| Dekaliter (daL) | Gill (gi) |
|---|---|
| 1 Dekaliter | 70.3901594557 gi |
| 2 Dekaliter | 140.780318911 gi |
| 3 Dekaliter | 211.170478367 gi |
| 4 Dekaliter | 281.560637823 gi |
| 5 Dekaliter | 351.950797279 gi |
| 10 Dekaliter | 703.901594557 gi |
| 20 Dekaliter | 1407.80318911 gi |
| 25 Dekaliter | 1759.75398639 gi |
| 50 Dekaliter | 3519.50797279 gi |
| 100 Dekaliter | 7039.01594557 gi |
| Referens | Dekaliter (daL) | Gill (gi) |
|---|---|---|
| A teaspoon | 0.0005 daL | 0.0351951 gi |
| A can of soft drink | 0.033 daL | 2.32288 gi |
| A wine bottle | 0.075 daL | 5.27926 gi |
| A bathtub | 15 daL | 1055.85 gi |
| An Olympic swimming pool | 250000 daL | 17597540 gi |
Dekalitern är en volymenhet på tio liter. Beteckningen är daL. Den står mellan hushållets liter och handelns hektoliter, och även om den en gång hade en fast plats på europeiska marknader hör den i dag till de minst skrivna metriska volymenheterna.
Dess historiska roll var som ett kroppsligt mått snarare än ett tal. Franska marknader på 1800-talet sålde spannmål, potatis, kastanjer och torkade bönor ur stämplade cylindriska kärl som rymde en dekaliter, en halv eller en dubbel, och en handlares uppsättning granskades och verifierades som en uppsättning vikter. Att sälja torrvaror efter volym gick snabbare än att väga dem och krävde ingen våg, så de kärlen gjorde verklig nytta.
Vägningen trängde undan den. Så snart noggranna och billiga vågar blev allmänna gick torrvaror över till massa, som är rättvisare för köparen eftersom den inte beror på hur tätt ett parti råkar sätta sig. Dekalitern förlorade sitt syfte tillsammans med bruket, och kärlen lever kvar på museer och i ordförrådet hos några gamla marknader, inte i handeln.
Själva storheten är alltjämt fullkomligt vardaglig. Tio liter är en stor hushållshink, en halv dunk, tanken på en skoter, eller dricksvatten för en person i fjorton dagar. Det är ungefär volymen hos ett kubiskt kärl med tjugotvå centimeters sida, och det väger tio kilogram fyllt med vatten.
Det som dödade enheten som skriven form var samma tryck som drev bort deka överallt annars. Metrisk praxis går i steg om tusen, så liter räcker upp till omkring tusen och hektoliter tar vid för handelsmängder. Tio liter skrivs 10 L, vilket är kortare än 1 daL, inte behöver någon förklaring och sorteras rätt bredvid 5 L och 200 L i samma tabell.
När enheten ändå dyker upp, oftast i en gammal handling eller ett översatt dokument, är omräkningen ett enda steg. Multiplicera med tio för liter, dividera med tio för hektoliter, och talet som blir kvar passar dagens bruk utan minsta förlust av noggrannhet.
En dekaliter motsvarar 10 liter, 0,1 hektoliter, ungefär 2,64 amerikanska gallon eller cirka 2,2 brittiska gallon.
Gillen är en volymenhet på en fjärdedels brittisk pint, alltså exakt 142,0653125 milliliter. Beteckningen är gi. Det är fem brittiska flytande uns, och den står mellan det flytande unset och pinten i den gamla brittiska vätskekedjan. Namnet uttalas på engelska med mjukt g, så att det låter som förnamnet Jill, vilket överraskar de flesta som bara möter det i tryck.
Under större delen av 1900-talet styrde den den brittiska puben. Sprit serverades i bråkdelar av en gill, och bråkdelen växlade med landsdel: en sjättedels gill i England och Wales, en femtedel i Skottland och en fjärdedel i Nordirland. Den som beställde samma glas i tre städer fick alltså tre olika mängder, alla lagligt riktiga och alla benämnda med samma ord.
Det systemet upphörde 1995, när Förenade kungariket ersatte gill-bråkdelarna med metriska mått om 25 eller 35 milliliter, där varje ställe valde ett och anslog vilket. Bytet blev mindre omvälvande än det såg ut, eftersom en femtedels gill är 28,4 milliliter och en fjärdedel 35,5, så de nya måtten hamnade nära de gamla och glasen ändrade knappt storlek.
Matlagningen behöll den längre än lagen. Brittiska och irländska recept skrivna före 1970-talet ber om en gill grädde, buljong eller mjölk, och mängden är en fjärdedels pint, alltså 142 milliliter. Den som lagar efter en ärvd receptbok möter ordet ofta, och omräkningen är en av få som är värd att skriva på försättsbladet.
Den amerikanska gillen är återigen en annan storhet. Den är en fjärdedels amerikansk flytande pint, alltså fyra amerikanska flytande uns eller 118,3 milliliter, omkring en sjättedel mindre än den brittiska. Den förekommer i gamla amerikanska recept och i någon barhandbok, och samma försiktighet gäller som för pinten: namnet säger inget om vilket system som avses.
I dag lever gillen kvar i dialekter, i historisk skrift och i beskrivningar av glas som säljs för tidstroget bruk. Det är ett av de tydligaste fallen av en enhet som överlever sin egen uppgift, hållen vid liv av kokböcker och av minnet av hur ett glas en gång skänktes.
En brittisk gill motsvarar 142,065 milliliter, 5 brittiska flytande uns, 0,25 brittiska pints eller ungefär 1,201 amerikanska gill.