| Zettabitar per sekund (Zbit/s) | Kibibitar per sekund (Kibit/s) |
|---|---|
| 1 Zettabit per sekund | 9.765625 × 1017 Kibit/s |
| 2 Zettabitar per sekund | 1.953125 × 1018 Kibit/s |
| 3 Zettabitar per sekund | 2.9296875 × 1018 Kibit/s |
| 4 Zettabitar per sekund | 3.90625 × 1018 Kibit/s |
| 5 Zettabitar per sekund | 4.8828125 × 1018 Kibit/s |
| 10 Zettabitar per sekund | 9.765625 × 1018 Kibit/s |
| 20 Zettabitar per sekund | 1.953125 × 1019 Kibit/s |
| 25 Zettabitar per sekund | 2.44140625 × 1019 Kibit/s |
| 50 Zettabitar per sekund | 4.8828125 × 1019 Kibit/s |
| 100 Zettabitar per sekund | 9.765625 × 1019 Kibit/s |
| Referens | Zettabitar per sekund (Zbit/s) | Kibibitar per sekund (Kibit/s) |
|---|---|---|
| A dial-up modem | 5.6 × 10-17 Zbit/s | 54.6875 Kibit/s |
| Typical home broadband | 1 × 10-13 Zbit/s | 97656.2 Kibit/s |
| Gigabit Ethernet | 1 × 10-12 Zbit/s | 976562 Kibit/s |
| Streaming a 4K film | 2.5 × 10-14 Zbit/s | 24414.1 Kibit/s |
Zettabiten per sekund är en enhet för dataöverföringshastighet på tusen exabit per sekund. Beteckningen är Zbit/s. Inget system på jorden flyttar data i den takten, och inget är planerat; enheten finns därför att metersystemet bestämmer varje förstavelse för varje enhet, vare sig sammansättningen ännu behövts eller ej.
För att se hur avlägset det är kan man ta hela internet. Världstrafiken går för närvarande på omkring en exabit per sekund i genomsnitt, så hela planetens kommunikation skulle behöva växa tusenfalt för att nå en zettabit per sekund. Vid de senaste två decenniernas tillväxttakt skulle det ta mellan tjugo och trettio år, vilket är just den sortens framskrivning som redan slagit fel åt båda hållen.
En zettabit per sekund är 125 exaoktetter per sekund. Eftersom världens lagringstillverkning ligger på några hundra exaoktetter om året skulle en länk i denna takt överföra världens hela årsproduktion av ny rymlighet på ett par sekunder. Ingenting kunde lagras i den bortre änden; data skulle behöva bearbetas och kastas allteftersom de anlände.
Den sista punkten är inte så påhittad som den låter. Flera befintliga system kastar redan nästan allt de tar emot: partikeldetektorer, radioteleskopsuppsättningar och nätövervakningssystem bearbetar långt mer än de behåller, ty att behålla det är omöjligt och onödigt. En länk på en zettabit per sekund vore ett ytterlighetsfall av en arkitektur som redan finns.
De fysiska hindren är mindre ovillkorliga än de kan verka. En enda optisk fibers teoretiska kapacitet ligger långt över vad som brukas i dag, och de praktiska gränserna kommer av förstärkarnas brus, av olinjära verkningar och av elektroniken i vardera änden, inte av glaset självt. Att lägga ihop tillräckligt många fibrer skulle nå en zettabit per sekund; svårigheten är att ingen har skäl att göra det.
För en omvandlare betyder enheten något därför att prognoser och kapacitetsmodeller skrivs i den enhet som håller talen läsbara. En framskrivning som når in på 2050-talet kan rimligen ange summor i zettabit per sekund, och en läsare måste kunna räkna om dem till något bekant.
En zettabit per sekund motsvarar 1000 exabit per sekund, 125 exaoktetter per sekund eller ungefär 0,8470 zebibit per sekund.
Kibibiten per sekund är en enhet för dataöverföringshastighet på 1024 bitar per sekund. Beteckningen är Kibit/s. Den är kilobitens per sekund binära motsvarighet och den minst brukade medlemmen i en redan ovanlig familj, ty överföringshastigheter är en av få platser i databehandlingen där det decimala bruket alltid varit entydigt.
Nättekniken har räknat i sanna tusental från början. Ett modem graderat till 56 kilobit per sekund betydde femtiosextusen, inte femtiosjutusen trehundrafyrtiofyra. Skälet är att en överföringstakt bestäms av en klocka, och klockor anges i decimala frekvenser: en länk med tio miljoner symboler per sekund bär ett decimalt antal bitar, inte en tvåpotens.
De binära förstavelserna finns för mängder och inte för takter, ty lagringsmängder ordnas i tvåpotenser medan tiden inte gör det. Det finns inget naturligt skäl för att en takt ska vara en tvåpotens, och följaktligen inget för att en taktenhet ska behöva en binär förstavelse. Där en sådan dyker upp beror det nästan alltid på att ett program dividerat en binär filstorlek med en varaktighet.
Det är precis där kibibiten per sekund uppstår. Ett verktyg som mäter en överföring genom att räkna kibioktetter och dela med sekunder ger en takt i kibioktetter per sekund, och multiplikation med åtta ger kibibit per sekund. Enheten är en följd av räkningen och ingen beskrivning av kanalen.
Som skala är en kibibit per sekund 128 oktetter per sekund, och avvikelsen från en kilobit per sekund är 2,4 procent — mindre än mätfelet i nästan varje verkligt genomströmningsprov. På denna nivå är skillnaden tekniskt riktig och praktiskt osynlig, vilket ganska väl beskriver hela det binära förstavelsesystemet i dess nedre ände.
Enheten är riktigt bestämd och en omvandlare måste hantera den, ty IEC-serien gäller varje enhet utan undantag. Huruvida någon skriver den är en annan fråga än huruvida den betyder något bestämt, och det gör den.
En kibibit per sekund motsvarar 1024 bitar per sekund, 128 oktetter per sekund eller 1,024 kilobit per sekund.