| Megabitar (Mbit) | Terabitar (Tbit) |
|---|---|
| 1 Megabit | 0.000001 Tbit |
| 2 Megabitar | 0.000002 Tbit |
| 3 Megabitar | 0.000003 Tbit |
| 4 Megabitar | 0.000004 Tbit |
| 5 Megabitar | 0.000005 Tbit |
| 10 Megabitar | 0.00001 Tbit |
| 20 Megabitar | 0.00002 Tbit |
| 25 Megabitar | 0.000025 Tbit |
| 50 Megabitar | 0.00005 Tbit |
| 100 Megabitar | 0.0001 Tbit |
| Referens | Megabitar (Mbit) | Terabitar (Tbit) |
|---|---|---|
| A plain text message (160 characters) | 0.00128 Mbit | 0.00000000128 Tbit |
| A three-minute MP3 | 24 Mbit | 0.000024 Tbit |
| A smartphone photo | 32 Mbit | 0.000032 Tbit |
| A high-definition film | 32000 Mbit | 0.032 Tbit |
| A dual-layer Blu-ray disc | 400000 Mbit | 0.4 Tbit |
Megabiten är en enhet för digital information på en miljon bitar. Beteckningen är Mbit. Det är den enhet i vilken en internetförbindelses hastighet nästan alltid marknadsförs, vilket gör den till en av få dataenheter som vanliga kunder möter vid namn varje gång de väljer en tjänst.
En megabit är exakt en miljon bitar, inte 1 048 576. Den skillnaden får praktiska följder. En megabit rymmer 125 000 oktetter, alltså 125 kilooktetter, så en förbindelse på 100 megabit per sekund överför i bästa fall omkring 12,5 megaoktetter per sekund. En fil angiven till 500 megaoktetter tar därför minst fyrtio sekunder, inte de fyra som det marknadsförda talet tycks utlova.
Den faktorn åtta är skälet till att så många tror sin förbindelse långsammare än vad de köpte. Inget oärligt sker: branschen anger genomströmningen i bitar per sekund därför att det är vad det fysiska skiktet faktiskt bär, medan filhanterare anger storlek i oktetter därför att lagringen är ordnad så. Båda bruken är riktiga inom sitt område, och räkningen mellan dem är en division med åtta.
Den verkliga genomströmningen är lägre ändå. Protokollhuvuden, felrättning och omsändningar tär på kapaciteten, och den användbara andelen av en länk är oftast 90 till 95 procent av dess nominella hastighet. Trådlösa länkar förlorar mer, eftersom mediet delas och störningar tvingar fram omtag. En förbindelse som utannonseras till 100 megabit per sekund levererar i praktiken ofta ungefär 90, och mindre över ett belastat trådlöst nät.
Talen som märker ut epokerna är värda att minnas. Tidigt bredband gav 1 till 8 megabit per sekund, kabel och fiber lyfte det till 50 och 100, och gigabittjänster är i dag vanliga i städer. Högupplöst video behöver ungefär 5 megabit per sekund, ultrahögupplöst ungefär 25, och ett videosamtal mellan två personer 8, så ett hushålls verkliga behov ligger oftast långt under vad det tecknar.
I minnet beskriver megabiten kretsarnas rymlighet. En minneskrets på 512 megabit rymmer 64 megaoktetter, och flera sådana kretsar bildar en modul. Tillverkaren räknar i bitar därför att det är vad kislet rymmer; köparen räknar i oktetter därför att det är vad operativsystemet rapporterar.
En megabit motsvarar 1 000 000 bitar, 1000 kilobit, 125 kilooktetter eller ungefär 0,9537 mebibit.
Terabiten är en enhet för digital information på tusen miljarder bitar, alltså tusen gigabit. Beteckningen är Tbit. Det är den skala i vilken internets egen stomme mäts — inte förbindelsen in i ett hus, utan länkarna mellan städer och tvärs över haven.
En terabit är 125 gigaoktetter. Sagt på annat sätt är en terabit ungefär den datamängd som ryms i hundratjugofem timmar högupplöst video, eller innehållet på en stor bärbar dators disk. En enda länk på en terabit per sekund flyttar därmed motsvarigheten till den datorn varje sekund, oavbrutet.
Sjökablarna är där dessa tal bor. En modern havskabel bär flera hundra terabit per sekund över en handfull fiberpar, med våglängdsmultiplexering som låter dussintals skilda ljuskanaler löpa i samma glastråd samtidigt. De kablar som lagts tvärs över Atlanten på 2020-talet når upp i hundratals terabit, där den första transatlantiska telefonkabeln från 1956 bar trettiosex samtal.
Knutpunkter, där nät möts och lämnar över trafik till varandra, offentliggör sin genomströmning i terabit per sekund. De största i Europa och Asien toppar vid tiotals terabit, och de talen hör till de tillförlitligaste offentliga mätningarna av hur mycket internet faktiskt används i ett givet ögonblick.
Laboratorierekorden går långt högre. Forskarlag har drivit en enda optisk fiber förbi en petabit per sekund med flerkärnig fiber och hundratals våglängder samtidigt, låt vara att sådana försök sker över korta sträckor under kontrollerade förhållanden. Avståndet mellan vad som visas i laboratoriet och vad som läggs i havet är vanligen ett årtionde.
För lagring används terabiten mest inom halvledarindustrin, där en minnesbrickas täthet anges i terabit per kvadratcentimeter eller per kapsel. Konsumentvaror märks i stället i oktetter: en terabit är 125 gigaoktetter, så en krets beskriven som 8 terabit står på hyllan som en enhet på en teraoktett.
En terabit motsvarar 1 000 000 000 000 bitar, 1000 gigabit, 125 gigaoktetter eller ungefär 0,9095 tebibit.