| Zettabitar per sekund (Zbit/s) | Tebioktetter per sekund (Tio/s) |
|---|---|
| 1 Zettabit per sekund | 113686837.722 Tio/s |
| 2 Zettabitar per sekund | 227373675.443 Tio/s |
| 3 Zettabitar per sekund | 341060513.165 Tio/s |
| 4 Zettabitar per sekund | 454747350.886 Tio/s |
| 5 Zettabitar per sekund | 568434188.608 Tio/s |
| 10 Zettabitar per sekund | 1136868377.22 Tio/s |
| 20 Zettabitar per sekund | 2273736754.43 Tio/s |
| 25 Zettabitar per sekund | 2842170943.04 Tio/s |
| 50 Zettabitar per sekund | 5684341886.08 Tio/s |
| 100 Zettabitar per sekund | 11368683772.2 Tio/s |
| Referens | Zettabitar per sekund (Zbit/s) | Tebioktetter per sekund (Tio/s) |
|---|---|---|
| A dial-up modem | 5.6 × 10-17 Zbit/s | 0.00000000636646 Tio/s |
| Typical home broadband | 1 × 10-13 Zbit/s | 0.0000113687 Tio/s |
| Gigabit Ethernet | 1 × 10-12 Zbit/s | 0.000113687 Tio/s |
| Streaming a 4K film | 2.5 × 10-14 Zbit/s | 0.00000284217 Tio/s |
Zettabiten per sekund är en enhet för dataöverföringshastighet på tusen exabit per sekund. Beteckningen är Zbit/s. Inget system på jorden flyttar data i den takten, och inget är planerat; enheten finns därför att metersystemet bestämmer varje förstavelse för varje enhet, vare sig sammansättningen ännu behövts eller ej.
För att se hur avlägset det är kan man ta hela internet. Världstrafiken går för närvarande på omkring en exabit per sekund i genomsnitt, så hela planetens kommunikation skulle behöva växa tusenfalt för att nå en zettabit per sekund. Vid de senaste två decenniernas tillväxttakt skulle det ta mellan tjugo och trettio år, vilket är just den sortens framskrivning som redan slagit fel åt båda hållen.
En zettabit per sekund är 125 exaoktetter per sekund. Eftersom världens lagringstillverkning ligger på några hundra exaoktetter om året skulle en länk i denna takt överföra världens hela årsproduktion av ny rymlighet på ett par sekunder. Ingenting kunde lagras i den bortre änden; data skulle behöva bearbetas och kastas allteftersom de anlände.
Den sista punkten är inte så påhittad som den låter. Flera befintliga system kastar redan nästan allt de tar emot: partikeldetektorer, radioteleskopsuppsättningar och nätövervakningssystem bearbetar långt mer än de behåller, ty att behålla det är omöjligt och onödigt. En länk på en zettabit per sekund vore ett ytterlighetsfall av en arkitektur som redan finns.
De fysiska hindren är mindre ovillkorliga än de kan verka. En enda optisk fibers teoretiska kapacitet ligger långt över vad som brukas i dag, och de praktiska gränserna kommer av förstärkarnas brus, av olinjära verkningar och av elektroniken i vardera änden, inte av glaset självt. Att lägga ihop tillräckligt många fibrer skulle nå en zettabit per sekund; svårigheten är att ingen har skäl att göra det.
För en omvandlare betyder enheten något därför att prognoser och kapacitetsmodeller skrivs i den enhet som håller talen läsbara. En framskrivning som når in på 2050-talet kan rimligen ange summor i zettabit per sekund, och en läsare måste kunna räkna om dem till något bekant.
En zettabit per sekund motsvarar 1000 exabit per sekund, 125 exaoktetter per sekund eller ungefär 0,8470 zebibit per sekund.
Tebioktetten per sekund är en enhet för dataöverföringshastighet på 1024 gibioktetter per sekund, alltså två upphöjt till fyrtio oktetter per sekund. Beteckningen är Tio/s. Den är teraoktettens per sekund binära motsvarighet, och de två skiljer sig med 10 procent.
Ingenting utanför en stor maskin flyttar data så snabbt. Takten beskriver minnesbandbredden hos en accelerator med staplat minne, den inre väven i en högklassig processorkapsel, eller den samlade genomströmningen i ett parallellt filsystem spritt över tusentals diskar. Allt detta är byggt av binära strukturer, och deras summor är binära mängder delade med tid.
Det är inom högprestandaberäkning enheten skrivs oftast. En superdators lagringssystem anges efter hur många tebioktetter per sekund det kan leverera till beräkningsnoderna, ty det talet avgör hur snabbt en simulering kan spara sitt tillstånd och återuppta. En maskin som räknar snabbt men skriver långsamt tillbringar tiden med att vänta.
Skillnaden på tio procent mot den decimala enheten är betydelsefull i det sammanhanget. Ett filsystem upphandlat för att leverera 10 teraoktetter per sekund och ett som levererar 10 tebioktetter per sekund skiljer sig med en hel teraoktett per sekund, vilket i en anläggning av den storleken utgör en betydande del av utrustningsbudgeten.
I bitar är en tebioktett per sekund 8 tebibit per sekund, och i decimala termer omkring 1,1 teraoktetter per sekund. Att uttrycka samma takt på fyra olika sätt är vardag på denna nivå, ty lagringsbranschen, minnesbranschen, nätbranschen och standardiseringsorganen föredrar var sitt.
Som vardaglig jämförelse skulle en tebioktett per sekund fylla en stor konsumenthårddisk på ungefär tjugo sekunder. Inget yttre gränssnitt bär detta; talet beskriver rörelse mellan komponenter inom ett enda system, där ledningarna är korta och mycket många av dem arbetar parallellt.
Grafikprocessorer har fört takten inom räckhåll för en enda komponent. En stapel minne med hög bandbredd, bunden direkt till processorkretsen, lämnar långt mer än en tebioktett per sekund till den processor som brukar den, och ett kort med flera sådana staplar når några stycken. Det är den bandbredden, och inte den nakna räknehastigheten, som begränsar träningen av stora modeller: räkneenheterna står stilla om minnet inte förmår mata dem. Samma resonemang förklarar varför den som formger superdatorer lägger lika mycket möda på vägarna mellan minne och processor som på processorerna själva, och varför takten anges i binära enheter när det beskrivna minnet adresseras i tvåpotenser.
En tebioktett per sekund motsvarar 1024 gibioktetter per sekund, 1 099 511 627 776 oktetter per sekund eller ungefär 1,100 teraoktetter per sekund.