| Exbibitar (Eibit) | Pebibitar (Pibit) |
|---|---|
| 1 Exbibit | 1024 Pibit |
| 2 Exbibitar | 2048 Pibit |
| 3 Exbibitar | 3072 Pibit |
| 4 Exbibitar | 4096 Pibit |
| 5 Exbibitar | 5120 Pibit |
| 10 Exbibitar | 10240 Pibit |
| 20 Exbibitar | 20480 Pibit |
| 25 Exbibitar | 25600 Pibit |
| 50 Exbibitar | 51200 Pibit |
| 100 Exbibitar | 102400 Pibit |
| Referens | Exbibitar (Eibit) | Pebibitar (Pibit) |
|---|---|---|
| A plain text message (160 characters) | 1.11022 × 10-15 Eibit | 1.13687 × 10-12 Pibit |
| A three-minute MP3 | 2.08167 × 10-11 Eibit | 0.0000000213163 Pibit |
| A smartphone photo | 2.77556 × 10-11 Eibit | 0.0000000284217 Pibit |
| A high-definition film | 0.0000000277556 Eibit | 0.0000284217 Pibit |
| A dual-layer Blu-ray disc | 0.000000346945 Eibit | 0.000355271 Pibit |
Exbibiten är en enhet för digital information på två upphöjt till sextio bitar, alltså 1024 pebibit. Beteckningen är Eibit. Den är exabitens binära motsvarighet, och de två skiljer sig i dag med 15,3 procent.
Två upphöjt till sextio är ett tal av särskild vikt i databehandlingen, ty sextio ligger nära de sextiofyra adressbitarna hos en modern processor. En 64-bitarsmaskin kan adressera sexton exbioktetter minne, och den siffran — 16 EiB — är hela arkitekturens teoretiska tak. Den står i processorhandböcker, i operativsystemens dokumentation och i specifikationen för varje 64-bitars filsystem.
Ingen maskin är i närheten av att bruka det området. Dagens processorer förverkligar bara fyrtioåtta eller femtiosju av de sextiofyra adressbitarna, ty att dra ledningar för hela bredden skulle kosta kisel för ett adressrum ingen kan fylla. De oanvända bitarna är reserverade, och att bredda utförandet är enkelt så snart minnesstorlekarna gör det värt besväret — just det var meningen med att från början välja sextiofyra.
En exbibit är 144 115 188 075 855 872 oktetter, alltså 128 pebioktetter. Det är mer lagring än någon enskild organisation håller, och jämförbart med den samlade årsproduktionen hos en stor del av lagringsbranschen. Som alla större binära enheter beskriver den gränser och rymligheter i specifikationer och inte något som byggts.
Enheten är också den i vilken filsystemens konstruktörer fastställer sina högsta storlekar. Filsystem byggda kring 64-bitars blockpekare har naturligt gränser vid exakta tvåpotenser, och flera vitt spridda anger högsta volymstorlekar i exbioktetter. De talen är inga önskningar: de är den aritmetiska följden av pekarbredden och kommer att hålla tills arkitekturen ändras.
Att läsa beteckningen rätt betyder något här. Eibit är exbibiten; Ebit är exabiten; EB och EiB är oktettformerna av var och en. I ett dokument där en skillnad på femton procent är betydelsefull — och i denna storlek är den det alltid — bär närvaron eller frånvaron av det gemena i:et hela innebörden.
En exbibit motsvarar 1024 pebibit, 144 115 188 075 855 872 oktetter eller ungefär 1,153 exabit.
Pebibiten är en enhet för digital information på 1 125 899 906 842 624 bitar, alltså 1024 tebibit eller två upphöjt till femtio. Beteckningen är Pibit. Den är petabitens binära motsvarighet, och klyftan mellan de två har vidgats till 12,6 procent.
Den vidgningen är värd att se på, ty den samlar hela argumentet för IEC-förstavelserna i ett enda tal. Varje steg uppför stegen multiplicerar avvikelsen med 1,024, så det som började som ofarliga 2,4 procent vid kibibiten är här en åttondel av mängden och en femtedel vid yobibiten. Ett bruk som var rimligt för små tal blir ohållbart för stora.
En pebibit är 140 737 488 355 328 oktetter, alltså 128 tebioktetter. Lagring av denna storlek finns i superdatorers minnessystem, i de snabbaste vetenskapliga mellanlagren och i det samlade minnet hos mycket stora kluster. De största maskinerna på listan över världens snabbaste datorer har primärminne mätt i pebioktetter, och förmågan att hålla en hel simulering i minnet i stället för på disk är vad som över huvud taget gör vissa beräkningar möjliga.
Eftersom dessa system adresseras binärt är den binära enheten den rätta och det decimala talet ett närmevärde. Ett kluster med en pebibit minne har inte en petabit; det har 12,6 procent mer, och en schemaläggare som fördelade efter det decimala talet skulle lämna just så mycket oanvänt.
Enheten förekommer också i filsystemens gränser. Flera vitt använda filsystem har högsta volym- eller filstorlekar uttryckta som exakta tvåpotenser, och där dessa gränser hamnar i detta område skrivs de naturligt i pebioktetter. Dokumentation som räknar om dem till decimala enheter förlorar just den egenskap som gjorde dem lätta att minnas.
I vardaglig databehandling möter man aldrig pebibiten. Den hör till specifikationer, till systemarkitektur och till de största maskinernas utformning, och en omvandlare behöver den just för de dokumenten. Överallt där den underliggande mängden är en tvåpotens är detta enheten som säger det utan avrundning.
En pebibit motsvarar 1024 tebibit, 140 737 488 355 328 oktetter eller ungefär 1,126 petabit.