| Decipascal (dPa) | Terapascal (TPa) |
|---|---|
| 1 Decipascal | 1 × 10-13 TPa |
| 2 Decipascal | 2 × 10-13 TPa |
| 3 Decipascal | 3 × 10-13 TPa |
| 4 Decipascal | 4 × 10-13 TPa |
| 5 Decipascal | 5 × 10-13 TPa |
| 10 Decipascal | 1 × 10-12 TPa |
| 20 Decipascal | 2 × 10-12 TPa |
| 25 Decipascal | 2.5 × 10-12 TPa |
| 50 Decipascal | 5 × 10-12 TPa |
| 100 Decipascal | 1 × 10-11 TPa |
| Referens | Decipascal (dPa) | Terapascal (TPa) |
|---|---|---|
| Atmospheric pressure at sea level | 1013250 dPa | 0.000000101325 TPa |
| Healthy blood pressure (120 mmHg) | 160000 dPa | 0.000000016 TPa |
| A car tyre | 2200000 dPa | 0.00000022 TPa |
| A racing bicycle tyre | 6000000 dPa | 0.0000006 TPa |
Decipascalen är en tryckenhet på en tiondels pascal. Beteckningen är dPa. Den hör till den grupp metriska förstavelser som finns därför att systemet är regelbundet och inte därför att någon bett om dem: deci, centi, deka och hekto fyller luckorna mellan tusenstegsförstavelserna, och av dessa fyra fann bara hekto ett varaktigt hem i trycket, i väderrapporternas hektopascal.
Den regelbundenheten är metersystemets själva mening och ingen tillfällighet i det. Varje förstavelse från yokto till yotta gäller varje enhet, så decipascalen är fastlagd vare sig någon skriver den eller ej. Det andra vägvalet vore ett system där vissa sammansättningar var tillåtna och andra inte, och användaren måste då hålla en undantagstabell i minnet i stället för en enda regel.
I praktiken hoppar tryckarbetet från pascalen till hektopascalen eller kilopascalen, och de fyra mellanförstavelserna blir oanvända. Det finns för detta ett skäl som går utöver vanan. Tusenstegsförstavelserna — milli, kilo, mega — stämmer med hur siffror grupperas i skrift, så ett värde i kilopascal läses ur ett värde i pascal genom att flytta siffergrupperingen, inte genom att räkna decimaler. Deci och centi bryter den samstämmigheten.
Decipascalen har ändå en naturlig storlek. En tiondels pascal är ungefär trycket från ett enda tunt pappersark som ligger på ett bord, eller skillnaden i lufttryck över omkring en centimeters höjd. Det är trycket en nattfjäril utövar mot en fönsterruta, och ungefär en hundradel av tryckskillnaden på var sida om en stängd innerdörr i en ventilerad byggnad.
Där sådana tryck behöver skrivas ned är bruket att använda pascalen med decimaler: en vindmätares kalibrering antecknar 0,4 pascal snarare än 4 decipascal, och en ventilationsföreskrift 50 pascal snarare än 500 decipascal. Talet är detsamma och pascalen håller sidan i samklang med varje annan avläsning.
Enheten är alltjämt fullt giltig, och en omvandlare måste kunna hantera den, eftersom den dyker upp i äldre instrumenthandböcker, i någon nationell standard och överallt där en författare funnit att ett tal läses bättre med en siffra före kommat än med tre efter.
En decipascal motsvarar 0,1 pascal, 100 millipascal, 0,001 hektopascal eller ungefär 0,0000145 pund per kvadrattum.
Terapascalen är en tryckenhet på tusen gigapascal, skriven TPa. Det är tio miljoner bar. Ingenting som ingenjörer bygger arbetar vid detta tryck, och enheten hör i stället hemma i två helt skilda hörn av vetenskapen: styvheten hos de starkaste kända materialen och de stora planeternas inre.
Kolets nanostrukturer satte den på kartan. Ett enkelväggigt kolnanorör har en elasticitetsmodul nära en terapascal, och ett ark grafen detsamma, vilket gör dem till de styvaste material som någonsin uppmätts i förhållande till sin vikt. Diamanten, länge måttstocken, ligger på 1,2 terapascal. De tre talen är skälet till att enheten över huvud taget dyker upp i materialläran.
Styvhet på denna nivå är inte detsamma som hållfasthet. Ett nanorör motstår sträckning oerhört, men en verklig fiber gjord av många av dem brister vid en långt lägre spänning, eftersom rören glider förbi varandra. Att förväxla en modul på en terapascal med en brotthållfasthet på en terapascal hör till de vanligaste felen i populära framställningar av dessa material.
Planeternas inre når verkliga terapascaltryck. Jupiters mitt uppskattas till tre eller fyra terapascal, och kärnorna i större gasjättar ännu högre. Under sådana villkor beter sig väte som en metall, och det är detta som alstrar planetens magnetfält, så enheten beskriver ett materietillstånd och inte en last på ett bärverk.
Laboratorier når den numera kortvarigt. Laserdriven chockkompression och pulsade magnetmetoder driver prover in i terapascalområdet under nanosekunder i taget, tillräckligt länge för att registrera hur ett materials täthet och struktur svarar. De försöken är det enda direkta belägg som finns om materia under förhållandena inuti jätteplaneter.
Som storleksordning är en terapascal tio miljoner gånger lufttrycket och omkring tre gånger trycket i jordens mitt. Talet upphör att vara något en människa kan känna och blir en beskrivning av vad atomer gör när de pressas så nära varandra att deras kemi ändras.
En terapascal motsvarar 1 000 000 000 000 pascal, 1000 gigapascal, 10 000 000 bar eller ungefär 145 miljoner pund per kvadrattum.