| Zebibitar (Zibit) | Bitar (bit) |
|---|---|
| 1 Zebibit | 1.18059162072 × 1021 bit |
| 2 Zebibitar | 2.36118324143 × 1021 bit |
| 3 Zebibitar | 3.54177486215 × 1021 bit |
| 4 Zebibitar | 4.72236648287 × 1021 bit |
| 5 Zebibitar | 5.90295810359 × 1021 bit |
| 10 Zebibitar | 1.18059162072 × 1022 bit |
| 20 Zebibitar | 2.36118324143 × 1022 bit |
| 25 Zebibitar | 2.95147905179 × 1022 bit |
| 50 Zebibitar | 5.90295810359 × 1022 bit |
| 100 Zebibitar | 1.18059162072 × 1023 bit |
| Referens | Zebibitar (Zibit) | Bitar (bit) |
|---|---|---|
| A plain text message (160 characters) | 1.0842 × 10-18 Zibit | 1280 bit |
| A three-minute MP3 | 2.03288 × 10-14 Zibit | 24000000 bit |
| A smartphone photo | 2.71051 × 10-14 Zibit | 32000000 bit |
| A high-definition film | 2.71051 × 10-11 Zibit | 3.2 × 1010 bit |
| A dual-layer Blu-ray disc | 3.38813 × 10-10 Zibit | 4 × 1011 bit |
Zebibiten är en enhet för digital information på två upphöjt till sjuttio bitar, alltså 1024 exbibit. Beteckningen är Zibit. Den är zettabitens binära motsvarighet, och de två skiljer sig i dag med 18,1 procent — nära en femtedel.
Den isärgången är själva skälet till att de binära förstavelserna behövdes. Vid kibibiten skilde sig de två bruken med 2,4 procent, ett avrundningsfel. Här är skillnaden stor nog att ett dokument som använder fel av dem helt enkelt rapporterar en annan mängd, och inget sammanhang kan bota tvetydigheten i efterhand.
En zebibit är 147 573 952 589 676 412 928 oktetter, alltså 128 exbioktetter. Ingenting av denna storlek finns. Summan av alla data mänskligheten håller ligger på några hundra zettaoktetter, alltså under en zebioktett, så världens hela informationsförråd når ännu inte upp till en enhet på detta steg av den binära stegen.
Enheten finns därför att IEC-serien bestämdes fullständigt och inte bara så långt man då behövde. Det är samma grundsats metersystemet följer: varje förstavelse gäller varje enhet, vare sig sammansättningen ännu använts eller ej. Ett system med hål kräver en undantagstabell; ett utan hål kräver bara regeln.
Där zebibiten verkligen skulle kunna dyka upp är i räkningen med adressrum. Två upphöjt till sjuttio är ingen naturlig pekarbredd, men mångfalder och delar av tvåpotenser går genom varje samtal om adressering, och ett upplägg som reserverade sjuttio bitar för något skulle naturligt beskrivas i dessa termer. Sådana upplägg föreslås då och då och inget har ännu behövts.
Att läsa beteckningen är den praktiska färdigheten. Zibit är binärt, Zbit är decimalt, och med aderton procents avstånd är de två inte utbytbara i något dokument där talet betyder något. När en källa skriver ZB utan förklaring finns inget sätt att veta vilket som avsågs, och det hederliga svaret är att behandla talet som osäkert med en femtedel.
En zebibit motsvarar 1024 exbibit, 147 573 952 589 676 412 928 oktetter eller ungefär 1,181 zettabit.
Biten är informationens grundenhet. Beteckningen är bit, och namnet är en sammandragning av engelskans binary digit, binär siffra, myntad av statistikern John Tukey och satt på pränt av Claude Shannon i hans uppsats från 1948, En matematisk teori för kommunikation, det verk som grundade informationsteorin.
En bit är den mängd information som ett enda val mellan två lika sannolika möjligheter bär. Ett mynt som faller krona eller klave, en strömbrytare öppen eller sluten, en spänning hög eller låg: var och en av dessa avgör en bit. Den bestämningen är det som gör biten till en enhet och inte blott en skrivvana. Den mäter hur mycket ovisshet ett svar undanröjer, och det oberoende av vad frågan gällde.
Shannons insikt var att detta gick att räkna. Ett meddelande hämtat ur ett alfabet på trettiotvå lika sannolika tecken bär fem bitar per tecken, eftersom trettiotvå är två upphöjt till fem. Är tecknen inte lika sannolika — som bokstäverna i ett språk inte är — sjunker medelvärdet, och just det avståndet mellan den naiva räkningen och det sanna medelvärdet är vad komprimering utnyttjar. En väl komprimerad fil är en där de överflödiga bitarna tagits bort.
I utrustningen är biten ett fysiskt tillstånd: en laddning fångad på en flytande grind i flashminne, magnetiseringens riktning hos en domän på en hårddisks skiva, en grop eller en plan yta på en optisk skiva, en ljuspuls närvarande eller frånvarande i en fiber. Alla kodar samma abstrakta storhet, och därför kan data flytta mellan dem utan förlust.
I lagring räknas bitar nästan aldrig en och en. De buntas till oktetter om åtta, och rymligheten anges i oktetter eller deras mångfalder. Överföring är en annan sak: nät- och gränssnittshastigheter anges i bitar per sekund, så en förbindelse som utannonseras till 100 megabit per sekund levererar omkring 12,5 megaoktetter per sekund. Att blanda ihop de två är hela fältets vanligaste räknefel.
Där enstaka bitar verkligen räknas är i uppgifter om finhet och omfång. En färgkanal med 8 bitar rymmer 256 steg; en med 10 bitar rymmer 1024. Ljud med 16 bitar per sampel har omkring 96 decibels dynamik, och med 24 bitar omkring 144. En 64-bitars adress kan namnge ungefär 18 triljoner platser. I varje fall fördubblar varje tillagd bit det som går att skilja åt.
En bit motsvarar 0,125 oktetter, 0,001 kilobit eller ungefär 0,0009766 kibibit.