| Referens | Timmar (hr) | Dygn (d) |
|---|---|---|
| A blink of an eye | 0.0000277778 hr | 0.00000115741 d |
| One heartbeat at rest | 0.000230556 hr | 0.00000960648 d |
| Half of a football match | 0.75 hr | 0.03125 d |
| A full day | 24 hr | 1 d |
Timmen är en tidsenhet som motsvarar 60 minuter, eller 3600 sekunder. Beteckningen är h. Tjugofyra timmar utgör ett dygn, och enheten är godkänd för bruk tillsammans med SI utan att tillhöra det.
Dess längd var en gång föränderlig. Fornegyptisk och senare grekisk-romersk sed delade dagsljuset i tolv delar och mörkret i tolv till, vilket innebar att en dagtimme på sommaren var betydligt längre än en på vintern. Dessa säsongstimmar eller temporala timmar levde kvar i Europa in i medeltiden och användes i klostrens tidhållning långt efter att mekaniska ur kommit. Lika timmar segrade eftersom det inte går att enkelt bygga ett ur vars gång ändras med årstiden.
Tjugofyra är antalet därför att tolv är antalet. Egyptiska astronomer använde en uppsättning om trettiosex dekanstjärnor, av vilka tolv syntes under en natt, och tolv var redan ett bekvämt tal i en duodecimal räknetradition som delas rent med två, tre, fyra och sex. Att fördubbla det för att täcka hela dygnet gav tjugofyra, och sedan dess har inget allvarligt försök att ändra det lyckats.
Timmen ordnar det moderna arbetslivet mer än någon annan enhet. Löner, skift, öppettider, flygtider, parkeringsavgifter och lagstadgade körtidsgränser anges i timmar, och timmen är grunden för kilowattimmen, som praktiskt taget all el faktureras efter. Tidtabeller byggs på hela timmar, och tidszoner definieras som avvikelser i hela timmar från koordinerad universaltid, med en handfull undantag förskjutna trettio eller fyrtiofem minuter.
Inom vetenskapen förekommer timmen mer sällan än sekunden men lever kvar överallt där ett förlopp pågår tillräckligt länge för att sekunder ska bli otympliga: reaktionstider i kemin, doseringsintervall i medicinen och halveringstider i det område där timmar är den naturliga skalan.
Geografin är delad efter den. Jorden vrider sig femton longitudgrader på en timme, så jordklotet skars i tjugofyra zoner en timme isär, en ordning som antogs vid den internationella meridiankonferensen 1884 sedan järnvägarna gjort den lokala soltiden obrukbar. Ordningen är ofullständig: flera länder håller avvikelser på en halvtimme eller fyrtiofem minuter, och Kina spänner över fem geografiska zoner med en enda. Timmen lånar dessutom sitt namn åt en energienhet. En kilowattimme är den energi en kilowatt lämnar under en timme, 3,6 megajoule, och det är den storhet som står på varje elräkning i världen.
En timme motsvarar 60 minuter, 3600 sekunder eller ungefär 0,0416667 dygn.
Dygnet är en tidsenhet som motsvarar 24 timmar, eller 86 400 sekunder. Beteckningen är d. Det är godkänt för bruk tillsammans med SI utan att vara en SI-enhet, och det är den enda vanliga tidsenhet som direkt motsvarar en fysisk cykel som människor kan iaktta utan instrument.
Det finns mer än ett slags dygn, och skillnaden spelar roll i astronomin. Soldygnet är tiden mellan två på varandra följande middagar, när solen återvänder till samma läge på himlen. Stjärndygnet är den tid jorden behöver för ett varv i förhållande till de avlägsna stjärnorna, och det är kortare med ungefär tre minuter och femtiosex sekunder. Skillnaden beror på att jorden samtidigt rör sig längs sin bana och därför måste vrida sig något mer än ett helt varv för att åter föra solen till samma höjd.
Soldygnet är inte heller konstant. Jordens bana är elliptisk och axeln lutar, så intervallet mellan middagarna varierar under året med upp till ett trettiotal sekunder åt vardera hållet. Medelsoldygnet jämnar ut detta, och tidsekvationen beskriver skillnaden, vilket är skälet till att ett solur kan gå en kvart före eller efter en klocka beroende på årstiden.
Det civila dygnet på exakt 86 400 sekunder är en överenskommelse och ingen mätning. Jordens rotation bromsas gradvis av tidvattenfriktion mot månen, i en takt som förlänger dygnet med ungefär två millisekunder per århundrade, och den varierar dessutom oregelbundet med rörelser i atmosfären och i kärnan. Sedan 1972 har skottsekunder skjutits in för att hålla klocktiden inom en sekund från soltiden, en praxis som enligt beslut ska upphöra senast 2035 till förmån för en större tillåten avvikelse.
Bortom tidhållningen ordnar enheten allt periodiskt i det vanliga livet: anställnings- och hyresavtal, ränteberäkningar, doseringsscheman för läkemedel, väderstatistik, uppskattningar av frakt och leverans samt hela kalendrarnas apparat. Biologin har sin egen version i dygnsrytmen, en inre cykel på nästan exakt tjugofyra timmar som fortsätter även utan ledtrådar från dagsljuset.
Astronomin använder julianskt dagnummer, en obruten räkning av dygn från en fast epok år 4713 före vår tideräkning, just därför att kalendrar är oregelbundna och en enkel löpande summa är lättare att räkna med.
Ett dygn motsvarar 24 timmar, 1440 minuter eller 86 400 sekunder.