| Gibibitar (Gibit) | Megaoktetter (Mo) |
|---|---|
| 1 Gibibit | 134.217728 Mo |
| 2 Gibibitar | 268.435456 Mo |
| 3 Gibibitar | 402.653184 Mo |
| 4 Gibibitar | 536.870912 Mo |
| 5 Gibibitar | 671.08864 Mo |
| 10 Gibibitar | 1342.17728 Mo |
| 20 Gibibitar | 2684.35456 Mo |
| 25 Gibibitar | 3355.4432 Mo |
| 50 Gibibitar | 6710.8864 Mo |
| 100 Gibibitar | 13421.7728 Mo |
| Referens | Gibibitar (Gibit) | Megaoktetter (Mo) |
|---|---|---|
| A plain text message (160 characters) | 0.00000119209 Gibit | 0.00016 Mo |
| A three-minute MP3 | 0.0223517 Gibit | 3 Mo |
| A smartphone photo | 0.0298023 Gibit | 4 Mo |
| A high-definition film | 29.8023 Gibit | 4000 Mo |
| A dual-layer Blu-ray disc | 372.529 Gibit | 50000 Mo |
Gibibiten är en enhet för digital information på 1 073 741 824 bitar, alltså 1024 mebibit eller två upphöjt till trettio. Beteckningen är Gibit. Den är gigabitens binära motsvarighet, och de två skiljer sig i dag med 7,4 procent — en klyfta bred nog att en förväxling i en beställning är ett verkligt fel.
Dess praktiska hem är minnesindustrin. Kretsar för dynamiskt minne tillverkas i binära rymligheter eftersom deras inre uppbyggnad är ett rätvinkligt rutnät av rader och kolumner, båda adresserade binärt. En komponent som i reklammaterial beskrivs som 8 gigabit är en bricka på 8 gibibit med 8 589 934 592 bitar, och åtta sådana bildar de 8 gibioktetter som en minnesmodul marknadsför som 8 GB.
Flashminnet följer samma regel av samma skäl, med en vändning: flashbrickor innehåller reservblock för att ersätta celler som slits ut, så en disks användbara rymlighet är avsiktligt mindre än kretsarnas råa. Tillverkarna anger sedan det användbara talet i decimala enheter, och så blir en disk byggd av binära delar till slut märkt med ett decimalt tal.
Klyftan på 7,4 procent förklarar mycket av den dagliga förvirringen. En minnesmodul på 8 gibioktetter och en halvledardisk på 8 gigaoktetter är inte lika stora, fastän båda skrivs 8 GB. Modulen rymmer 8,59 gigaoktetter; disken rymmer 8,00. Inget av talen är fel, men de räknas i olika baser och kan inte jämföras utan omräkning.
En gibibit är 134 217 728 oktetter, alltså 128 mebioktetter. I vardagliga termer är det omkring hundratrettio megaoktetter: ett par dussin fotografier, eller två minuter högupplöst video. Det är ingen stor datamängd med dagens mått, vilket är skälet till att enheten dyker upp i komponentspecifikationer snarare än i beskrivningar av filer.
Den rätta beteckningen, Gibit, används i datablad och i standarder men nästan aldrig i reklam. När ett dokument skriver Gb utan vidare förklaring är den säkra antagelsen att minne avser den binära mängden och nätteknik den decimala, och att en omsorgsfull författare hade skrivit Gibit eller Gbit för att säga vilken.
En gibibit motsvarar 1 073 741 824 bitar, 1024 mebibit, 134 217 728 oktetter eller ungefär 1,074 gigabit.
Megaoktetten är en enhet för digital information på en miljon oktetter, alltså åtta miljoner bitar. Beteckningen är Mo. Det är den enskilda filens enhet: ett fotografi, en låt, ett dokument, hämtningen av ett program mäts alla i megaoktetter, vilket gör den till den dataenhet som oftast läses i det dagliga livet.
De vanliga talen är värda att bära med sig. Ett fotografi från en telefon är 2 till 5 megaoktetter, ett obehandlat fotografi från en systemkamera 25 till 50. En komprimerad låt 3 till 10. En minut högupplöst video omkring 100. Ett långt textdokument mindre än en. En uppdatering av operativsystemet är flera tusen, vilket är skälet till att den i stället anges i gigaoktetter.
Megaoktetten bär dessutom datorhistoriens mest ökända enhetsfel. Den så kallade 1,44 MB-disketten rymmer varken 1,44 miljoner oktetter eller 1,44 gånger 1 048 576. Dess rymlighet är 1440 kibioktetter, alltså 1 474 560 oktetter: tillverkarna multiplicerade ett binärt kilo med ett decimalt tusen och skapade ett tal som inte stämmer i något system alls. Det är alltjämt skolexemplet på varför IEC-förstavelserna behövdes.
Kompaktskivorna är renare: en vanlig skiva rymmer omkring 700 megaoktetter data, eller 74 till 80 minuters ljud, och den rymligheten var i ett årtionde den praktiska gränsen för att sprida program. Före dem innebar utgivning av ett program en låda disketter, och efter dem rymde en DVD omkring 4,7 gigaoktetter, nära sju gånger så mycket.
Minnesstorlekarna nådde megaoktetterna i början av nittiotalet och stannade där ett årtionde. Fyra megaoktetter var bekvämt 1993 och otillräckligt 1998, vilket följer de grafiska gränssnittens och webbens ankomst. I dag tar en enda flik i en webbläsare rutinmässigt mer minne än en hel dator från den tiden.
Klyftan mellan decimalt och binärt betyder något i denna storlek. En megaoktett är en miljon oktetter, men en mebioktett är 1 048 576, och en fil som ett program anger till 100 MB kan i ett annat visas som 95,4 MB. Skillnaden är 4,9 procent: liten nog att förbises och stor nog att väcka tvist om huruvida en hämtning gick rätt till.
En megaoktett motsvarar 1 000 000 oktetter, 1000 kilooktetter, 8 megabit eller ungefär 0,9537 mebioktetter.