| Milliliter (mL) | Gill (gi) |
|---|---|
| 1 Milliliter | 0.00703901594557 gi |
| 2 Milliliter | 0.0140780318911 gi |
| 3 Milliliter | 0.0211170478367 gi |
| 4 Milliliter | 0.0281560637823 gi |
| 5 Milliliter | 0.0351950797279 gi |
| 10 Milliliter | 0.0703901594557 gi |
| 20 Milliliter | 0.140780318911 gi |
| 25 Milliliter | 0.175975398639 gi |
| 50 Milliliter | 0.351950797279 gi |
| 100 Milliliter | 0.703901594557 gi |
| Referens | Milliliter (mL) | Gill (gi) |
|---|---|---|
| A teaspoon | 5 mL | 0.0351951 gi |
| A can of soft drink | 330 mL | 2.32288 gi |
| A wine bottle | 750 mL | 5.27926 gi |
| A bathtub | 150000 mL | 1055.85 gi |
| An Olympic swimming pool | 2.5 × 109 mL | 17597540 gi |
Millilitern är en volymenhet på en tusendels liter, skriven mL eller ml. Den är exakt en kubikcentimeter. Den är arbetsenheten inom medicin, matlagning, kosmetik och laboratorium, och den är den minsta volym de flesta människor avsiktligt hanterar under en dag.
Medicinen lutar sig mot den mer än mot någon annan volymenhet. Flytande läkemedel doseras i milliliter, sprutor är graderade i dem, infusioner ordineras som så många milliliter i timmen, och provsvar anges per milliliter eller per deciliter. Noggrannheten spelar roll: ett doseringsfel på tio gånger i en barnordination är i denna enhet skillnaden på en enda decimal.
Därför har hushållsskeden drivits bort ur medicinska anvisningar. En tesked är nominellt fem milliliter, men verkliga skedar rymmer från två till nio, och därför levereras flytande läkemedel numera med ett doseringsredskap graderat i milliliter. Myndigheter i flera länder kräver den märkningen just därför att den undanröjer en tvetydighet som skedar inte kan undanröja.
Matlagningen utanför Förenta staterna går på den. Europeiska och asiatiska recept anger vätskor i milliliter och liter i stället för i koppar, vilket är noggrannare, eftersom en kopp mäter volym med ett ostandardiserat kärl medan en milliliter inte gör det. Utskänkningsmått för vin och sprit, storleken på en espresso och rymden hos en nappflaska anges alla i milliliter.
En bekväm likhet hjälper i köket och i laboratoriet lika mycket. En milliliter vatten har massan ett gram, så ett recept eller ett protokoll kan växla mellan massa och volym för vattenlika vätskor utan verkligt fel. Kosmetiken använder samma enhet rakt igenom, från femmilliliterprovet till femhundramilliliterflaskan.
Mot amerikanska och brittiska mått räknas den om obekvämt, och de två skiljer sig dessutom från varandra. En milliliter är 0,0338 amerikanska flytande uns men 0,0352 brittiska flytande uns, så ett flytande uns är omkring fyra procent större i Storbritannien än i Amerika, och varje dryckes- eller läkemedelsvolym som räknas om mellan dem måste ange vilket system som avsågs.
En milliliter motsvarar 1 kubikcentimeter, 0,001 liter, ungefär 0,0338 amerikanska flytande uns eller cirka 0,0352 brittiska flytande uns.
Gillen är en volymenhet på en fjärdedels brittisk pint, alltså exakt 142,0653125 milliliter. Beteckningen är gi. Det är fem brittiska flytande uns, och den står mellan det flytande unset och pinten i den gamla brittiska vätskekedjan. Namnet uttalas på engelska med mjukt g, så att det låter som förnamnet Jill, vilket överraskar de flesta som bara möter det i tryck.
Under större delen av 1900-talet styrde den den brittiska puben. Sprit serverades i bråkdelar av en gill, och bråkdelen växlade med landsdel: en sjättedels gill i England och Wales, en femtedel i Skottland och en fjärdedel i Nordirland. Den som beställde samma glas i tre städer fick alltså tre olika mängder, alla lagligt riktiga och alla benämnda med samma ord.
Det systemet upphörde 1995, när Förenade kungariket ersatte gill-bråkdelarna med metriska mått om 25 eller 35 milliliter, där varje ställe valde ett och anslog vilket. Bytet blev mindre omvälvande än det såg ut, eftersom en femtedels gill är 28,4 milliliter och en fjärdedel 35,5, så de nya måtten hamnade nära de gamla och glasen ändrade knappt storlek.
Matlagningen behöll den längre än lagen. Brittiska och irländska recept skrivna före 1970-talet ber om en gill grädde, buljong eller mjölk, och mängden är en fjärdedels pint, alltså 142 milliliter. Den som lagar efter en ärvd receptbok möter ordet ofta, och omräkningen är en av få som är värd att skriva på försättsbladet.
Den amerikanska gillen är återigen en annan storhet. Den är en fjärdedels amerikansk flytande pint, alltså fyra amerikanska flytande uns eller 118,3 milliliter, omkring en sjättedel mindre än den brittiska. Den förekommer i gamla amerikanska recept och i någon barhandbok, och samma försiktighet gäller som för pinten: namnet säger inget om vilket system som avses.
I dag lever gillen kvar i dialekter, i historisk skrift och i beskrivningar av glas som säljs för tidstroget bruk. Det är ett av de tydligaste fallen av en enhet som överlever sin egen uppgift, hållen vid liv av kokböcker och av minnet av hur ett glas en gång skänktes.
En brittisk gill motsvarar 142,065 milliliter, 5 brittiska flytande uns, 0,25 brittiska pints eller ungefär 1,201 amerikanska gill.