| Yottabitar per sekund (Ybit/s) | Zettabitar per sekund (Zbit/s) |
|---|---|
| 1 Yottabit per sekund | 1000 Zbit/s |
| 2 Yottabitar per sekund | 2000 Zbit/s |
| 3 Yottabitar per sekund | 3000 Zbit/s |
| 4 Yottabitar per sekund | 4000 Zbit/s |
| 5 Yottabitar per sekund | 5000 Zbit/s |
| 10 Yottabitar per sekund | 10000 Zbit/s |
| 20 Yottabitar per sekund | 20000 Zbit/s |
| 25 Yottabitar per sekund | 25000 Zbit/s |
| 50 Yottabitar per sekund | 50000 Zbit/s |
| 100 Yottabitar per sekund | 100000 Zbit/s |
| Referens | Yottabitar per sekund (Ybit/s) | Zettabitar per sekund (Zbit/s) |
|---|---|---|
| A dial-up modem | 5.6 × 10-20 Ybit/s | 5.6 × 10-17 Zbit/s |
| Typical home broadband | 1 × 10-16 Ybit/s | 1 × 10-13 Zbit/s |
| Gigabit Ethernet | 1 × 10-15 Ybit/s | 1 × 10-12 Zbit/s |
| Streaming a 4K film | 2.5 × 10-17 Ybit/s | 2.5 × 10-14 Zbit/s |
Yottabiten per sekund är en enhet för dataöverföringshastighet på tusen zettabit per sekund. Beteckningen är Ybit/s. I trettio år var det den största takt metersystemet kunde namnge, och den beskriver en snabbhet utan tillämpning någonstans: inte i teknik, inte i forskning och inte i någon prognos som någon tar på allvar.
Dess avstånd till verkligheten är lätt att ange. Världens internettrafik ligger i genomsnitt kring en exabit per sekund, så en yottabit per sekund är ungefär en miljon gånger hela människosläktets samlade kommunikation. Den största enskilda länk som någonsin byggts går i några hundra terabit per sekund, vilket är en tiomiljarddel av detta tal.
Enheten är likväl riktigt bestämd, och det är just den fullständigheten som räknas. Metersystemets regel är att varje förstavelse förenas med varje enhet utan undantag, så en läsare som aldrig sett Ybit/s kan tyda det enbart ur förstavelsen. Ett system med luckor skulle behöva en tabell över tillåtna sammansättningar, och en tabell är precis vad ett regelburet system finns till för att undvika.
Det finns ett fysiskt sätt att tänka talet. En yottabit per sekund är 125 zettaoktetter per sekund, och den totala mängd data mänskligheten någonsin lagrat är några hundra zettaoktetter. En länk i denna takt skulle alltså sända hela artens samlade information på ett par sekunder. Någon sådan datamassa finns inte på ett enda ställe att sända, och ingenting i den bortre änden kunde ta emot den.
Förstavelsen yotta antogs 1991 tillsammans med zetta, vid en konferens som också måste överväga vilka bokstäver som stod fria. Den stod på metersystemets topp till 2022, då ronna och quetta lades till ovanför, delvis därför att datamängderna började närma sig det gamla taket. Hastigheterna har inte följt mängderna uppåt i samma takt.
För en omvandlare är hanteringen av enheten en fråga om följdriktighet och inte om nytta. Ett verktyg som räknar om varje metrisk förstavelse riktigt behöver inte avgöra vilka av dem någon kommer att bruka, och ett tal skrivet i yottabit per sekund — hur osannolikt det än är — räknas om efter samma regel som varje annat.
En yottabit per sekund motsvarar 1000 zettabit per sekund, 125 zettaoktetter per sekund eller ungefär 0,8272 yobibit per sekund.
Zettabiten per sekund är en enhet för dataöverföringshastighet på tusen exabit per sekund. Beteckningen är Zbit/s. Inget system på jorden flyttar data i den takten, och inget är planerat; enheten finns därför att metersystemet bestämmer varje förstavelse för varje enhet, vare sig sammansättningen ännu behövts eller ej.
För att se hur avlägset det är kan man ta hela internet. Världstrafiken går för närvarande på omkring en exabit per sekund i genomsnitt, så hela planetens kommunikation skulle behöva växa tusenfalt för att nå en zettabit per sekund. Vid de senaste två decenniernas tillväxttakt skulle det ta mellan tjugo och trettio år, vilket är just den sortens framskrivning som redan slagit fel åt båda hållen.
En zettabit per sekund är 125 exaoktetter per sekund. Eftersom världens lagringstillverkning ligger på några hundra exaoktetter om året skulle en länk i denna takt överföra världens hela årsproduktion av ny rymlighet på ett par sekunder. Ingenting kunde lagras i den bortre änden; data skulle behöva bearbetas och kastas allteftersom de anlände.
Den sista punkten är inte så påhittad som den låter. Flera befintliga system kastar redan nästan allt de tar emot: partikeldetektorer, radioteleskopsuppsättningar och nätövervakningssystem bearbetar långt mer än de behåller, ty att behålla det är omöjligt och onödigt. En länk på en zettabit per sekund vore ett ytterlighetsfall av en arkitektur som redan finns.
De fysiska hindren är mindre ovillkorliga än de kan verka. En enda optisk fibers teoretiska kapacitet ligger långt över vad som brukas i dag, och de praktiska gränserna kommer av förstärkarnas brus, av olinjära verkningar och av elektroniken i vardera änden, inte av glaset självt. Att lägga ihop tillräckligt många fibrer skulle nå en zettabit per sekund; svårigheten är att ingen har skäl att göra det.
För en omvandlare betyder enheten något därför att prognoser och kapacitetsmodeller skrivs i den enhet som håller talen läsbara. En framskrivning som når in på 2050-talet kan rimligen ange summor i zettabit per sekund, och en läsare måste kunna räkna om dem till något bekant.
En zettabit per sekund motsvarar 1000 exabit per sekund, 125 exaoktetter per sekund eller ungefär 0,8470 zebibit per sekund.