| Ångström (Å) | Händer (hh) |
|---|---|
| 1 Ångström | 9.84251968504 × 10-10 hh |
| 2 Ångström | 0.00000000196850393701 hh |
| 3 Ångström | 0.00000000295275590551 hh |
| 4 Ångström | 0.00000000393700787402 hh |
| 5 Ångström | 0.00000000492125984252 hh |
| 10 Ångström | 0.00000000984251968504 hh |
| 20 Ångström | 0.0000000196850393701 hh |
| 25 Ångström | 0.0000000246062992126 hh |
| 50 Ångström | 0.0000000492125984252 hh |
| 100 Ångström | 0.0000000984251968504 hh |
| Referens | Ångström (Å) | Händer (hh) |
|---|---|---|
| A sheet of A4 paper (long side) | 2.97 × 109 Å | 2.92323 hh |
| Average adult human height | 1.7 × 1010 Å | 16.7323 hh |
| A football pitch (length) | 1.05 × 1012 Å | 1033.46 hh |
| A marathon | 4.2195 × 1014 Å | 415305 hh |
| Height of Mount Everest | 8.849 × 1013 Å | 87096.5 hh |
Ångströmmen är en längdenhet som motsvarar en tiomiljarddels meter, alltså 0,1 nanometer. Den har fått namn efter Anders Jonas Ångström, den svenske fysiker som använde den i sin karta över solspektrumet 1868. Beteckningen är Å, en bokstav hämtad från det svenska alfabetet.
Ångströmmen lever kvar därför att den passar atomernas skala. En väteatom har en radie på ungefär 0,5 Å. En enkelbindning mellan två kolatomer mäter omkring 1,5 Å. Uttryckta i nanometer ger dessa tal obekväma decimaler, och därför föredrar kristallografer, spektroskopister och strukturbiologer alltjämt den äldre enheten. Proteinstrukturer i offentliga databaser beskrivs fortfarande med sin upplösning i ångström, och en struktur som lösts bättre än 2 Å anses hålla hög kvalitet.
Även det synliga ljusets våglängder hamnar i ett bekvämt intervall. Rött ljus ligger nära 7000 Å och violett nära 4000 Å. Röntgenstrålningens våglängder samlas kring 1 Å, och det är just därför som röntgendiffraktion avslöjar avstånden mellan atomer: sonden och målet är lika stora.
Ångströmmen ingår inte i Internationella måttenhetssystemet. BIPM tar upp den bland de enheter som får användas tillsammans med SI men avråder från nya tillämpningar och förordar nanometer eller pikometer. Den rekommendationen har haft begränsad verkan inom de områden där enheten sitter djupt. Halvledartillverkningen är ett tydligt exempel. Processnoder benämndes i nanometer under decennier, men när strukturerna krympte började branschen ange tjockleken på gateoxiden i ångström, och Intel döpte en generation av sin teknik till Angstrom-eran.
Äldre vetenskaplig litteratur måste läsas med försiktighet. Innan ångströmmen knöts till metern definierades den mot en bestämd spektrallinje hos kadmium, och värden som publicerades i början av 1900-talet kan avvika något från dagens. Internationella astronomiska unionen antog den spektroskopiska definitionen 1907, och den gällde tills metern själv omdefinierades mot krypton 1960. Skillnaden är liten men verklig, och den spelar roll när historiska spektralmätningar jämförs med nutida.
Omräkningen är enkel. En ångström motsvarar 10-10 meter, 0,1 nanometer eller 100 pikometer. Tio ångström blir en nanometer.
Handen är en längdenhet som motsvarar exakt fyra tum, alltså 101,6 millimeter. Den lever kvar i en enda specialiserad tillämpning: att mäta mankhöjden hos hästar och ponnyer. Nästan ingen annanstans används den längre.
Måttet tas från marken till manken, den upphöjning mellan skulderbladen där halsen möter ryggen. Manken väljs därför att den är en fast punkt i skelettet som inte flyttar sig när hästen höjer eller sänker huvudet, så värdet går att upprepa på ett sätt som en mätning till hjässan inte skulle göra.
Skrivsättet är ovanligt och läses ofta fel. Höjder skrivs med ett kommatecken som inte anger något decimalbråk. En häst på 15,2 händer står femton händer och två tum, alltså 62 tum eller 157,5 centimeter. Eftersom en hand är fyra tum löper siffran efter kommat bara från 0 till 3, och 15,4 är ingen giltig höjd. Förkortningen hh, av engelskans hands high, är vanlig.
Gränsen mellan ponny och häst sätts av hävd vid 14,2 händer, även om den exakta gränsen skiljer sig mellan stamböcker och tävlingsgrenar. Kallblodsraser som shire överstiger regelmässigt 17 händer. De högsta hästar som noterats har stått över 20 händer.
Enheten härrör från bredden på en människas handflata, ett ursprung den delar med flera forntida mått. Både det egyptiska och det romerska systemet hade ett handflatemått av jämförbar storlek. Att den fastställdes till fyra tum i England tillskrivs vanligen en förordning av Henrik VIII. Att handen lever kvar inom ridsporten beror till stor del på tradition, och internationella tävlingsregler anger numera också mankhöjden i centimeter.
Att mäta noggrant är svårare än det verkar. Hästen ska stå uppställd på plan mark med huvudet i naturligt läge, och man använder en särskild mätstock med vattenpass och löpande tvärarm i stället för ett måttband. Skoning ökar höjden, så officiella mätningar anger om hästen är skodd, och tävlingsregler med höjdgränser kräver intyg från en utsedd mätare.
En hand motsvarar 4 tum, 101,6 millimeter eller 0,1016 meter.