| Zettabitar per sekund (Zbit/s) | Petabitar per sekund (Pbit/s) |
|---|---|
| 1 Zettabit per sekund | 1000000 Pbit/s |
| 2 Zettabitar per sekund | 2000000 Pbit/s |
| 3 Zettabitar per sekund | 3000000 Pbit/s |
| 4 Zettabitar per sekund | 4000000 Pbit/s |
| 5 Zettabitar per sekund | 5000000 Pbit/s |
| 10 Zettabitar per sekund | 10000000 Pbit/s |
| 20 Zettabitar per sekund | 20000000 Pbit/s |
| 25 Zettabitar per sekund | 25000000 Pbit/s |
| 50 Zettabitar per sekund | 50000000 Pbit/s |
| 100 Zettabitar per sekund | 100000000 Pbit/s |
| Referens | Zettabitar per sekund (Zbit/s) | Petabitar per sekund (Pbit/s) |
|---|---|---|
| A dial-up modem | 5.6 × 10-17 Zbit/s | 5.6 × 10-11 Pbit/s |
| Typical home broadband | 1 × 10-13 Zbit/s | 0.0000001 Pbit/s |
| Gigabit Ethernet | 1 × 10-12 Zbit/s | 0.000001 Pbit/s |
| Streaming a 4K film | 2.5 × 10-14 Zbit/s | 0.000000025 Pbit/s |
Zettabiten per sekund är en enhet för dataöverföringshastighet på tusen exabit per sekund. Beteckningen är Zbit/s. Inget system på jorden flyttar data i den takten, och inget är planerat; enheten finns därför att metersystemet bestämmer varje förstavelse för varje enhet, vare sig sammansättningen ännu behövts eller ej.
För att se hur avlägset det är kan man ta hela internet. Världstrafiken går för närvarande på omkring en exabit per sekund i genomsnitt, så hela planetens kommunikation skulle behöva växa tusenfalt för att nå en zettabit per sekund. Vid de senaste två decenniernas tillväxttakt skulle det ta mellan tjugo och trettio år, vilket är just den sortens framskrivning som redan slagit fel åt båda hållen.
En zettabit per sekund är 125 exaoktetter per sekund. Eftersom världens lagringstillverkning ligger på några hundra exaoktetter om året skulle en länk i denna takt överföra världens hela årsproduktion av ny rymlighet på ett par sekunder. Ingenting kunde lagras i den bortre änden; data skulle behöva bearbetas och kastas allteftersom de anlände.
Den sista punkten är inte så påhittad som den låter. Flera befintliga system kastar redan nästan allt de tar emot: partikeldetektorer, radioteleskopsuppsättningar och nätövervakningssystem bearbetar långt mer än de behåller, ty att behålla det är omöjligt och onödigt. En länk på en zettabit per sekund vore ett ytterlighetsfall av en arkitektur som redan finns.
De fysiska hindren är mindre ovillkorliga än de kan verka. En enda optisk fibers teoretiska kapacitet ligger långt över vad som brukas i dag, och de praktiska gränserna kommer av förstärkarnas brus, av olinjära verkningar och av elektroniken i vardera änden, inte av glaset självt. Att lägga ihop tillräckligt många fibrer skulle nå en zettabit per sekund; svårigheten är att ingen har skäl att göra det.
För en omvandlare betyder enheten något därför att prognoser och kapacitetsmodeller skrivs i den enhet som håller talen läsbara. En framskrivning som når in på 2050-talet kan rimligen ange summor i zettabit per sekund, och en läsare måste kunna räkna om dem till något bekant.
En zettabit per sekund motsvarar 1000 exabit per sekund, 125 exaoktetter per sekund eller ungefär 0,8470 zebibit per sekund.
Petabiten per sekund är en enhet för dataöverföringshastighet på tusen terabit per sekund. Beteckningen är Pbit/s. Den märker ut den optiska överföringsforskningens gräns: den takt i vilken laboratorier fört data genom en enda glastråd, och som inget utlagt system ännu närmar sig.
Rekorden sattes genom att förena tre tekniker. Flerkärnig fiber lägger flera skilda ljusledande vägar inom samma mantel, så att en enda tråd beter sig som ett knippe. Våglängdsmultiplexering låter hundratals skilda färger löpa i var och en av dessa kärnor. Avancerad modulering kodar många bitar i varje puls. Det är produkten av de tre som når en petabit per sekund.
Sådana uppvisningar löper över tiotals kilometer fiber under kontrollerade förhållanden, inte över de tusental en sjökabel i drift måste spänna. Avståndet är det svåra: signalerna försvagas, spridningen smetar ut pulserna i varandra, och glasets olinjära verkningar växer med effekten. Varje tillagd kilometer gör samma takt svårare att hålla, och därför ligger utlagda kablar två tiopotenser under laboratorierekordet.
I oktetter är en petabit per sekund 125 teraoktetter per sekund, ungefär lagringen i hundratjugofem stora hårddiskar flyttad varje sekund. Ingenting i någon av ändarna på en sådan länk skulle kunna alstra eller ta emot data i den takten; talet beskriver mediets kapacitet och inte något bruk av den.
På nätnivå används enheten för summor. Den totala sammankopplingskapaciteten hos ett mycket stort datacenter, den samlade kapaciteten hos alla kablar som landar på en kontinent och topptrafiken hos de största innehållsnäten anges i petabit per sekund. Det är summor över tusentals länkar och inte betyget på någon enskild.
Utvecklingslinjen är värd att notera. Kapaciteten över haven har vuxit med ungefär en faktor tio vart sjunde eller åttonde år under flera årtionden, driven nästan helt av bättre elektronik och bättre kodning snarare än av mer glas. Om det fortsätter kommer petabiten per sekund att beskriva en kabel i drift inom en generation.
En petabit per sekund motsvarar 1000 terabit per sekund, 125 teraoktetter per sekund eller ungefär 0,8882 pebibit per sekund.