| Zettabitar per sekund (Zbit/s) | Pebioktetter per sekund (Pio/s) |
|---|---|
| 1 Zettabit per sekund | 111022.302463 Pio/s |
| 2 Zettabitar per sekund | 222044.604925 Pio/s |
| 3 Zettabitar per sekund | 333066.907388 Pio/s |
| 4 Zettabitar per sekund | 444089.20985 Pio/s |
| 5 Zettabitar per sekund | 555111.512313 Pio/s |
| 10 Zettabitar per sekund | 1110223.02463 Pio/s |
| 20 Zettabitar per sekund | 2220446.04925 Pio/s |
| 25 Zettabitar per sekund | 2775557.56156 Pio/s |
| 50 Zettabitar per sekund | 5551115.12313 Pio/s |
| 100 Zettabitar per sekund | 11102230.2463 Pio/s |
| Referens | Zettabitar per sekund (Zbit/s) | Pebioktetter per sekund (Pio/s) |
|---|---|---|
| A dial-up modem | 5.6 × 10-17 Zbit/s | 6.21725 × 10-12 Pio/s |
| Typical home broadband | 1 × 10-13 Zbit/s | 0.0000000111022 Pio/s |
| Gigabit Ethernet | 1 × 10-12 Zbit/s | 0.000000111022 Pio/s |
| Streaming a 4K film | 2.5 × 10-14 Zbit/s | 0.00000000277556 Pio/s |
Zettabiten per sekund är en enhet för dataöverföringshastighet på tusen exabit per sekund. Beteckningen är Zbit/s. Inget system på jorden flyttar data i den takten, och inget är planerat; enheten finns därför att metersystemet bestämmer varje förstavelse för varje enhet, vare sig sammansättningen ännu behövts eller ej.
För att se hur avlägset det är kan man ta hela internet. Världstrafiken går för närvarande på omkring en exabit per sekund i genomsnitt, så hela planetens kommunikation skulle behöva växa tusenfalt för att nå en zettabit per sekund. Vid de senaste två decenniernas tillväxttakt skulle det ta mellan tjugo och trettio år, vilket är just den sortens framskrivning som redan slagit fel åt båda hållen.
En zettabit per sekund är 125 exaoktetter per sekund. Eftersom världens lagringstillverkning ligger på några hundra exaoktetter om året skulle en länk i denna takt överföra världens hela årsproduktion av ny rymlighet på ett par sekunder. Ingenting kunde lagras i den bortre änden; data skulle behöva bearbetas och kastas allteftersom de anlände.
Den sista punkten är inte så påhittad som den låter. Flera befintliga system kastar redan nästan allt de tar emot: partikeldetektorer, radioteleskopsuppsättningar och nätövervakningssystem bearbetar långt mer än de behåller, ty att behålla det är omöjligt och onödigt. En länk på en zettabit per sekund vore ett ytterlighetsfall av en arkitektur som redan finns.
De fysiska hindren är mindre ovillkorliga än de kan verka. En enda optisk fibers teoretiska kapacitet ligger långt över vad som brukas i dag, och de praktiska gränserna kommer av förstärkarnas brus, av olinjära verkningar och av elektroniken i vardera änden, inte av glaset självt. Att lägga ihop tillräckligt många fibrer skulle nå en zettabit per sekund; svårigheten är att ingen har skäl att göra det.
För en omvandlare betyder enheten något därför att prognoser och kapacitetsmodeller skrivs i den enhet som håller talen läsbara. En framskrivning som når in på 2050-talet kan rimligen ange summor i zettabit per sekund, och en läsare måste kunna räkna om dem till något bekant.
En zettabit per sekund motsvarar 1000 exabit per sekund, 125 exaoktetter per sekund eller ungefär 0,8470 zebibit per sekund.
Pebioktetten per sekund är en enhet för dataöverföringshastighet på 1024 tebioktetter per sekund, alltså två upphöjt till femtio oktetter per sekund. Beteckningen är Pio/s. Den är petaoktettens per sekund binära motsvarighet, och de två skiljer sig med 12,6 procent.
Denna takt finns bara som summa. Den samlade minnesbandbredden hos en hel superdator, eller den hopräknade kapaciteten hos den nätväv som binder dess skåp, når detta område, och båda är summor över tiotusentals komponenter, av vilka var och en på egen hand flyttar några hundra gibioktetter per sekund.
Om en sådan summa betyder något beror på den beräkning som körs. Ett problem som delas så att varje nod mest arbetar på egna data kan bruka hela summan. Ett problem där varje nod ständigt måste fråga varje annan kan det inte, och maskinens verksamma bandbredd faller till vad den långsammaste delade vägen tillåter. En stor del av den parallella programmeringens konst består i att få problem in i den första gruppen.
I oktetter är en pebioktett per sekund 1 125 899 906 842 624, och i decimala termer omkring 1,126 petaoktetter per sekund. Skillnaden på 12,6 procent är den hopade verkan av fem multiplikationer med 1,024, och den är numera så stor att ingen rapport kan lämna bruket outsagt utan att införa verklig osäkerhet.
Enheten förekommer också i beskrivningar av parallella filsystem vid de största anläggningarna, där ett lagringssystem spritt över tiotusentals diskar levererar några pebioktetter per sekund till ett beräkningskluster. Det talet avgör hur snabbt maskinen kan skriva en återstartspunkt för sitt tillstånd, vilket i sin tur avgör hur mycket arbete som går förlorat när en komponent havererar — och i en maskin av den storleken havererar alltid något.
För en omvandlare är kravet helt enkelt att räkningen ska vara exakt och märkningen bevarad. Att multiplicera fem gånger med 1024 är inte svårt; att tyst byta till den decimala förstavelsen är felet som ska undvikas.
En pebioktett per sekund motsvarar 1024 tebioktetter per sekund, 1 125 899 906 842 624 oktetter per sekund eller ungefär 1,126 petaoktetter per sekund.