| Referens | Gill (gi) | Amerikanska flytande pints (pt) |
|---|---|---|
| A teaspoon | 0.0351951 gi | 0.0105669 pt |
| A can of soft drink | 2.32288 gi | 0.697414 pt |
| A wine bottle | 5.27926 gi | 1.58503 pt |
| A bathtub | 1055.85 gi | 317.006 pt |
| An Olympic swimming pool | 17597540 gi | 5283441 pt |
Gillen är en volymenhet på en fjärdedels brittisk pint, alltså exakt 142,0653125 milliliter. Beteckningen är gi. Det är fem brittiska flytande uns, och den står mellan det flytande unset och pinten i den gamla brittiska vätskekedjan. Namnet uttalas på engelska med mjukt g, så att det låter som förnamnet Jill, vilket överraskar de flesta som bara möter det i tryck.
Under större delen av 1900-talet styrde den den brittiska puben. Sprit serverades i bråkdelar av en gill, och bråkdelen växlade med landsdel: en sjättedels gill i England och Wales, en femtedel i Skottland och en fjärdedel i Nordirland. Den som beställde samma glas i tre städer fick alltså tre olika mängder, alla lagligt riktiga och alla benämnda med samma ord.
Det systemet upphörde 1995, när Förenade kungariket ersatte gill-bråkdelarna med metriska mått om 25 eller 35 milliliter, där varje ställe valde ett och anslog vilket. Bytet blev mindre omvälvande än det såg ut, eftersom en femtedels gill är 28,4 milliliter och en fjärdedel 35,5, så de nya måtten hamnade nära de gamla och glasen ändrade knappt storlek.
Matlagningen behöll den längre än lagen. Brittiska och irländska recept skrivna före 1970-talet ber om en gill grädde, buljong eller mjölk, och mängden är en fjärdedels pint, alltså 142 milliliter. Den som lagar efter en ärvd receptbok möter ordet ofta, och omräkningen är en av få som är värd att skriva på försättsbladet.
Den amerikanska gillen är återigen en annan storhet. Den är en fjärdedels amerikansk flytande pint, alltså fyra amerikanska flytande uns eller 118,3 milliliter, omkring en sjättedel mindre än den brittiska. Den förekommer i gamla amerikanska recept och i någon barhandbok, och samma försiktighet gäller som för pinten: namnet säger inget om vilket system som avses.
I dag lever gillen kvar i dialekter, i historisk skrift och i beskrivningar av glas som säljs för tidstroget bruk. Det är ett av de tydligaste fallen av en enhet som överlever sin egen uppgift, hållen vid liv av kokböcker och av minnet av hur ett glas en gång skänktes.
En brittisk gill motsvarar 142,065 milliliter, 5 brittiska flytande uns, 0,25 brittiska pints eller ungefär 1,201 amerikanska gill.
Förenta staternas flytande pint är en volymenhet på exakt 473,176473 milliliter. Beteckningen är pt. Det är sexton amerikanska flytande uns och en åttondels amerikansk gallon. Den är märkbart mindre än den brittiska pinten om 568 milliliter, eftersom den amerikanska pinten rymmer sexton flytande uns där den brittiska rymmer tjugo.
Den skillnaden på fyra uns är hela historien om de två pintarna. Båda systemen härstammar från samma medeltida engelska mått, men Storbritannien byggde om sin vätskekedja 1824 kring en gallon om tio pund vatten, medan Förenta staterna behöll den äldre vingallonen om 231 kubiktum. Pinten ärvde skillnaden, och en brittisk pint är i dag omkring en femtedel större än en amerikansk.
Ramsan lever kvar därför att den amerikanska pinten passar in i den. Tanken att en pint är ett pund världen över gäller den amerikanska pinten, eftersom sexton flytande uns vatten väger 1,04 pund, och den faller i Storbritannien, där en pint vatten väger ett och ett kvarts pund. Uttrycket påminner nyttigt om att ramsor om mått reser sämre än måtten själva.
Fatölet är där skillnaden blir synlig för resenären, och där amerikansk praxis är lösare än brittisk. Det finns inget federalt krav på att ett glas som säljs som pint ska rymma en pint, och det utbredda sextonunsglaset rymmer den volymen bara fyllt till brädden, så en öl som skänkts med skum innehåller mindre. Flera delstater har lagstiftat om saken just därför att det brittiska systemets kontrollerade glas saknar amerikansk motsvarighet.
Hushållsförpackningar använder den ständigt. Mjölk, grädde, glass och bär säljs i pintförpackningar, och en donerad blodenhet kallas i dagligt tal en pint fastän den rymmer omkring 470 milliliter. Kvalitetsglass i pintburk hör till landets mest igenkännliga butiksformat.
Därtill finns en amerikansk torr pint om 551 milliliter för trädgårdsprodukter, och ingenting i ordet skiljer den åt. En pint grädde och en pint blåbär är alltså olika mängder, med omkring sexton procents skillnad, det slags detalj som blir synlig först när någon försöker räkna om ett recept.
En amerikansk flytande pint motsvarar 473,176 milliliter, 16 amerikanska flytande uns, 0,125 amerikanska gallon eller ungefär 0,833 brittiska pints.