enheten: fentanyl, levotyroxin, digoxin och de flesta hormonella preventivmedel doseras i mikrogram i stället för milligram.
Rapporteringen om luftkvalitet har gjort mikrogrammet välbekant för allmänheten. Fina partiklar mäts i mikrogram per kubikmeter, och Världshälsoorganisationens riktvärde för årlig exponering för PM2,5 är fem mikrogram per kubikmeter. Gränsvärden för kvävedioxid, svaveldioxid och ozon skrivs likadant, så siffran som nämns i en nyhet om luftföroreningar är nästan alltid ett antal mikrogram i en kubikmeter luft.
Toxikologin arbetar här därför att både verkan och fara växer med dosen. Digoxin ordineras i några hundra mikrogram om dygnet och blir farligt strax däröver, sköldkörtelhormon lämnas ut i steg om 25 mikrogram, och opioiden fentanyl verkar i doser om tiotals mikrogram, vilket är varför olagligt blandade pulver som innehåller den så ofta är dödliga. Den analytiska kemin möter enheten från andra hållet: nutida instrument påvisar bekämpningsmedel, metaller och läkemedel i vatten vid halter om mikrogram per liter, och gränsvärdena skrivs på den nivån. Ett mikrogram är osynligt, väger mindre än ett dammkorn, och är ändå den naturliga enheten både för den dos som botar och den som dödar.
Ett mikrogram motsvarar 0,001 milligram, en miljondels gram och ettusen nanogram.
Tonnet är en massenhet som motsvarar 1000 kilogram. Dess beteckning är t. Det är ingen SI-enhet men är godkänt för bruk tillsammans med SI, och i större delen av världen är det helt enkelt arbetsenheten för allt som är för tungt för att bekvämt anges i kilogram.
Namnet ställer till besvär på engelska. Ett metriskt ton är 1000 kilogram. Ett short ton, det amerikanska tonnet, är 2000 pund, ungefär 907 kilogram. Ett long ton, det brittiska imperietonnet, är 2240 pund, ungefär 1016 kilogram. De tre skiljer sig med upp till tolv procent, tillräckligt för att spela roll inom sjöfart och råvarukontrakt, så internationella dokument skriver normalt ut vilket som avses i stället för att förlita sig på ordet ensamt.
Frakt och industri är dess hemvist. Fartygslast, järnvägsvagnar, ståltillverkning, cement, spannmålsskördar och fordonens totalvikt anges i ton. Bärighet för broar och kranar använder det, liksom ett fartygs dödvikt, även om den termen mäter lastförmåga och inte fartygets egen massa.
Klimatredovisningen har gett tonnet ett andra offentligt liv. Nationella och företagens utsläpp rapporteras i ton koldioxidekvivalenter, och koldioxidmarknader prissätter utsläppsrätter per ton. En genomsnittlig bensinbil släpper ut ungefär två ton koldioxid om året, vilket är skälet till att enheten dyker upp i policydokument långt utanför tekniken.
Energiredovisningen lånar ordet för en storhet som inte alls är en massa. Ett ton oljeekvivalenter bestäms som den energi som frigörs när ett ton råolja bränns, omkring 41,87 gigajoule, och nationella energibalanser ges ut i miljoner sådana. Ett ton kolekvivalenter tjänar samma syfte vid ett annat värde. Detta är överenskommelser och inte mätningar: inget särskilt ton olja ger precis den siffran, men att fastställa en låter gas, kol, kärnkraftens produktion och förnybart läggas samman på en enda skala. Den som läser energistatistik möter alltså tonnet två gånger, en gång som massa av bränsle och en gång som paket av energi.
Ett ton motsvarar 1000 kilogram, ungefär 2204,62 pund eller cirka 1,10231 short ton.