| Mebioktetter (Mio) | Zebibitar (Zibit) |
|---|---|
| 1 Mebioktett | 7.1054273576 × 10-15 Zibit |
| 2 Mebioktetter | 1.42108547152 × 10-14 Zibit |
| 3 Mebioktetter | 2.13162820728 × 10-14 Zibit |
| 4 Mebioktetter | 2.84217094304 × 10-14 Zibit |
| 5 Mebioktetter | 3.5527136788 × 10-14 Zibit |
| 10 Mebioktetter | 7.1054273576 × 10-14 Zibit |
| 20 Mebioktetter | 1.42108547152 × 10-13 Zibit |
| 25 Mebioktetter | 1.7763568394 × 10-13 Zibit |
| 50 Mebioktetter | 3.5527136788 × 10-13 Zibit |
| 100 Mebioktetter | 7.1054273576 × 10-13 Zibit |
| Referens | Mebioktetter (Mio) | Zebibitar (Zibit) |
|---|---|---|
| A plain text message (160 characters) | 0.000152588 Mio | 1.0842 × 10-18 Zibit |
| A three-minute MP3 | 2.86102 Mio | 2.03288 × 10-14 Zibit |
| A smartphone photo | 3.8147 Mio | 2.71051 × 10-14 Zibit |
| A high-definition film | 3814.7 Mio | 2.71051 × 10-11 Zibit |
| A dual-layer Blu-ray disc | 47683.7 Mio | 3.38813 × 10-10 Zibit |
Mebioktetten är en enhet för digital information på 1 048 576 oktetter, alltså 1024 kibioktetter. Beteckningen är Mio. Den är megaoktettens binära motsvarighet, och de två skiljer sig med 4,9 procent — den punkt där en omsorgsfull författare börjar skilja dem åt.
Enhetens synligaste hem är processorns snabbminne. Det snabba minne som byggs in i en processor för att hålla nyligen använda data måttsätts binärt, och dagens kretsar bär snabbminnen mätta i mebioktetter: några hundra kibioktetter på andra nivån och tiotals mebioktetter på tredje. De talen är exakta tvåpotenser eftersom snabbminnet adresseras genom att en adress delas i fasta bitfält.
Blockstorlekar och buffertar följer samma logik. Filsystem tilldelar i block, databasmotorer läser i sidor, komprimeringsverktyg arbetar i fönster, och allt detta är tvåpotenser, oftast några mebioktetter. Ett verktyg som erbjuder en buffert på 16 megaoktetter menar nästan alltid 16 mebioktetter, eftersom den underliggande tilldelningen är en förskjutning och ingen multiplikation.
Skillnaden har blivit synlig för vanliga användare genom glappet mellan vad en hämtning uppger och vad en filhanterare rapporterar. En fil beskriven som 100 megaoktetter på en webbplats är ofta 100 mebioktetter på disken, eller tvärtom, och de 4,9 procent som följer räcker för att få en förloppsindikator att se fel ut utan att något faktiskt är fel.
Som skala rymmer en mebioktett en miljon tecken text utan diakriter — ungefär en lång roman, eller femhundra sidor. Det är också ett enda fotografi från en blygsam kamera, eller åtta sekunders högupplöst video. Samma enhet beskriver alltså både en väldig mängd text och en försvinnande mängd video, vilket säger en hel del om den relativa kostnaden för att återge de två.
IEC-skrivningen Mio används i teknisk dokumentation, i Linux-kärnan, i filsystemsverktyg och i standarder. Den förblir sällsynt i konsumentprogram, där MB skrivs för båda mängderna. När ett tal betyder något är den säkraste vanan att räkna i oktetter och räkna om en enda gång på slutet.
En mebioktett motsvarar 1 048 576 oktetter, 1024 kibioktetter, 8 mebibit eller ungefär 1,049 megaoktetter.
Zebibiten är en enhet för digital information på två upphöjt till sjuttio bitar, alltså 1024 exbibit. Beteckningen är Zibit. Den är zettabitens binära motsvarighet, och de två skiljer sig i dag med 18,1 procent — nära en femtedel.
Den isärgången är själva skälet till att de binära förstavelserna behövdes. Vid kibibiten skilde sig de två bruken med 2,4 procent, ett avrundningsfel. Här är skillnaden stor nog att ett dokument som använder fel av dem helt enkelt rapporterar en annan mängd, och inget sammanhang kan bota tvetydigheten i efterhand.
En zebibit är 147 573 952 589 676 412 928 oktetter, alltså 128 exbioktetter. Ingenting av denna storlek finns. Summan av alla data mänskligheten håller ligger på några hundra zettaoktetter, alltså under en zebioktett, så världens hela informationsförråd når ännu inte upp till en enhet på detta steg av den binära stegen.
Enheten finns därför att IEC-serien bestämdes fullständigt och inte bara så långt man då behövde. Det är samma grundsats metersystemet följer: varje förstavelse gäller varje enhet, vare sig sammansättningen ännu använts eller ej. Ett system med hål kräver en undantagstabell; ett utan hål kräver bara regeln.
Där zebibiten verkligen skulle kunna dyka upp är i räkningen med adressrum. Två upphöjt till sjuttio är ingen naturlig pekarbredd, men mångfalder och delar av tvåpotenser går genom varje samtal om adressering, och ett upplägg som reserverade sjuttio bitar för något skulle naturligt beskrivas i dessa termer. Sådana upplägg föreslås då och då och inget har ännu behövts.
Att läsa beteckningen är den praktiska färdigheten. Zibit är binärt, Zbit är decimalt, och med aderton procents avstånd är de två inte utbytbara i något dokument där talet betyder något. När en källa skriver ZB utan förklaring finns inget sätt att veta vilket som avsågs, och det hederliga svaret är att behandla talet som osäkert med en femtedel.
En zebibit motsvarar 1024 exbibit, 147 573 952 589 676 412 928 oktetter eller ungefär 1,181 zettabit.