| Referens | Quarts (qt) | Gill (gi) |
|---|---|---|
| A teaspoon | 0.00439938 qt | 0.0351951 gi |
| A can of soft drink | 0.290359 qt | 2.32288 gi |
| A wine bottle | 0.659908 qt | 5.27926 gi |
| A bathtub | 131.982 qt | 1055.85 gi |
| An Olympic swimming pool | 2199692 qt | 17597540 gi |
Quarten i det brittiska systemet är en volymenhet på exakt 1136,5225 milliliter. Beteckningen är qt. Det är två brittiska pints och en fjärdedels brittisk gallon, och namnet säger det: quart kommer av latinets quartus, den fjärde. Den står mellan pinten och gallonen och har i Storbritannien förlorat mot båda.
Dess nedgång är det tydligaste fallet av en enhet som klämts från två håll. Pinten överlevde därför att den är det lagliga måttet för fatöl och därför att en människa kan hålla den i handen; gallonen överlevde i förbrukningstalen. Quarten varken dricks eller körs, så ingenting höll kvar den i vardagsspråket, och brittiska butiker beskriver i dag samma mängd som en liter eller som två pints.
I Förenta staterna mår samma namn utmärkt. En amerikansk flytande quart är 946 milliliter, och mjölk, grädde, buljong, glass, färg och motorolja säljs alla i det formatet. Ett oljebyte räknas i quarts, fem är vanligt för en bil, och quart-kartongen hör till de mest igenkännliga föremålen i ett amerikanskt kök.
Den amerikanska överlevnaden har litern att tacka för en del. En amerikansk quart är bara fem procent mindre än en liter, så hyllformaten ändrades knappt när kanadensiska och internationella varor gick över till metriskt, och den som jämför en quart med en liter jämför nästan samma sak. Den brittiska quarten är tretton procent större än en liter, vilket gjorde samma utbyte mindre bekvämt i Storbritannien.
Torrmåttet lägger till ännu en komplikation i Förenta staterna. En torr quart är 1101 milliliter mot den flytandes 946, och den hör till en egen kedja som används för bär, grönsaker och spannmål. Ingenting på en etikett skiljer dem åt, så samma ord beskriver två olika mängder beroende på om innehållet går att hälla.
Vid omräkning är den brittiska quarten 1,1365 liter och den amerikanska flytande quarten 0,9464. Tumregeln att en quart är ungefär en liter är säker i Amerika och en sjundedel fel i Storbritannien, vilket är precis den marginal som får ett recept eller en kemisk spädning att gå fel utan att se uppenbart fel ut.
En brittisk quart motsvarar 1136,5225 milliliter, 2 brittiska pints, 0,25 brittiska gallon eller ungefär 1,201 amerikanska flytande quarts.
Gillen är en volymenhet på en fjärdedels brittisk pint, alltså exakt 142,0653125 milliliter. Beteckningen är gi. Det är fem brittiska flytande uns, och den står mellan det flytande unset och pinten i den gamla brittiska vätskekedjan. Namnet uttalas på engelska med mjukt g, så att det låter som förnamnet Jill, vilket överraskar de flesta som bara möter det i tryck.
Under större delen av 1900-talet styrde den den brittiska puben. Sprit serverades i bråkdelar av en gill, och bråkdelen växlade med landsdel: en sjättedels gill i England och Wales, en femtedel i Skottland och en fjärdedel i Nordirland. Den som beställde samma glas i tre städer fick alltså tre olika mängder, alla lagligt riktiga och alla benämnda med samma ord.
Det systemet upphörde 1995, när Förenade kungariket ersatte gill-bråkdelarna med metriska mått om 25 eller 35 milliliter, där varje ställe valde ett och anslog vilket. Bytet blev mindre omvälvande än det såg ut, eftersom en femtedels gill är 28,4 milliliter och en fjärdedel 35,5, så de nya måtten hamnade nära de gamla och glasen ändrade knappt storlek.
Matlagningen behöll den längre än lagen. Brittiska och irländska recept skrivna före 1970-talet ber om en gill grädde, buljong eller mjölk, och mängden är en fjärdedels pint, alltså 142 milliliter. Den som lagar efter en ärvd receptbok möter ordet ofta, och omräkningen är en av få som är värd att skriva på försättsbladet.
Den amerikanska gillen är återigen en annan storhet. Den är en fjärdedels amerikansk flytande pint, alltså fyra amerikanska flytande uns eller 118,3 milliliter, omkring en sjättedel mindre än den brittiska. Den förekommer i gamla amerikanska recept och i någon barhandbok, och samma försiktighet gäller som för pinten: namnet säger inget om vilket system som avses.
I dag lever gillen kvar i dialekter, i historisk skrift och i beskrivningar av glas som säljs för tidstroget bruk. Det är ett av de tydligaste fallen av en enhet som överlever sin egen uppgift, hållen vid liv av kokböcker och av minnet av hur ett glas en gång skänktes.
En brittisk gill motsvarar 142,065 milliliter, 5 brittiska flytande uns, 0,25 brittiska pints eller ungefär 1,201 amerikanska gill.