| Dekapascal (daPa) | Nanopascal (nPa) |
|---|---|
| 1 Dekapascal | 10000000000 nPa |
| 2 Dekapascal | 20000000000 nPa |
| 3 Dekapascal | 30000000000 nPa |
| 4 Dekapascal | 40000000000 nPa |
| 5 Dekapascal | 50000000000 nPa |
| 10 Dekapascal | 100000000000 nPa |
| 20 Dekapascal | 200000000000 nPa |
| 25 Dekapascal | 250000000000 nPa |
| 50 Dekapascal | 500000000000 nPa |
| 100 Dekapascal | 1000000000000 nPa |
| Referens | Dekapascal (daPa) | Nanopascal (nPa) |
|---|---|---|
| Atmospheric pressure at sea level | 10132.5 daPa | 1.01325 × 1014 nPa |
| Healthy blood pressure (120 mmHg) | 1600 daPa | 1.6 × 1013 nPa |
| A car tyre | 22000 daPa | 2.2 × 1014 nPa |
| A racing bicycle tyre | 60000 daPa | 6 × 1014 nPa |
Dekapascalen är en tryckenhet på tio pascal. Beteckningen är daPa. Deka är nästan överallt metersystemets minst använda prefix, men dekapascalen är ett undantag, eftersom en klinisk disciplin antog den och har behållit den: audiologin mäter trycket i mellanörat i dekapascal.
Undersökningen kallas tympanometri. En sond täcker hörselgången och varierar lufttrycket i den samtidigt som den mäter hur mycket ljud trumhinnan kastar tillbaka, och den kurva som uppstår ritas mot trycket i dekapascal. Svepet går från omkring plus 200 till minus 400, och toppens läge visar det tryck vid vilket trumhinnan rör sig friast, vilket normalt är mellanörats eget tryck.
Den enda grafen bär mycket klinisk upplysning. En topp nära noll betyder att mellanörat har samma tryck som rummet, vilket är det friska tillståndet. En topp förskjuten mot minus 200 eller längre antyder att örontrumpeten inte utjämnar som den ska, och en platt kurva utan topp alls antyder vätska bakom trumhinnan. Var och en av dessa avläsningar är ett läge på en dekapascalskala.
Enheten valdes av samma skäl som hektopascalen valdes inom meteorologin. Mellanörats tryck hade länge antecknats i millimeter vattenpelare, och en millimeter vattenpelare är 0,98 dekapascal, så övergången till den metriska enheten lämnade varje kliniskt tal och varje publicerat referensintervall nästan oförändrat. Ett enhetsbyte som förskjuter siffrorna med två procent är ett som praktiken faktiskt godtar.
Utanför audiologin är dekapascalen i stort sett oanvänd. Ventilation och lufttäthetsprovning av byggnader arbetar vid liknande tryck, och ett täthetsprov körs vid femtio pascal, men de talen skrivs i pascal, och allt däröver flyttar till hektopascal eller kilopascal. Gapet mellan en och hundra pascal står i övrigt herrelöst.
Som storleksordning är tio pascal det tryck en lätt bris utövar mot en vägg, eller skillnaden mellan de två ändarna av en väl tätad korridor när en dörr öppnas. Det är också ungefär tryckändringen när man åker hiss en våning upp, vilket är skälet till att öronen ibland behöver tryckutjämnas i ett högt hus.
En dekapascal motsvarar 10 pascal, 0,1 hektopascal, ungefär 1,02 millimeter vattenpelare eller cirka 0,00145 pund per kvadrattum.
Nanopascalen är en tryckenhet på en miljarddels pascal. Beteckningen är nPa. Den markerar tryckskalans bortre ände, det område där tanken på tryck som en knuff mot en yta upphör att vara till nytta och blir ett påstående om hur få partiklar som finns.
Enhetens tydligaste hem är det extremt höga vakuumet. Vanligt laboratorievakuum når millipascal; ultrahögvakuum, som ytfysiken och partikelacceleratorernas strålrör använder, når mikropascal. Under det ligger det extremt höga vakuumet vid nanopascal och lägre, och att nå dit kräver en tät kammare, timmars utbakning vid tvåhundra grader för att driva gas ur själva metallen, och pumpar som fångar molekyler i stället för att skjuta dem.
Vid sådana tryck är en kammare inte tom. En nanopascal rymmer fortfarande omkring en kvarts miljon molekyler per kubikcentimeter, vilket låter oerhört mycket till dess man jämför med de tjugofem triljoner som finns i samma volym rumsluft. Det som betyder något är inte antalet utan medelfria vägen: en molekyl färdas nu tusentals kilometer innan den träffar en annan, och slår därför i väggarna långt innan den möter en granne.
Det är just det som är poängen. Ytvetenskapen behöver ett prov som håller sig rent under hela försöket, och vid vanligt tryck täcks en färsk yta av ett skikt vidhäftad gas på ungefär en nanosekund. Vid en nanopascal håller sig samma yta ren i dagar. Vakuumet finns inte till för att ta bort luft utan för att köpa tid.
Rymden ger den naturliga jämförelsen. Låg jordbana ligger kring en mikropascal, ännu tät nog att atmosfären bromsar satelliter och till slut drar ned dem. Rymden mellan planeterna räknas i nanopascal. Rymden mellan stjärnorna ligger långt lägre, kring en femtopascal, som ingen jordisk pump någonsin nått: de bästa laboratorievakuumen är fortfarande tätare än rymden mellan stjärnorna.
Strålningstrycket hamnar på liknande mark. Solljus mot en fullständigt absorberande yta utövar på jordavstånd omkring 4,5 mikropascal, och på de yttre planeternas avstånd sjunker det till nanopascal. Solsegel arbetar med dessa tal, och därför måste de vara väldiga och lätta för att samla en användbar kraft.
En nanopascal motsvarar 0,000000001 pascal, 0,001 mikropascal, 1000 pikopascal eller ungefär 0,000000000000145 pund per kvadrattum.