| Pebioktetter (Pio) | Gigabitar (Gbit) |
|---|---|
| 1 Pebioktett | 9007199.25474 Gbit |
| 2 Pebioktetter | 18014398.5095 Gbit |
| 3 Pebioktetter | 27021597.7642 Gbit |
| 4 Pebioktetter | 36028797.019 Gbit |
| 5 Pebioktetter | 45035996.2737 Gbit |
| 10 Pebioktetter | 90071992.5474 Gbit |
| 20 Pebioktetter | 180143985.095 Gbit |
| 25 Pebioktetter | 225179981.369 Gbit |
| 50 Pebioktetter | 450359962.737 Gbit |
| 100 Pebioktetter | 900719925.474 Gbit |
| Referens | Pebioktetter (Pio) | Gigabitar (Gbit) |
|---|---|---|
| A plain text message (160 characters) | 1.42109 × 10-13 Pio | 0.00000128 Gbit |
| A three-minute MP3 | 0.00000000266454 Pio | 0.024 Gbit |
| A smartphone photo | 0.00000000355271 Pio | 0.032 Gbit |
| A high-definition film | 0.00000355271 Pio | 32 Gbit |
| A dual-layer Blu-ray disc | 0.0000444089 Pio | 400 Gbit |
Pebioktetten är en enhet för digital information på 1 125 899 906 842 624 oktetter, alltså 1024 tebioktetter. Beteckningen är Pio. Den är petaoktettens binära motsvarighet, och de två skiljer sig i dag med 12,6 procent.
Det är i denna enhet filsystemens gränser skrivs. Flera vitt spridda filsystem har högsta fil- eller volymstorlekar som är exakta tvåpotenser, och de gränserna hamnar i detta område: sexton tebioktetter för ett, en pebioktett för ett annat, åtta pebioktetter för ett tredje. Talen är ingens val; de följer av hur många bitar filsystemet använder för att numrera sina block.
Stora vetenskapliga och kommersiella lagringssystem måttsätts också här. Ett forskningsdatacenter kan driva ett filsystem på flera pebioktetter spritt över tusentals diskar, och de verktyg som sköter det rapporterar i pebioktetter eftersom den underliggande tilldelningen är binär rakt igenom. Att räkna om de talen till decimala enheter för en rapport inför ett fel på en åttondel utan någon nytta.
En pebioktett motsvarar ungefär tusen stora hårddiskar av konsumentslag, eller en sändares hela videoproduktion under många år. Den ligger också nära storleken hos de största enskilda vetenskapliga arkiven, fastän dessa vanligen anges i petaoktetter av pressavdelningar och i pebioktetter av de ingenjörer som driver dem, vilket ger två skilda tal för samma byggnad.
Att skilja de två åt är inget pedanteri på denna nivå. En skillnad på tolv procent vid ett köp av många pebioktetter är en stor penningsumma, och en kapacitetsplan byggd på fel enhet slår fel med mer än den marginal de flesta planer tillåter. Det är just den situation IEC-förstavelserna infördes för att förhindra.
Beteckningen Pio används i filsystemsdokumentation, i handböcker för lagringssystem och i standarder. När en källa skriver PB utan att säga vilket som avses är skillnaden en åttondel, och det hederliga för en läsare är att behandla talet som ungefärligt i stället för att anta det ena eller andra bruket.
En pebioktett motsvarar 1024 tebioktetter, 1 125 899 906 842 624 oktetter, 8 pebibit eller ungefär 1,126 petaoktetter.
Gigabiten är en enhet för digital information på en miljard bitar. Beteckningen är Gbit. Det är den enhet som ger namn åt dagens standard för trådbundna nät, och ordet gigabit har blivit en förkortning för en viss förmåga snarare än för blott en mängd.
Gigabit-Ethernet, standardiserat 1998 och 1999, bär en gigabit per sekund över vanlig partvinnad kopparkabel upp till hundra meter. Det avlöste den hundramegabitsstandard som gick före och är alltjämt den anslutning som sitter i de flesta datorer, växlar och routrar. Det enda beslutet fastställde ordet gigabits innebörd för en hel ingenjörsgeneration.
I oktetter är en gigabit 125 megaoktetter. En förbindelse på en gigabit per sekund flyttar därför omkring 125 megaoktetter i sekunden under bästa förhållanden, så en film på två gigaoktetter överförs på ett sextontal sekunder. Verkliga överföringar är långsammare, eftersom protokollpålägg, diskens hastighet och förbindelsens andra ände var för sig sätter gränser, och det är ovanligt att lagringen håller jämna steg med nätet vid dessa hastigheter.
Fibertjänster till hemmen utannonserar numera gigabit som rutin, och i många länder har talet blivit en marknadströskel snarare än en teknisk. Mycket få hushåll kan utnyttja den: en gigabitförbindelse räcker till att strömma ett par hundra högupplösta videotjänster samtidigt. Dess verkliga nytta är inte topphastigheten utan marginalen, eftersom en länk som aldrig är nära sin kapacitet håller jämnt låg fördröjning.
Minneskretsar anges i gigabit av samma skäl som mindre anges i megabit: talet speglar antalet minnesceller på brickan. En krets på 8 gigabit rymmer en gigaoktett, och åtta sådana kretsar bildar en modul på 8 gigaoktetter. Flashminnet följer samma bruk, så en flashbricka på 512 gigabit rymmer 64 gigaoktetter.
Ovanför gigabiten fortsätter skalan i tusental. Tiogigabits-Ethernet är standard i datorhallar, förbindelser på fyrtio och hundra gigabit binder samman byggnader och städer, och internets stomme går i mångfalder av dessa. Varje steg behåller samma förhållande till oktetten, och varje steg anges i bitar per sekund eftersom det är vad optiken och koppan faktiskt bär.
En gigabit motsvarar 1 000 000 000 bitar, 1000 megabit, 125 megaoktetter eller ungefär 0,9313 gibibit.