| Yottabitar per sekund (Ybit/s) | Pebioktetter per sekund (Pio/s) |
|---|---|
| 1 Yottabit per sekund | 111022302.463 Pio/s |
| 2 Yottabitar per sekund | 222044604.925 Pio/s |
| 3 Yottabitar per sekund | 333066907.388 Pio/s |
| 4 Yottabitar per sekund | 444089209.85 Pio/s |
| 5 Yottabitar per sekund | 555111512.313 Pio/s |
| 10 Yottabitar per sekund | 1110223024.63 Pio/s |
| 20 Yottabitar per sekund | 2220446049.25 Pio/s |
| 25 Yottabitar per sekund | 2775557561.56 Pio/s |
| 50 Yottabitar per sekund | 5551115123.13 Pio/s |
| 100 Yottabitar per sekund | 11102230246.3 Pio/s |
| Referens | Yottabitar per sekund (Ybit/s) | Pebioktetter per sekund (Pio/s) |
|---|---|---|
| A dial-up modem | 5.6 × 10-20 Ybit/s | 6.21725 × 10-12 Pio/s |
| Typical home broadband | 1 × 10-16 Ybit/s | 0.0000000111022 Pio/s |
| Gigabit Ethernet | 1 × 10-15 Ybit/s | 0.000000111022 Pio/s |
| Streaming a 4K film | 2.5 × 10-17 Ybit/s | 0.00000000277556 Pio/s |
Yottabiten per sekund är en enhet för dataöverföringshastighet på tusen zettabit per sekund. Beteckningen är Ybit/s. I trettio år var det den största takt metersystemet kunde namnge, och den beskriver en snabbhet utan tillämpning någonstans: inte i teknik, inte i forskning och inte i någon prognos som någon tar på allvar.
Dess avstånd till verkligheten är lätt att ange. Världens internettrafik ligger i genomsnitt kring en exabit per sekund, så en yottabit per sekund är ungefär en miljon gånger hela människosläktets samlade kommunikation. Den största enskilda länk som någonsin byggts går i några hundra terabit per sekund, vilket är en tiomiljarddel av detta tal.
Enheten är likväl riktigt bestämd, och det är just den fullständigheten som räknas. Metersystemets regel är att varje förstavelse förenas med varje enhet utan undantag, så en läsare som aldrig sett Ybit/s kan tyda det enbart ur förstavelsen. Ett system med luckor skulle behöva en tabell över tillåtna sammansättningar, och en tabell är precis vad ett regelburet system finns till för att undvika.
Det finns ett fysiskt sätt att tänka talet. En yottabit per sekund är 125 zettaoktetter per sekund, och den totala mängd data mänskligheten någonsin lagrat är några hundra zettaoktetter. En länk i denna takt skulle alltså sända hela artens samlade information på ett par sekunder. Någon sådan datamassa finns inte på ett enda ställe att sända, och ingenting i den bortre änden kunde ta emot den.
Förstavelsen yotta antogs 1991 tillsammans med zetta, vid en konferens som också måste överväga vilka bokstäver som stod fria. Den stod på metersystemets topp till 2022, då ronna och quetta lades till ovanför, delvis därför att datamängderna började närma sig det gamla taket. Hastigheterna har inte följt mängderna uppåt i samma takt.
För en omvandlare är hanteringen av enheten en fråga om följdriktighet och inte om nytta. Ett verktyg som räknar om varje metrisk förstavelse riktigt behöver inte avgöra vilka av dem någon kommer att bruka, och ett tal skrivet i yottabit per sekund — hur osannolikt det än är — räknas om efter samma regel som varje annat.
En yottabit per sekund motsvarar 1000 zettabit per sekund, 125 zettaoktetter per sekund eller ungefär 0,8272 yobibit per sekund.
Pebioktetten per sekund är en enhet för dataöverföringshastighet på 1024 tebioktetter per sekund, alltså två upphöjt till femtio oktetter per sekund. Beteckningen är Pio/s. Den är petaoktettens per sekund binära motsvarighet, och de två skiljer sig med 12,6 procent.
Denna takt finns bara som summa. Den samlade minnesbandbredden hos en hel superdator, eller den hopräknade kapaciteten hos den nätväv som binder dess skåp, når detta område, och båda är summor över tiotusentals komponenter, av vilka var och en på egen hand flyttar några hundra gibioktetter per sekund.
Om en sådan summa betyder något beror på den beräkning som körs. Ett problem som delas så att varje nod mest arbetar på egna data kan bruka hela summan. Ett problem där varje nod ständigt måste fråga varje annan kan det inte, och maskinens verksamma bandbredd faller till vad den långsammaste delade vägen tillåter. En stor del av den parallella programmeringens konst består i att få problem in i den första gruppen.
I oktetter är en pebioktett per sekund 1 125 899 906 842 624, och i decimala termer omkring 1,126 petaoktetter per sekund. Skillnaden på 12,6 procent är den hopade verkan av fem multiplikationer med 1,024, och den är numera så stor att ingen rapport kan lämna bruket outsagt utan att införa verklig osäkerhet.
Enheten förekommer också i beskrivningar av parallella filsystem vid de största anläggningarna, där ett lagringssystem spritt över tiotusentals diskar levererar några pebioktetter per sekund till ett beräkningskluster. Det talet avgör hur snabbt maskinen kan skriva en återstartspunkt för sitt tillstånd, vilket i sin tur avgör hur mycket arbete som går förlorat när en komponent havererar — och i en maskin av den storleken havererar alltid något.
För en omvandlare är kravet helt enkelt att räkningen ska vara exakt och märkningen bevarad. Att multiplicera fem gånger med 1024 är inte svårt; att tyst byta till den decimala förstavelsen är felet som ska undvikas.
En pebioktett per sekund motsvarar 1024 tebioktetter per sekund, 1 125 899 906 842 624 oktetter per sekund eller ungefär 1,126 petaoktetter per sekund.