| Kibioktetter (Kio) | Terabitar (Tbit) |
|---|---|
| 1 Kibioktett | 0.000000008192 Tbit |
| 2 Kibioktetter | 0.000000016384 Tbit |
| 3 Kibioktetter | 0.000000024576 Tbit |
| 4 Kibioktetter | 0.000000032768 Tbit |
| 5 Kibioktetter | 0.00000004096 Tbit |
| 10 Kibioktetter | 0.00000008192 Tbit |
| 20 Kibioktetter | 0.00000016384 Tbit |
| 25 Kibioktetter | 0.0000002048 Tbit |
| 50 Kibioktetter | 0.0000004096 Tbit |
| 100 Kibioktetter | 0.0000008192 Tbit |
| Referens | Kibioktetter (Kio) | Terabitar (Tbit) |
|---|---|---|
| A plain text message (160 characters) | 0.15625 Kio | 0.00000000128 Tbit |
| A three-minute MP3 | 2929.69 Kio | 0.000024 Tbit |
| A smartphone photo | 3906.25 Kio | 0.000032 Tbit |
| A high-definition film | 3906250 Kio | 0.032 Tbit |
| A dual-layer Blu-ray disc | 48828125 Kio | 0.4 Tbit |
Kibioktetten är en enhet för digital information på 1024 oktetter, och därmed på 8192 bitar. Beteckningen är Kio. Den är kilooktettens binära motsvarighet, och fastän de två bara skiljer sig med 2,4 procent är det i denna enhet som en stor del av en dators inre uppbyggnad faktiskt mäts.
Det viktigaste exemplet är minnessidan. Processorer sköter inte minnet oktett för oktett utan i block av fast storlek, och på nästan varje vanlig arkitektur är det blocket 4 kibioktetter. Varje tilldelning ett program gör avrundas uppåt till en mångfald av det, varje post i sidtabellerna beskriver en sådan, och ett programs snabbhet beror ofta på hur väl dess åtkomstmönster passar i det fyra kibioktetter stora rutnätet.
Disksektorer berättar en liknande historia. Hårddiskar använde 512-oktetters sektorer i decennier, och moderna diskar använder 4 kibioktetter, i takt med minnessidan så att en sida kan läsas eller skrivas i en enda operation. Filsystem tilldelar sedan utrymme i block som själva är tvåpotenser, oftast 4 kibioktetter, och det är därför en fil på en oktett tar fyra kibioktetter av disken.
Nätprotokoll använder också enheten. Buffertstorlekar, fönsterstorlekar och den största storleken hos många protokollstrukturer är tvåpotenser, och gränsen på 64 kibioktetter återkommer gång på gång: det är det största värde ett 16-bitars längdfält kan uttrycka, och det begränsar därför storleken på ett UDP-datagram, ett IP-paket och flera äldre filformat.
Detta är det allmänna mönstret: överallt där en gräns kommer av bredden på ett binärt fält är gränsen en tvåpotens, och det hederliga sättet att skriva den är med en binär förstavelse. Att skriva 64 KB för datagramgränsen är inte mycket fel, men att skriva 64 KiB är exakt rätt och säger var talet kommer ifrån.
I dagligt bruk är skillnaden osynlig. En fil på 200 kilooktetter och en på 200 kibioktetter ligger 4,8 kibioktetter isär, vilket ingen märker. Skillnadens värde är att den gör räkningen bakom ett tal läsbar, vilket betyder långt mer ju större talen blir.
En kibioktett motsvarar 1024 oktetter, 8192 bitar, 8 kibibit eller 1,024 kilooktetter.
Terabiten är en enhet för digital information på tusen miljarder bitar, alltså tusen gigabit. Beteckningen är Tbit. Det är den skala i vilken internets egen stomme mäts — inte förbindelsen in i ett hus, utan länkarna mellan städer och tvärs över haven.
En terabit är 125 gigaoktetter. Sagt på annat sätt är en terabit ungefär den datamängd som ryms i hundratjugofem timmar högupplöst video, eller innehållet på en stor bärbar dators disk. En enda länk på en terabit per sekund flyttar därmed motsvarigheten till den datorn varje sekund, oavbrutet.
Sjökablarna är där dessa tal bor. En modern havskabel bär flera hundra terabit per sekund över en handfull fiberpar, med våglängdsmultiplexering som låter dussintals skilda ljuskanaler löpa i samma glastråd samtidigt. De kablar som lagts tvärs över Atlanten på 2020-talet når upp i hundratals terabit, där den första transatlantiska telefonkabeln från 1956 bar trettiosex samtal.
Knutpunkter, där nät möts och lämnar över trafik till varandra, offentliggör sin genomströmning i terabit per sekund. De största i Europa och Asien toppar vid tiotals terabit, och de talen hör till de tillförlitligaste offentliga mätningarna av hur mycket internet faktiskt används i ett givet ögonblick.
Laboratorierekorden går långt högre. Forskarlag har drivit en enda optisk fiber förbi en petabit per sekund med flerkärnig fiber och hundratals våglängder samtidigt, låt vara att sådana försök sker över korta sträckor under kontrollerade förhållanden. Avståndet mellan vad som visas i laboratoriet och vad som läggs i havet är vanligen ett årtionde.
För lagring används terabiten mest inom halvledarindustrin, där en minnesbrickas täthet anges i terabit per kvadratcentimeter eller per kapsel. Konsumentvaror märks i stället i oktetter: en terabit är 125 gigaoktetter, så en krets beskriven som 8 terabit står på hyllan som en enhet på en teraoktett.
En terabit motsvarar 1 000 000 000 000 bitar, 1000 gigabit, 125 gigaoktetter eller ungefär 0,9095 tebibit.