| Oktetter (octet) | Exbioktetter (Eio) |
|---|---|
| 1 Oktett | 8.67361737988 × 10-19 Eio |
| 2 Oktetter | 1.73472347598 × 10-18 Eio |
| 3 Oktetter | 2.60208521397 × 10-18 Eio |
| 4 Oktetter | 3.46944695195 × 10-18 Eio |
| 5 Oktetter | 4.33680868994 × 10-18 Eio |
| 10 Oktetter | 8.67361737988 × 10-18 Eio |
| 20 Oktetter | 1.73472347598 × 10-17 Eio |
| 25 Oktetter | 2.16840434497 × 10-17 Eio |
| 50 Oktetter | 4.33680868994 × 10-17 Eio |
| 100 Oktetter | 8.67361737988 × 10-17 Eio |
| Referens | Oktetter (octet) | Exbioktetter (Eio) |
|---|---|---|
| A plain text message (160 characters) | 160 octet | 1.38778 × 10-16 Eio |
| A three-minute MP3 | 3000000 octet | 2.60209 × 10-12 Eio |
| A smartphone photo | 4000000 octet | 3.46945 × 10-12 Eio |
| A high-definition film | 4 × 109 octet | 0.00000000346945 Eio |
| A dual-layer Blu-ray disc | 5 × 1010 octet | 0.0000000433681 Eio |
Oktetten är en enhet för digital information på precis åtta bitar. Beteckningen är octet, och namnet kommer av latinets ord för en grupp om åtta. Det är den enhet i vilken nästan alla lagrade data räknas, och det är värt att veta varför den heter oktett och inte byte.
En byte var ursprungligen det antal bitar en maskin använde för att rymma ett tecken, och det antalet låg inte fast. Tidiga datorer använde byte om sex bitar, somliga om sju, några om nio. IBM System/360 från 1964 stannade vid åtta, och dess kommersiella framgång gjorde åtta till norm, men ordet byte behöll sin äldre, maskinberoende innebörd i de specifikationer där tvetydighet var farlig.
Nätvärlden tog därför oktetten. När en protokollstandard säger att ett huvudfält är fyra oktetter långt kan ingen läsare någonstans läsa det som annat än trettiotvå bitar. De internetstandarder som IETF ger ut använder genomgående oktett av just det skälet, och franskan, rumänskan och flera andra språk tog upp ordet även för vardagligt bruk, så att en hårddisk såld i Frankrike mäts i gigaoktetter.
Åtta bitar rymmer 256 skilda värden, och det är därför så mycket kommer i enheter om 256. En färgkanal går från 0 till 255. En IPv4-adress är fyra oktetter, skrivna som fyra tal mellan 0 och 255. Den ursprungliga teckenuppsättningen ASCII använde sju bitar och lämnade en ledig, och de olika åttabitarsutvidgningar som följde fyllde var och en den lediga biten med en annan uppsättning tecken med diakriter — det virrvarr som Unicode till sist ersatte.
Dagens textkodning räknar alltjämt i oktetter. UTF-8 använder en oktett för det latinska alfabetet utan diakriter, två för de flesta europeiska tecken med diakriter samt grekiska och kyrilliska, tre för kinesiska, japanska och koreanska, och fyra för resten. Därför tar samma mening olika mycket plats på olika språk, och därför är en längdgräns mätt i oktetter inte en gräns i tecken.
Lagringsutrymme, filstorlek, minne och nätets nyttolast anges alla i oktetter eller deras mångfalder. Överföringshastigheter är undantaget, eftersom de anges i bitar per sekund, och faktorn åtta mellan de två bruken är fältets största källa till förvirring.
En oktett motsvarar 8 bitar, 0,008 kilobit eller 0,001 kilooktetter.
Exbioktetten är en enhet för digital information på två upphöjt till sextio oktetter, alltså 1024 pebioktetter. Beteckningen är Eio. Den är exaoktettens binära motsvarighet, och de två skiljer sig med 15,3 procent.
Ett tal med denna enhet citeras mer än något annat: sexton exbioktetter, storleken på det adressrum en 64-bitarsprocessor kan nå. Två upphöjt till sextiofyra oktetter är 16 EiB, och den siffran är det teoretiska taket för minnet i varje maskin byggd på den arkitektur som dominerat databehandlingen sedan mitten av 2000-talet.
Samma gräns återkommer i filsystem. Ett filsystem som numrerar sina block med 64-bitarsvärden kan adressera 16 exbioktetter block, och flera moderna konstruktioner anger just det som sin högsta volymstorlek. Andra anger 8 exbioktetter, då de reserverat en bit för ett tecken eller en flagga — en detalj som halverar gränsen och är värd att känna till när man läser en specifikation.
Ingenting närmar sig dessa storlekar i praktiken. Världens största lagringssystem rymmer exaoktetter, och summan av alla data mänskligheten håller är några hundra zettaoktetter, alltså tiotusentals exbioktetter. 64-bitarstaket valdes just för att inte nås, och övergången från 32 bitar, vars gräns på fyra gibioktetter nåddes inom ett årtionde, är skälet till att konstruktörerna lämnade så gott om utrymme.
En exbioktett är 1 152 921 504 606 846 976 bitar och 128 pebioktetter. Det är en mängd som finns i specifikationer, i adressräkning och i konstruktionsunderlagen för stora system, och ingen annanstans. Att beskriva den i fotografier eller filmer är inte till nytta, ty ingen samling av vare sig det ena eller det andra kommer i närheten.
Beteckningen Eio och dess decimala syskon Eo skiljer sig med mer än en åttondel, vilket är alldeles för mycket att lämna åt gissning. När ett dokument skriver EB om ett adressrum menar det nästan säkert EiB, ty adressrum är tvåpotenser av konstruktion; när det skriver EB om lagrade data menar det nästan säkert den decimala enheten.
En exbioktett motsvarar 1024 pebioktetter, 1 152 921 504 606 846 976 oktetter, 8 exbibit eller ungefär 1,153 exaoktetter.