| Referens | Gill (gi) | Megaliter (ML) |
|---|---|---|
| A teaspoon | 0.0351951 gi | 0.000000005 ML |
| A can of soft drink | 2.32288 gi | 0.00000033 ML |
| A wine bottle | 5.27926 gi | 0.00000075 ML |
| A bathtub | 1055.85 gi | 0.00015 ML |
| An Olympic swimming pool | 17597540 gi | 2.5 ML |
Gillen är en volymenhet på en fjärdedels brittisk pint, alltså exakt 142,0653125 milliliter. Beteckningen är gi. Det är fem brittiska flytande uns, och den står mellan det flytande unset och pinten i den gamla brittiska vätskekedjan. Namnet uttalas på engelska med mjukt g, så att det låter som förnamnet Jill, vilket överraskar de flesta som bara möter det i tryck.
Under större delen av 1900-talet styrde den den brittiska puben. Sprit serverades i bråkdelar av en gill, och bråkdelen växlade med landsdel: en sjättedels gill i England och Wales, en femtedel i Skottland och en fjärdedel i Nordirland. Den som beställde samma glas i tre städer fick alltså tre olika mängder, alla lagligt riktiga och alla benämnda med samma ord.
Det systemet upphörde 1995, när Förenade kungariket ersatte gill-bråkdelarna med metriska mått om 25 eller 35 milliliter, där varje ställe valde ett och anslog vilket. Bytet blev mindre omvälvande än det såg ut, eftersom en femtedels gill är 28,4 milliliter och en fjärdedel 35,5, så de nya måtten hamnade nära de gamla och glasen ändrade knappt storlek.
Matlagningen behöll den längre än lagen. Brittiska och irländska recept skrivna före 1970-talet ber om en gill grädde, buljong eller mjölk, och mängden är en fjärdedels pint, alltså 142 milliliter. Den som lagar efter en ärvd receptbok möter ordet ofta, och omräkningen är en av få som är värd att skriva på försättsbladet.
Den amerikanska gillen är återigen en annan storhet. Den är en fjärdedels amerikansk flytande pint, alltså fyra amerikanska flytande uns eller 118,3 milliliter, omkring en sjättedel mindre än den brittiska. Den förekommer i gamla amerikanska recept och i någon barhandbok, och samma försiktighet gäller som för pinten: namnet säger inget om vilket system som avses.
I dag lever gillen kvar i dialekter, i historisk skrift och i beskrivningar av glas som säljs för tidstroget bruk. Det är ett av de tydligaste fallen av en enhet som överlever sin egen uppgift, hållen vid liv av kokböcker och av minnet av hur ett glas en gång skänktes.
En brittisk gill motsvarar 142,065 milliliter, 5 brittiska flytande uns, 0,25 brittiska pints eller ungefär 1,201 amerikanska gill.
Megalitern är en volymenhet på en miljon liter, alltså tusen kubikmeter. Beteckningen är ML. Den är vattenförvaltningens arbetsenhet: bevattningsrätter, reningsverkens kapacitet, gårdsdammar och handeln med vattenrätter räknas alla i megaliter, eftersom mängderna är alldeles för stora för liter och obekvämt små för kubikkilometer.
Australien har gjort mest av den. Bevattningsvatten i Murray-Darlings avrinningsområde innehas som rätter mätta i megaliter, säsongstilldelningar meddelas som en andel av dessa rätter, och de rätter som uppstår handlas på en öppen marknad där priser noteras i dollar per megaliter. Den marknaden hör till de största i sitt slag i världen, och varje pris på den är ett pris per miljon liter.
Brittiska vattenverk använder den för genomströmningen. Ett verk klassas i megaliter per dygn, distributionszoner balanseras i samma enhet, och läckage rapporteras som megaliter som går förlorade varje dygn i ett nät. Eftersom en stor stad förbrukar flera hundra megaliter om dygnet håller enheten nationella och regionala tal vid tre eller fyra siffror i stället för i oläsliga rader av nollor.
Ett välbekant föremål låser skalan. En olympisk simbassäng på femtio gånger tjugofem meter, fylld till två meter, rymmer 2500 kubikmeter, alltså två och en halv megaliter. Journalistiken använder den jämförelsen ständigt för magasinsnivåer och flödesvolymer, och den fungerar just därför att bassängen och enheten ligger inom en faktor tre från varandra.
På gårdar beskriver enheten lagringen. En australisk gårdsdamm kan rymma från fem till femtio megaliter, en bevattningssäsong planeras i megaliter per hektar, och avdunstningsförluster från öppna magasin uppskattas på samma sätt. Avloppsrening, industriellt processvatten och gruvors vattenbalanser följer efter.
Dess enda fara är typografisk. I de riktiga beteckningarna är mL en milliliter och ML en megaliter, och de två skiljer sig med en faktor tusen miljoner. Ett dokument som slarvar med versaler kan därför förvandla en laboratorievolym till ett vattenmagasin, och därför insisterar både vattenteknisk och klinisk skrift på rätt versalisering.
En megaliter motsvarar 1 000 000 liter, 1000 kubikmeter, ungefär 264 172 amerikanska gallon eller cirka 220 000 brittiska gallon.