| Yobioktetter (Yio) | Bitar (bit) |
|---|---|
| 1 Yobioktett | 9.67140655692 × 1024 bit |
| 2 Yobioktetter | 1.93428131138 × 1025 bit |
| 3 Yobioktetter | 2.90142196708 × 1025 bit |
| 4 Yobioktetter | 3.86856262277 × 1025 bit |
| 5 Yobioktetter | 4.83570327846 × 1025 bit |
| 10 Yobioktetter | 9.67140655692 × 1025 bit |
| 20 Yobioktetter | 1.93428131138 × 1026 bit |
| 25 Yobioktetter | 2.41785163923 × 1026 bit |
| 50 Yobioktetter | 4.83570327846 × 1026 bit |
| 100 Yobioktetter | 9.67140655692 × 1026 bit |
| Referens | Yobioktetter (Yio) | Bitar (bit) |
|---|---|---|
| A plain text message (160 characters) | 1.32349 × 10-22 Yio | 1280 bit |
| A three-minute MP3 | 2.48154 × 10-18 Yio | 24000000 bit |
| A smartphone photo | 3.30872 × 10-18 Yio | 32000000 bit |
| A high-definition film | 3.30872 × 10-15 Yio | 3.2 × 1010 bit |
| A dual-layer Blu-ray disc | 4.1359 × 10-14 Yio | 4 × 1011 bit |
Yobioktetten är en enhet för digital information på två upphöjt till åttio oktetter, alltså 1024 zebioktetter. Beteckningen är Yio. Den är den största binära enhet Internationella elektrotekniska kommissionen gett namn, och yottaoktettens binära motsvarighet.
På detta sista steg skiljer sig det binära och det decimala bruket med 20,9 procent. Det är slutpunkten i det argument IEC-förstavelserna skapades för att avgöra: en skillnad som började som ofarliga 2,4 procent vid kibioktetten har genom åtta på varandra följande multiplikationer med 1,024 vuxit till en avvikelse på mer än en femtedel. Inget mätsystem kan bära en så stor tvetydighet.
En yobioktett är 1 208 925 819 614 629 174 706 176 oktetter. Hela den datamängd mänskligheten håller är några hundra zettaoktetter, alltså en bråkdel av en procent av detta. Ingenting av denna storlek har byggts, och dagens tillverkningstakt skulle behöva fortsätta i många århundraden för att samla ihop en enda.
Den binära serien slutar vid yobi därför att den decimala serien slutade vid yotta när IEC-standarden skrevs 1998. När ronna och quetta lades till metersystemet 2022 bestämdes inga motsvarande binära namn, så en mängd på två upphöjt till nittio oktetter saknar godtagen kortform. Den luckan fylls förmodligen om den någonsin behövs.
Värdet av att bestämma toppen på en stege ingen bestigit är detsamma som värdet av att bestämma dess fot. Ett mätsystem vars namn tar slut tvingar sina brukare att improvisera, och improviserade utvidgningar strider mot varandra. Både den metriska och IEC:s serie skrevs ut i sin helhet, för att regeln och inte en undantagstabell ska vara allt någon behöver lära sig.
För varje läsare av fackstoff ryms hela seriens lärdom i ett tecken. Kio, Mio, Gio, Tio, Pio, Eio, Zio och Yio är binära; ko, Mo, Go, To, Po, Eo, Zo och Yo är decimala; och skillnaden mellan dem vidgas från ett avrundningsfel till en femtedel ju högre man stiger. Det gemena i:et är det enda i ett dokument som säger vilket som avsågs.
En yobioktett motsvarar 1024 zebioktetter, 1 208 925 819 614 629 174 706 176 oktetter, 8 yobibit eller ungefär 1,209 yottaoktetter.
Biten är informationens grundenhet. Beteckningen är bit, och namnet är en sammandragning av engelskans binary digit, binär siffra, myntad av statistikern John Tukey och satt på pränt av Claude Shannon i hans uppsats från 1948, En matematisk teori för kommunikation, det verk som grundade informationsteorin.
En bit är den mängd information som ett enda val mellan två lika sannolika möjligheter bär. Ett mynt som faller krona eller klave, en strömbrytare öppen eller sluten, en spänning hög eller låg: var och en av dessa avgör en bit. Den bestämningen är det som gör biten till en enhet och inte blott en skrivvana. Den mäter hur mycket ovisshet ett svar undanröjer, och det oberoende av vad frågan gällde.
Shannons insikt var att detta gick att räkna. Ett meddelande hämtat ur ett alfabet på trettiotvå lika sannolika tecken bär fem bitar per tecken, eftersom trettiotvå är två upphöjt till fem. Är tecknen inte lika sannolika — som bokstäverna i ett språk inte är — sjunker medelvärdet, och just det avståndet mellan den naiva räkningen och det sanna medelvärdet är vad komprimering utnyttjar. En väl komprimerad fil är en där de överflödiga bitarna tagits bort.
I utrustningen är biten ett fysiskt tillstånd: en laddning fångad på en flytande grind i flashminne, magnetiseringens riktning hos en domän på en hårddisks skiva, en grop eller en plan yta på en optisk skiva, en ljuspuls närvarande eller frånvarande i en fiber. Alla kodar samma abstrakta storhet, och därför kan data flytta mellan dem utan förlust.
I lagring räknas bitar nästan aldrig en och en. De buntas till oktetter om åtta, och rymligheten anges i oktetter eller deras mångfalder. Överföring är en annan sak: nät- och gränssnittshastigheter anges i bitar per sekund, så en förbindelse som utannonseras till 100 megabit per sekund levererar omkring 12,5 megaoktetter per sekund. Att blanda ihop de två är hela fältets vanligaste räknefel.
Där enstaka bitar verkligen räknas är i uppgifter om finhet och omfång. En färgkanal med 8 bitar rymmer 256 steg; en med 10 bitar rymmer 1024. Ljud med 16 bitar per sampel har omkring 96 decibels dynamik, och med 24 bitar omkring 144. En 64-bitars adress kan namnge ungefär 18 triljoner platser. I varje fall fördubblar varje tillagd bit det som går att skilja åt.
En bit motsvarar 0,125 oktetter, 0,001 kilobit eller ungefär 0,0009766 kibibit.