| Megaoktetter (Mo) | Mebibitar (Mibit) |
|---|---|
| 1 Megaoktett | 7.62939453125 Mibit |
| 2 Megaoktetter | 15.2587890625 Mibit |
| 3 Megaoktetter | 22.8881835938 Mibit |
| 4 Megaoktetter | 30.517578125 Mibit |
| 5 Megaoktetter | 38.1469726562 Mibit |
| 10 Megaoktetter | 76.2939453125 Mibit |
| 20 Megaoktetter | 152.587890625 Mibit |
| 25 Megaoktetter | 190.734863281 Mibit |
| 50 Megaoktetter | 381.469726562 Mibit |
| 100 Megaoktetter | 762.939453125 Mibit |
| Referens | Megaoktetter (Mo) | Mebibitar (Mibit) |
|---|---|---|
| A plain text message (160 characters) | 0.00016 Mo | 0.0012207 Mibit |
| A three-minute MP3 | 3 Mo | 22.8882 Mibit |
| A smartphone photo | 4 Mo | 30.5176 Mibit |
| A high-definition film | 4000 Mo | 30517.6 Mibit |
| A dual-layer Blu-ray disc | 50000 Mo | 381470 Mibit |
Megaoktetten är en enhet för digital information på en miljon oktetter, alltså åtta miljoner bitar. Beteckningen är Mo. Det är den enskilda filens enhet: ett fotografi, en låt, ett dokument, hämtningen av ett program mäts alla i megaoktetter, vilket gör den till den dataenhet som oftast läses i det dagliga livet.
De vanliga talen är värda att bära med sig. Ett fotografi från en telefon är 2 till 5 megaoktetter, ett obehandlat fotografi från en systemkamera 25 till 50. En komprimerad låt 3 till 10. En minut högupplöst video omkring 100. Ett långt textdokument mindre än en. En uppdatering av operativsystemet är flera tusen, vilket är skälet till att den i stället anges i gigaoktetter.
Megaoktetten bär dessutom datorhistoriens mest ökända enhetsfel. Den så kallade 1,44 MB-disketten rymmer varken 1,44 miljoner oktetter eller 1,44 gånger 1 048 576. Dess rymlighet är 1440 kibioktetter, alltså 1 474 560 oktetter: tillverkarna multiplicerade ett binärt kilo med ett decimalt tusen och skapade ett tal som inte stämmer i något system alls. Det är alltjämt skolexemplet på varför IEC-förstavelserna behövdes.
Kompaktskivorna är renare: en vanlig skiva rymmer omkring 700 megaoktetter data, eller 74 till 80 minuters ljud, och den rymligheten var i ett årtionde den praktiska gränsen för att sprida program. Före dem innebar utgivning av ett program en låda disketter, och efter dem rymde en DVD omkring 4,7 gigaoktetter, nära sju gånger så mycket.
Minnesstorlekarna nådde megaoktetterna i början av nittiotalet och stannade där ett årtionde. Fyra megaoktetter var bekvämt 1993 och otillräckligt 1998, vilket följer de grafiska gränssnittens och webbens ankomst. I dag tar en enda flik i en webbläsare rutinmässigt mer minne än en hel dator från den tiden.
Klyftan mellan decimalt och binärt betyder något i denna storlek. En megaoktett är en miljon oktetter, men en mebioktett är 1 048 576, och en fil som ett program anger till 100 MB kan i ett annat visas som 95,4 MB. Skillnaden är 4,9 procent: liten nog att förbises och stor nog att väcka tvist om huruvida en hämtning gick rätt till.
En megaoktett motsvarar 1 000 000 oktetter, 1000 kilooktetter, 8 megabit eller ungefär 0,9537 mebioktetter.
Mebibiten är en enhet för digital information på 1 048 576 bitar, alltså 1024 kibibit eller två upphöjt till tjugo. Beteckningen är Mibit. Den är megabitens binära motsvarighet, och skillnaden mellan de två har vuxit till 4,9 procent — liten nog att förbises i förbigående, stor nog att betyda något i en specifikation.
Dess naturliga hem är halvledarminnet, där rymligheten bestäms av kretsens adressledningar. En minnesbricka med tjugo adressbitar når exakt 1 048 576 platser, så tätheterna hamnar på tvåpotenser och inte på jämna decimaltal. En krets som i en katalog beskrivs som 512 megabit är mycket ofta 512 mebibit i verkligheten, alltså 537 megabit, och det är databladet som talar sanning.
Den vanan är gammal och avsiktlig. Halvledartillverkare har alltid måttsatt minne binärt eftersom ledningsdragningen gör varje annat val slösaktigt: en adressbuss är ett fast antal ledningar, och att bara använda en del av det område den når kastar bort kisel. Lagringstillverkarna hade inget sådant tvång, och just därför gick de två branscherna isär.
Som mängdkänsla är en mebibit 131 072 oktetter, alltså omkring 128 kibioktetter. Det är ungefär innehållet i en lång bok som ren text, eller en enda bild med låg upplösning. I nättermer är det en hundradels sekund av en gigabitlänk.
IEC-förstavelserna infördes 1998 delvis därför att på denna nivå och uppåt upphör närmevärdet att vara ofarligt. Att köpa en komponent beskriven som en megabit och få en mebibit är en överraskning på fem procent; vid tebibiten är samma förväxling en överraskning på tio procent, och i ett avtal för ett datacenter är det en verklig penningsumma.
Riktigt bruk är i dag vanligt i standarddokument, i maskinvarudatablad och i operativsystemens inre, och sällsynt i reklam och konsumentprogram. Bästa regeln vid läsning av ett tal är att fråga vilken bransch som frambringat det: beskriver det minne eller en krets, anta binärt; beskriver det lagring eller en länk, anta decimalt.
En mebibit motsvarar 1 048 576 bitar, 1024 kibibit, 131 072 oktetter eller ungefär 1,049 megabit.