| Kubikdecimeter (dm³) | Gill (gi) |
|---|---|
| 1 Kubikdecimeter | 7.03901594557 gi |
| 2 Kubikdecimeter | 14.0780318911 gi |
| 3 Kubikdecimeter | 21.1170478367 gi |
| 4 Kubikdecimeter | 28.1560637823 gi |
| 5 Kubikdecimeter | 35.1950797279 gi |
| 10 Kubikdecimeter | 70.3901594557 gi |
| 20 Kubikdecimeter | 140.780318911 gi |
| 25 Kubikdecimeter | 175.975398639 gi |
| 50 Kubikdecimeter | 351.950797279 gi |
| 100 Kubikdecimeter | 703.901594557 gi |
| Referens | Kubikdecimeter (dm³) | Gill (gi) |
|---|---|---|
| A teaspoon | 0.005 dm³ | 0.0351951 gi |
| A can of soft drink | 0.33 dm³ | 2.32288 gi |
| A wine bottle | 0.75 dm³ | 5.27926 gi |
| A bathtub | 150 dm³ | 1055.85 gi |
| An Olympic swimming pool | 2500000 dm³ | 17597540 gi |
Kubikdecimetern är en volymenhet på en tusendels kubikmeter, skriven dm³. Den är volymen hos en kub med tio centimeters kant, och sedan 1964 är den literns exakta definition. De två är samma storhet, och valet mellan dem är hela metersystemets tydligaste exempel på ett namn som väljs efter vad det gör med en beräkning.
Kemin föredrar kubikdecimetern av ett bestämt skäl. Koncentrationen skrivs i mol per kubikdecimeter, och varje annan storhet i samma beräkning uttrycks i meter, kilogram och sekunder eller deras prefixformer. Att hålla volymen som en längd i kubik gör att enheterna i en ekvation förkortas vid en blick, utan att någon behöver minnas att en liter är en tusendels kubikmeter.
Därför skriver brittisk och samväldets kemiundervisning mol dm⁻³ där amerikansk skriver molar. En enmolar lösning och en lösning på en mol per kubikdecimeter är identiska, men bara den senare formen gör dimensionerna synliga. Den som skolas i den kan kontrollera ett svar genom att titta på enheterna, vilket är den mest pålitliga felsökningsvanan i kvantitativ kemi.
Gasvolymer följer samma överenskommelse. En mol ideal gas upptar 22,4 kubikdecimeter vid noll grader Celsius och en atmosfär, och omkring 24,0 kubikdecimeter vid rumstemperatur, så att en reaktionsstökiometri räknas om till en mätbar volym i ett enda steg. Dessa hör till skolkemins mest citerade tal, och de skrivs nästan alltid i dm³ i stället för i liter.
På andra håll vinner litern lätt. Ingen köper drivmedel, mjölk eller färg i kubikdecimeter, och ingen dryckesetikett bär den beteckningen, eftersom namnet liter är kortare, äldre och förstås av alla. Kubikdecimetern lever kvar där det är en formel och inte en kund som läser talet.
Förhållandet till grannarna är värt att hålla klart, just på grund av kubningen. En kubikdecimeter rymmer tusen kubikcentimeter, inte hundra, och tusen kubikdecimeter blir en kubikmeter. Varje steg i längd är en faktor tio och varje steg i volym en faktor tusen, och därifrån kommer merparten av de fel som görs med den här enheten.
En kubikdecimeter motsvarar 1 liter, 1000 kubikcentimeter, 0,001 kubikmeter eller ungefär 61,02 kubiktum.
Gillen är en volymenhet på en fjärdedels brittisk pint, alltså exakt 142,0653125 milliliter. Beteckningen är gi. Det är fem brittiska flytande uns, och den står mellan det flytande unset och pinten i den gamla brittiska vätskekedjan. Namnet uttalas på engelska med mjukt g, så att det låter som förnamnet Jill, vilket överraskar de flesta som bara möter det i tryck.
Under större delen av 1900-talet styrde den den brittiska puben. Sprit serverades i bråkdelar av en gill, och bråkdelen växlade med landsdel: en sjättedels gill i England och Wales, en femtedel i Skottland och en fjärdedel i Nordirland. Den som beställde samma glas i tre städer fick alltså tre olika mängder, alla lagligt riktiga och alla benämnda med samma ord.
Det systemet upphörde 1995, när Förenade kungariket ersatte gill-bråkdelarna med metriska mått om 25 eller 35 milliliter, där varje ställe valde ett och anslog vilket. Bytet blev mindre omvälvande än det såg ut, eftersom en femtedels gill är 28,4 milliliter och en fjärdedel 35,5, så de nya måtten hamnade nära de gamla och glasen ändrade knappt storlek.
Matlagningen behöll den längre än lagen. Brittiska och irländska recept skrivna före 1970-talet ber om en gill grädde, buljong eller mjölk, och mängden är en fjärdedels pint, alltså 142 milliliter. Den som lagar efter en ärvd receptbok möter ordet ofta, och omräkningen är en av få som är värd att skriva på försättsbladet.
Den amerikanska gillen är återigen en annan storhet. Den är en fjärdedels amerikansk flytande pint, alltså fyra amerikanska flytande uns eller 118,3 milliliter, omkring en sjättedel mindre än den brittiska. Den förekommer i gamla amerikanska recept och i någon barhandbok, och samma försiktighet gäller som för pinten: namnet säger inget om vilket system som avses.
I dag lever gillen kvar i dialekter, i historisk skrift och i beskrivningar av glas som säljs för tidstroget bruk. Det är ett av de tydligaste fallen av en enhet som överlever sin egen uppgift, hållen vid liv av kokböcker och av minnet av hur ett glas en gång skänktes.
En brittisk gill motsvarar 142,065 milliliter, 5 brittiska flytande uns, 0,25 brittiska pints eller ungefär 1,201 amerikanska gill.