| Teraoktetter (To) | Pebibitar (Pibit) |
|---|---|
| 1 Teraoktett | 0.0071054273576 Pibit |
| 2 Teraoktetter | 0.0142108547152 Pibit |
| 3 Teraoktetter | 0.0213162820728 Pibit |
| 4 Teraoktetter | 0.0284217094304 Pibit |
| 5 Teraoktetter | 0.035527136788 Pibit |
| 10 Teraoktetter | 0.071054273576 Pibit |
| 20 Teraoktetter | 0.142108547152 Pibit |
| 25 Teraoktetter | 0.17763568394 Pibit |
| 50 Teraoktetter | 0.35527136788 Pibit |
| 100 Teraoktetter | 0.71054273576 Pibit |
| Referens | Teraoktetter (To) | Pebibitar (Pibit) |
|---|---|---|
| A plain text message (160 characters) | 1.6 × 10-10 To | 1.13687 × 10-12 Pibit |
| A three-minute MP3 | 0.000003 To | 0.0000000213163 Pibit |
| A smartphone photo | 0.000004 To | 0.0000000284217 Pibit |
| A high-definition film | 0.004 To | 0.0000284217 Pibit |
| A dual-layer Blu-ray disc | 0.05 To | 0.000355271 Pibit |
Teraoktetten är en enhet för digital information på tusen miljarder oktetter, alltså tusen gigaoktetter. Beteckningen är To. Det är den moderna hårddiskens enhet, och den punkt där personlig lagring upphörde att vara något man behövde sköta med omsorg.
En teraoktett rymmer ungefär tvåhundrafemtio tusen fotografier från en telefon, eller tvåhundra timmar högupplöst video, eller en kvarts miljon låtar. För den som varken är yrkesfotograf eller filmklippare är en enda teraoktett mer lagring än ett helt liv av vanliga filer kommer att fylla.
Hårddiskar för hemmabruk passerade en teraoktett 2007 och når i dag tjugo eller mer. Halvledardiskar kom till samma rymligheter långsammare och till högre pris, men med långt större snabbhet, och de två teknikerna delar numera marknaden mellan rymlighet och prestanda i stället för att tävla rakt mot varandra.
Det är vid teraoktetten som skillnaden mellan decimalt och binärt blir synlig nog att irritera. En disk såld som en teraoktett rymmer exakt tusen miljarder oktetter; operativsystemet delar fyra gånger med 1024 och anger 0,909 tebioktetter, vilket det brukar märka som 931 gigaoktetter. Bristen tycks vara 7 procent, fastän ingenting i själva verket gått förlorat. Vid petaoktetten ger samma räkning en klyfta på 12 procent.
Säkerhetskopiering och arkivering bor på denna skala. Ett hushålls fullständiga samling av fotografier, dokument och video ryms vanligen i några teraoktetter, vilket är skälet till att externa diskar säljs just i det intervallet. Molnlagringstjänster prissätter också per teraoktett, och ekonomin i att hålla en andra kopia av allt bär bara därför att lagringens styckpris fallit fortare än mängden vuxit.
I yrkesarbete är teraoktetten en daglig mängd och ingen milstolpe. En inspelningsdag i hög upplösning ger flera teraoktetter råmaterial. En omgång genomsekvensering ger några hundra gigaoktetter, så ett blygsamt laboratorium alstrar teraoktetter i veckan. Båda fälten har fått bygga sina arbetsflöden kring att flytta data som inte får plats på något nät på rimlig tid.
En teraoktett motsvarar 1 000 000 000 000 oktetter, 1000 gigaoktetter, 8 terabit eller ungefär 0,9095 tebioktetter.
Pebibiten är en enhet för digital information på 1 125 899 906 842 624 bitar, alltså 1024 tebibit eller två upphöjt till femtio. Beteckningen är Pibit. Den är petabitens binära motsvarighet, och klyftan mellan de två har vidgats till 12,6 procent.
Den vidgningen är värd att se på, ty den samlar hela argumentet för IEC-förstavelserna i ett enda tal. Varje steg uppför stegen multiplicerar avvikelsen med 1,024, så det som började som ofarliga 2,4 procent vid kibibiten är här en åttondel av mängden och en femtedel vid yobibiten. Ett bruk som var rimligt för små tal blir ohållbart för stora.
En pebibit är 140 737 488 355 328 oktetter, alltså 128 tebioktetter. Lagring av denna storlek finns i superdatorers minnessystem, i de snabbaste vetenskapliga mellanlagren och i det samlade minnet hos mycket stora kluster. De största maskinerna på listan över världens snabbaste datorer har primärminne mätt i pebioktetter, och förmågan att hålla en hel simulering i minnet i stället för på disk är vad som över huvud taget gör vissa beräkningar möjliga.
Eftersom dessa system adresseras binärt är den binära enheten den rätta och det decimala talet ett närmevärde. Ett kluster med en pebibit minne har inte en petabit; det har 12,6 procent mer, och en schemaläggare som fördelade efter det decimala talet skulle lämna just så mycket oanvänt.
Enheten förekommer också i filsystemens gränser. Flera vitt använda filsystem har högsta volym- eller filstorlekar uttryckta som exakta tvåpotenser, och där dessa gränser hamnar i detta område skrivs de naturligt i pebioktetter. Dokumentation som räknar om dem till decimala enheter förlorar just den egenskap som gjorde dem lätta att minnas.
I vardaglig databehandling möter man aldrig pebibiten. Den hör till specifikationer, till systemarkitektur och till de största maskinernas utformning, och en omvandlare behöver den just för de dokumenten. Överallt där den underliggande mängden är en tvåpotens är detta enheten som säger det utan avrundning.
En pebibit motsvarar 1024 tebibit, 140 737 488 355 328 oktetter eller ungefär 1,126 petabit.