| Ångström (Å) | Kilometer (km) |
|---|---|
| 1 Ångström | 1 × 10-13 km |
| 2 Ångström | 2 × 10-13 km |
| 3 Ångström | 3 × 10-13 km |
| 4 Ångström | 4 × 10-13 km |
| 5 Ångström | 5 × 10-13 km |
| 10 Ångström | 1 × 10-12 km |
| 20 Ångström | 2 × 10-12 km |
| 25 Ångström | 2.5 × 10-12 km |
| 50 Ångström | 5 × 10-12 km |
| 100 Ångström | 1 × 10-11 km |
| Referens | Ångström (Å) | Kilometer (km) |
|---|---|---|
| A sheet of A4 paper (long side) | 2.97 × 109 Å | 0.000297 km |
| Average adult human height | 1.7 × 1010 Å | 0.0017 km |
| A football pitch (length) | 1.05 × 1012 Å | 0.105 km |
| A marathon | 4.2195 × 1014 Å | 42.195 km |
| Height of Mount Everest | 8.849 × 1013 Å | 8.849 km |
Ångströmmen är en längdenhet som motsvarar en tiomiljarddels meter, alltså 0,1 nanometer. Den har fått namn efter Anders Jonas Ångström, den svenske fysiker som använde den i sin karta över solspektrumet 1868. Beteckningen är Å, en bokstav hämtad från det svenska alfabetet.
Ångströmmen lever kvar därför att den passar atomernas skala. En väteatom har en radie på ungefär 0,5 Å. En enkelbindning mellan två kolatomer mäter omkring 1,5 Å. Uttryckta i nanometer ger dessa tal obekväma decimaler, och därför föredrar kristallografer, spektroskopister och strukturbiologer alltjämt den äldre enheten. Proteinstrukturer i offentliga databaser beskrivs fortfarande med sin upplösning i ångström, och en struktur som lösts bättre än 2 Å anses hålla hög kvalitet.
Även det synliga ljusets våglängder hamnar i ett bekvämt intervall. Rött ljus ligger nära 7000 Å och violett nära 4000 Å. Röntgenstrålningens våglängder samlas kring 1 Å, och det är just därför som röntgendiffraktion avslöjar avstånden mellan atomer: sonden och målet är lika stora.
Ångströmmen ingår inte i Internationella måttenhetssystemet. BIPM tar upp den bland de enheter som får användas tillsammans med SI men avråder från nya tillämpningar och förordar nanometer eller pikometer. Den rekommendationen har haft begränsad verkan inom de områden där enheten sitter djupt. Halvledartillverkningen är ett tydligt exempel. Processnoder benämndes i nanometer under decennier, men när strukturerna krympte började branschen ange tjockleken på gateoxiden i ångström, och Intel döpte en generation av sin teknik till Angstrom-eran.
Äldre vetenskaplig litteratur måste läsas med försiktighet. Innan ångströmmen knöts till metern definierades den mot en bestämd spektrallinje hos kadmium, och värden som publicerades i början av 1900-talet kan avvika något från dagens. Internationella astronomiska unionen antog den spektroskopiska definitionen 1907, och den gällde tills metern själv omdefinierades mot krypton 1960. Skillnaden är liten men verklig, och den spelar roll när historiska spektralmätningar jämförs med nutida.
Omräkningen är enkel. En ångström motsvarar 10-10 meter, 0,1 nanometer eller 100 pikometer. Tio ångström blir en nanometer.
Kilometern är tusen meter och skrivs km. Den är standardenheten för vägavstånd, avstånd mellan platser och resor i nästan hela världen, och efter metern själv är den den mest använda SI-enheten för längd.
Vägskyltar, hastighetsgränser, vägmätare och navigationssystem använder den i alla länder utom USA, Liberia och Myanmar, där man håller fast vid engelska mil. Storbritannien intar en mellanställning: vägskyltar och hastighetsgränser anges i engelska mil, medan nästan alla andra officiella mått är metriska. Löpar- och cykeltävlingar mäts så gott som alltid i kilometer, med maratonloppets 42,195 km som ett tydligt undantag – en sträcka som bestämdes av banan vid OS i London 1908 och inte av någon jämn siffra.
Enheten passar den mänskliga resandeskalan väl. I rask takt går man ungefär fem kilometer på en timme. Resor inne i en stad rör sig oftast om några kilometer, medan avstånd inom ett land uppgår till hundratals eller tusentals. Under en kilometer känns meter mer naturligt, och över några tusen kilometer jämför många hellre flygtider.
Uttalet är omdiskuterat. Betoningen som lämnar förleden obetonad följer mönstret hos andra SI-enheter med förled, som kilogram och kilowatt. Varianten med betoning på stammen dominerar ändå i Nordamerika och är vanlig i Australien och Nya Zeeland; de stora ordböckerna tar upp båda som korrekta.
Kilometern ligger också till grund för två andra enheter. En kvadratkilometer är en miljon kvadratmeter, alltså 100 hektar, och är det vanliga måttet på ytan hos städer, sjöar och skyddade områden. Hastighet uttrycks i kilometer i timmen, skrivet km/h.
Astronomin använder kilometern för objekt inom solsystemet, där större enheter vore otympliga. Månen ligger i genomsnitt 384 400 km från jorden och solen omkring 149,6 miljoner kilometer bort. Längre bort än så går astronomer över till astronomiska enheter, ljusår och parsec, eftersom kilometertalen blir för långa att läsa. Banhastigheter anges i kilometer per sekund: den internationella rymdstationen färdas i cirka 7,66 km/s.
En kilometer motsvarar 1000 meter eller 100 000 centimeter. Det är ungefär 0,621371 engelska mil, så ett femkilometerslopp är drygt tre engelska mil.